3 Jan 1999: Denis Irwin of Manchester United celebrates his goal against Middlesbrough in the FA Cup third round match at Old Trafford in Manchester, England. United won 3-1. Mandatory Credit: Shaun Botterill /Allsport
Sir Alex Ferguson blir ofta ombedd att plocka ut en drömelva från sin tid som Manchester United-manager. ”Det är fullständigt omöjligt,” menar bossen.
”Men ärligt talat, jag skulle säga att Denis Irwin är den som med säkerhet skulle ta en plats i laget.”
Då och då snubblar jag över en drömelva från Premier League-eran. Det är alltid frustrerande läsning. Inte för att de väljer fel målvakt eller fel mittback eller fel mittfältare eller fel anfallare. På de positionerna går det att argumentera för flera olika alternativ. Herregud, inte ens om vi begränsar oss bara till Manchester United-spelare är svaret självklart.
Men på vänsterbacken, där väljer i stort sett varenda tyckare fel. Ärligt talat, det finns faktiskt bara ett alternativ. Nämligen Denis Irwin.
Den gode Irwins främsta egenskap var att han var pålitlig. Ibland kallades han Mr Consistency. Andra gånger blev det Mr Dependable, ibland Mr Reliable. Olika ord för att beskriva samma sak.
En annan variant är ”an eight out of ten”. För vecka ut och vecka in förtjänade Irwin åtta av tio i betyg. Han hade en närmast omänskligt hög lägstanivå.
På vägen till trippeln 1999 gjorde Denis Irwin mål både hemma och borta mot Liverpool. Här firar han på Anfield.
Denis Irwin är helt enkelt den bästa ytterbacken vi har haft. Med vi menar jag inte Manchester United utan fotbollsvärlden. Eller åtminstone den engelska fotbollen. Paolo Maldini kan väl faktiskt utmana Irwin.
Denis Irwin föddes hösten 1965 och växte upp i födelsestaden Cork. Som ung var han bra på sport. Han utmärkte sig som talangfull i de irländska sporterna gaelisk fotboll och i hurling. Dessutom var han en (lokal) . Och som vuxen blev han .
tio månader sedan
Men det var inom fotbollen han skulle göra sig karriär. Vi kan säga att karriären började dåligt. Efter skollagsspel för Coláiste Chríost Rí hamnade han nämligen i Leeds United. Han kom till England som 16-åring våren 1982. I januari 1984 fick han för första gången chansen i a-laget. Det följdes av att han under våren etablerade sig som given i startelvan.
Den efterföljande säsongen startade han 45 av 46 matcher. Våren 1986 förlorade han emellertid sin plats i laget och märkligt nog transferlistades han efter säsongen.
Det tackade Oldham Athletic för. De snappade upp Irwin på fri transfer. Snart framstod Irwin som en av de bästa högerbackarna i andradivisionen. Besvikelsen över att ha dumpats av Leeds använde han som motivation.
En som lät sig imponeras var Alex Ferguson. När Fergusons Manchester United ställdes mot Oldham i FA-cupsemifinalen 1990 fick Ferguson chansen att scouta Irwin på nära håll. Ytterbacken imponerade, även om Oldham fick se sig besegrade efter omspel. Sensationellt nog skulle Oldham och United mötas i semifinal på nytt, fyra år senare. Även då gick det till omspel. Ånyo vann United. Skillnaden var att Irwin nu spelade för United.
Sommaren 1990 hämtades Irwin nämligen till United för 625.000 pund. Tvivelsutan en av de bästa värvningarna i fotbollshistorien*. Det var en bra tid att komma till Manchester United. Laget hade precis vunnit FA-cupen och de kommande 23 åren skulle United dominera den engelska fotbollen.
* Irwin var dessutom en birollsinnehavare vid fotbollshistoriens allra bästa värvning. Hösten 1992 hade Leeds insett att det var ett stort misstag att släppa Irwin. Så de ringde till Manchester United för att få till en affär. United var förstås inte intresserade av att sälja. Men att Leeds frågade om de kunde få köpa Irwin visade ju att de helt hade tappat fattningen. Så Alex Ferguson drog en chansning: Kan vi få köpa Eric Cantona? Javisst, svarade Leeds. Vi vill inte ens ha bra betalt. (Och hävdar klubbens dåvarande ordförande Bill Fotherby att beslutet att sälja Cantona var korrekt.)
Redan under debutsäsongen i United vann Irwin sin första titel som Unitedspelare. Detta då laget vann Cupvinnarcupen. (Irwin och United hade dessförinnan kammat hem en delad seger i Charity Shield.) Ligacupen följde 1992, innan Irwin 1993 blev engelsk mästare för första gången. Totalt skulle han bli mästare vid sju tillfällen. Han vann dubbeln (ligan och FA-cupen) 1994 och 1996 samt trippeln (ligan, FA-cupen och Champions League) 1999, även om han missade FA-cupfinalen 1999 till följd av en horribel avstängning.
Denis Irwin öppnar målskyttet mot Oldham i omspelet av FA-cupsemifinalen 1994.
Det gör honom till en av de mest framgångsrika irländska spelarna någonsin.
Irwin inledde Unitedkarriären som högerback. Sommaren 1991 värvades emellertid Paul Parker till United. Det medförde att Irwin fick flytta över till vänsterkanten. Initialt hade Irwin vissa problem. Snart skulle han finna sig till rätta. Säsong efter säsong var Irwin en av de i United som fick allra mest speltid. Bara vid enda ett tillfälle (i slutet av 1997) missade han fler än fyra matcher i rad.
Individuellt fick han inte den uppskattning han förtjänade. Bara vid två tillfällen, 1994 och 1999, blev han uttagen till säsongens lag. (Han blev också uttagen till årets lag i andradivisionen vid två tillfällen, precis innan han kom till United och direkt efter att han hade lämnat klubben.) Men 2016 blev han invald i English Football Hall of Fame.
Och bedömer vi över ett längre perspektiv är Irwin det självklara valet. Som Alan Hansen påstås ha sagt:
”I varje årtiondets lag är ytterbacksplatserna givna; Denis Irwin som högerback, Denis Irwin som vänsterback.”
(Citatet återfinns lite varstans på webben, däribland , men ingen ursprungskälla går att finna.)
Efter millennieskiftet började tiden komma ikapp Irwin. Han blev kvar i United till 2002. De två sista säsongerna var han ofta bänkad.
Totalt blev det 529 matcher i United för Irwin. Då var det femte flest någonsin (senare har Ryan Giggs, Paul Scholes, Gary Neville, Wayne Rooney och David de Gea passerat).
Efter United gjorde Irwin ett par säsonger för Wolverhampton Wanderers. Irwin hjälpte laget att bli uppflyttade till Premier League 2003. Hans sista säsong i karriären slutade med en sistaplats i Premier League.
I landslaget skulle Irwin debutera kort efter flytten till United. Totalt skulle det bli 56 landskamper, samtliga som Unitedspelare. Han var förstås en del av det Irland som gjorde succé i VM 1994.
Efter spelarkarriären har Irwin varit verksam inom media. Han har även haft diverse uppdrag för Manchester United.
Denis Irwin skolades som sagt som högerback. Naturligt, då han är högerfotad. Ändå är han idag primärt känd som vänsterback. Det förklaras av att han var så pass bra med fel fot att det aldrig såg onaturligt ut när han spelade på vänsterkanten.
Egentligen är det lite märkligt. För den fina högerfoten var en av hans största styrkor som fotbollsspelare. Inte för inte tog Irwin ofta hand om fasta situationer. När Eric Cantona lämnade United var det Irwin som tog över som ordinarie straffskytt. Han gjorde det med den äran, som en av de säkraste straffskyttarna i klubbens historia (bara Gerry Daly, Gordon Hill, Cantona och Bruno Fernandes har bättre målprocent för United på den här sidan andra världskriget).
Frisparkar kunde han också skjuta:
Om Irwin hade någon svaghet som spelare var det hans huvudspel. Inte så konstigt, då han bara var 173 cm lång. Heller inte den viktigaste egenskapen för en ytterback och nog kunde Irwin åtminstone neutralisera nickstarka motståndare i luftrummet.
Annars hade Irwin det mesta som spelare. Han var snabb och uthållig, med utmärkt arbetsmoral. Tackla kunde han också. Det kombinerade han med intelligens.
Jämför vi med dagens anfallande ytterbackar hade Irwin inte samma offensiva output. Men så ska dagens ytterbackar snarare jämföras med David Beckham och Ryan Giggs än med Denis Irwin och Gary Neville.
Därmed inte sagt att Irwin var dålig offensivt. Tvärtom. Få försvarare från den eran var lika bekväma med bollen. Hans inlägg, med båda fötterna, var högklassiga.
Bara en enda försvarare, Steve Bruce, har gjort fler mål för Manchester United än Denis Irwin och bara en enda försvarare, Gary Neville, står noterad för fler assists. Adderar vi mål och assists är Irwin, med 33 mål och 39 assists, etta.
När Eric Cantona plockar fram sitt bästa ögonblick som fotbollsspelare är det inte ett mål, utan en assist till Denis Irwin.
”Inte ett mål,” i spelfilmen Looking for Eric. (Scenen uppges spegla en konversation hade haft med en manusförfattare.)
”Det var en passning.
”Jag vet hur smart [Denis Irwin] var. Vänster-, högerfotad. Det hände på ett ögonblick. Jag bara stötte den med utsidan av min fot, överraskade alla. [Irwin] tog den i steget. Och mitt hjärta bankade. Som en gåva från den stora fotbollsguden.”
Irwins allra främsta egenskap var ändå hans jämnhet. Det var inte bara att han aldrig var dålig. Det var mer att han alltid var mycket bra. Addera att han nästan aldrig var skadad; hans längsta frånvaro i karriären var två knappa månader i slutet av 1997.
Denis Irwin kan mycket väl vara fotbollens mest underskattade spelare. Trots att han har Roy Keane som cheerleader har världen inte fattat.
”Denis är en fantastisk spelare,” säger Keane.
”Ni pratar om att vara jämna. Denis var en åtta av tio de flesta veckorna. De flesta veckorna. Enastående.
”Denis kunde spela vänsterback, högerback. Kunde göra mål. Bra på fasta situationer. Väldigt sällan skadad. Bra personlighet.
”Denis är världsklass enligt mig.”
Idag fyller Denis Irwin 60 år. Vi säger ett stort grattis!
