Efter några månaders uppehåll är MUSS sångbok tillbaka. Med tanke på att en ny säsong står för dörren känns det naturligt att börja med sånger som vi använder när United slåss för att vinna ligan, men också sånger vi sjunger när United är mästare. Och mästare är vi ju just nu!

[lix] CHAMPIONS!

Champions! Champions! Champions!
Champions! Champions! Champions!

#####

Enkel men väldigt effektiv är den här ramsan en given favorit när United vinner ligan (eller Europacupen). Den används också när United redan har säkrat titeln, så länge United fortfarande är mästare, men då föredras ofta mer avancerade varianter.

Champions!

[lx] WE SHALL NOT BE MOVED
[melodi: We Shall Not Be Moved]

We shall not, we shall not be moved,
We shall not, we shall not be moved,
Just like the team, that’s gonna win the football league (again), [1]
We shall not be moved!

[1] Alternativt, när det är relevant, ”win the European Cup (again)” eller ”win the FA Cup (again)” eller ”win the fucking lot (again)”.

#####

En klassisk fotbollssång som, ibland i andra versioner, har använts av i stort sett alla brittiska fotbollslag. Sången har nog aldrig sjungits så högt och så stolt som på Wembley den 29 maj 1968, när United vann sin första Europacuptitel.

Sången används framför allt när United leder ligan i slutet av en säsong, gärna i samband med en viktig seger och allra helst när laget har vänt underläge till seger. I cupsammanhang används den framför allt från kvartsfinaler och framåt.

Det är en sång som när den används tillhör de mer högljudda. Den är enkel men kraftfull och har som sagt funnits med länge.

Melodin är We Shall Not Be Moved, som är en gammal traditionell sång. Den sjöngs av slavarna i USA före det amerikanska inbördeskriget. Senare har den, i olika versioner, använts av både arbetarrörelsen och medborgarrättsrörelsen. Där fotbollssupportrarna sjunger om laget som ska vinna berättar originalet om ett träd som står vid vattnet (”just like a tree that’s standing by the water side, we shall not be moved”).

We Shall Not Be Moved.

We Shall Not Be Moved (Soli Deo Gloria).

[lxi] WE’RE GONNA WIN THE LEAGUE
[melodi: For He’s a Jolly Good Fellow]

We’re gonna win the league (again), [1]
We’re gonna win the league (again),
And now you’re gonna believe us,
And now you’re gonna believe us,
And now you’re gonna believe us,
We’re gonna win the league (again)!

[1] Alternativt ”We’re gonna win the lot”.

#####

Den här sången är ännu en klassiker. Sången används i princip endast i slutet på en framgångsrik säsong när laget är favorit att vinna ligan.

Melodin kan i dagligt tal sägas vara For He’s a Jolly Good Fellow. Den sången har emellertid hämtat sin melodi från den populära franska folksången Marlbrough s’en va-t-en guerre som i sin tur sannolikt hämtade melodin från en okänd traditionell låt. Enligt Guinness Rekordbok är For He’s a Jolly Good Fellow den näst mest populära sången på engelska, efter Happy Birthday to You men före Auld Lang Syne.

We’re Gonna Win the League.

For He’s a Jolly Good Fellow (Grey).

Marlbrough s’en va-t-en guerre.

[lxii] WE WANT OUR TROPHY BACK
[melodi: La donna è mobile (Verdi)]

We want our trophy back, [1]
We want our trophy back.

[1] Alternativt ”We’ve got our trophy back”.

#####

Den här ramsan blev Unitedsupportrarnas mantra under säsongen 2002/03. Efter att United, trots ett par storvärvningar, misslyckades med att vinna sin fjärde raka ligatitel 2002 och sedan inlett säsongen därefter knackigt började snacket gå om att Uniteds storhetstid var över. Som så ofta förr – och senare – lyfte sig dock Sir Alex Fergusons lag när det såg som mörkast ut.

När United vände trenden och på allvar blandade sig i striden om ligatiteln föddes ramsan som hördes allt oftare och allt högre under säsongsavslutningen. När United till slut säkrade ligatiteln ändrade vi förstås ”we want” till ”we’ve got”. Trofén det talas om är naturligtvis Premier League-bucklan, som United med rätta kan kalla sin egen.

Sången hördes igen under säsongsavslutningen 2007, men inte lika ofta som 2003. När, som idag, United är mästare är sången obrukbar.

Melodin är hämtad från sången La donna è mobile ur Verdis opera Rigoletto.

We’ve Got Our Trophy Back.

La donna è mobile (Jussi Björling).

[lxiii] TOP OF THE LEAGUE

United, top of the league,
United, United, top of the league.

#####

Den traditionellt föredragna ramsan när United leder ligan. Förra säsongen sjöng vi emellertid, p.g.a. omständigheterna, ”top of the league, and that’s a fact” (se … and That’s a Fact).

[lxiv] … AND THAT’S A FACT

Top of the league, and that’s a fact!
Top of the league, and that’s a fact!

We’re going to Rome, and that’s a fact!
We’re going to Rome, and that’s a fact!

city are shit, and that’s a fact!
city are shit, and that’s a fact!

18 times, and that’s a fact!
18 times, and that’s a fact!

We’re Champions, and that’s a fact!
We’re Champions, and that’s a fact!

#####

Vintern 2008/09 ledde Liverpool Premier League. De gjorde sin bästa säsong på många år och såg ut att på allvar kunna utmana om ligatiteln. Sir Alex Ferguson uttalade sig i media och menade att Liverpool skulle bli nervösa under säsongsavslutningen. Liverpools manager Rafael Benitez uppskattade inte skottens kommentar och attackerade Ferguson på sin nästa presskonferens. Benitez läste från en lapp och anklagade Ferguson för än det ena, än det andra. Han menade att hans anklagelser var ”fakta”, vilket förstås var långt ifrån sanningen.

Efter Benitez utspel vägrade Liverpool att vinna samtidigt som United vann sina matcher. Snart var United nya serieledare. En ny läktarramsa föddes på Old Trafford, där Unitedsupportrarna kombinerade Benitez uttalande om fakta samt den obestridliga faktan som berättade att United var serieledare: ”Top of the league, and that’s a fact!” Ramsan blev en omedelbar favorit.

När United senare under säsongen kvalificerade sig för Champions League-finalen, som skulle spelas i Rom, adderades en vers till ramsan – ”we’re going to Rome, and that’s a fact”. Några dagar senare vann United derbyt i Manchester utan att svettas och ytterligare en vers (eller, måhända mer korrekt, ytterligare en version) kunde adderas (”city are shit, and that’s a fact!”).

Nu var det förstås inte slut här. Knappt en vecka senare vann United ligan – klubbens 18:e ligaseger och en tangering av Liverpools rekord. Additionen till ramsan var naturlig och självklar – ”18 times, and that’s a fact”. Vi adderade dessutom en enklare version som helt enkelt berättade att vi var mästare (”we’re Champions, and that’s a fact!”).

Som regel sjunger man en vers eller en version i taget men det händer också att supportrarna sjunger flera versioner i rad – då i valfri ordning.

city Are Shit, and That’s a Fact.

18 Times, and That’s a Fact [@ 1:45].

[lxv] WE WON THE FOOTBALL LEAGUE AGAIN
[melodi: Down by the Riverside]

We won the Football League again, [1]
Down by the Riverside, down by the Riverside, down by the Riverside,
We won the Football League again,
Down by the Riverside, down by the Riverside.

We won the Football League again,
This time on Merseyside, this time on Merseyside, this time on Merseyside,
We won the Football League again,
This time on Merseyside, this time on Merseyside.

We didn’t win the league this year,
But city have gone down, but city have gone down, but city have gone down,
We didn’t win the league this year,
But city have gone down, but city have gone down.

We won the Football League again,
This time in Manchester, this time in Manchester, this time in Manchester,
We won the Football League again,
This time in Manchester, this time in Manchester.

We won the Football League again,
This time at Elland Road, this time at Elland Road, this time at Elland Road,
We won the Football League again,
This time at Elland Road, this time at Elland Road.

We won the Football League again,
This time in second gear, this time in second gear, this time in second gear, [2]
We won the Football League again,
This time in second gear, this time in second gear.

We won the Football League again,
Inside the Council House, inside the Council House, inside the Council House,
We won the Football League again,
Inside the Council House, inside the Council House.

We won the Football League again,
And city lost eight-one, and city lost eight-one, and city lost eight-one,
We won the Football League again,
And city lost eight-one, and city lost eight-one.

[1] Originalet var ”We’ll win the Football League again”.
[2] Alternativt ”This time by New Year’s Day”.

#####

En klassisk Unitedsång, även om den är förhållandevis ny. I maj 1996 åkte United till Middlesbrough för att avgöra Premier League. De optimistiska supportrarna sjöng om att United skulle vinna ligan på Riverside – Middlesbroughs, då, nybyggda arena. United utklassade Boro och efter en enkel förändring kunde Unitedsupportrarna använda sången för att sjunga om ligasegern på Riverside.

Senare har United adderat ytterligare versioner när omständigheterna har dikterat detta. Ligasegern 1997 säkrades i praktiken på Merseyside, vilket förklarar den andra versen. Efter ligasegern 2003 kunde versen användas igen även om titeln faktiskt redan var vunnen när United åkte till Liverpool och besegrade Everton i den sista ligamatchen.

Våren 1998 misslyckades United med att vinna sin tredje raka ligatitel. Men andras motgångar är nästan lika roliga som egna framgångar och city gör oss sällan besvikna. När vi behövde något att glädjas åt passade city på att bli degraderade. Detta är förklaringen till den tredje versen.

Runt millennieskiftet vann United tre raka ligatitlar. 1999 säkrade vi ligatiteln i Manchester vilket förklarar den fjärde versen, som kunde återanvändas tio år senare. Året efter vann vi förvisso inte ligan i Leeds men segern vår seger där gav oss en stor fördel i kampen om titeln och det räckte för en femte vers. Den tredje raka ligatiteln vann United i utklassningsstil, vilket förklarar den sjätte versen.

Den sista sjunde versen föddes 2007. Efter några, relativt sett, svaga år var United återigen med i kampen om titeln. United besegrade city på bortaplan för att, i praktiken, säkra ligatiteln. Dagen efter misslyckades Chelsea med att besegra Arsenal och United var mästare. Då vi kallar citys arena för The Council House (se ) var uppdateringen av sången naturlig.

Året efter, 2008, säkrade United titeln i den sista ligaomgången. Samtidigt passade den massiva klubben Manchester city på att förlora med 8-1. Läge för en sång? Självklart, därav den senaste – men sannolikt inte den sista – versen på den här sången.

Melodin är, föga överraskande, Down by the Riverside som har funnits med sedan sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Sångens bakgrund är oklar. Den finns i flera olika versioner och har använts i religiösa sammanhang men också av medborgarrättsrörelsen, den är dessutom en populär gospelsång. Kända artister som Elvis Presley, Bruce Springsteen och Van Morrison har gjort covers på Down by the Riverside. Den mest kända covern står nog ändå Sister Rosetta Tharpe för.

We Won the Football League Again, and city Lost Eight One [@ 3:19].

We Won the Football League Again, This Time on Merseyside.

Down by the Riverside (Sister Rosetta).

[lxvi] CHAMPIONES!

Championes, championes,
Ole, ole, ole. [1]

[1] Alternativt ”Are we, are we, are we”.

#####

Ännu en simpel mästarlåt. Ramsan har sannolikt italiensk eller spansk bakgrund och har använts av många lag.

Den svenska artisten E-Type använde ramsan som refräng i den officiella EM-låten 2000 – Campione 2000 – det kan dock vara på sin plats att påpeka att ramsan fanns långt innan E-Types låt.

Championes! [@ 1:10].

Tack till för publikationen Great United Songs och till för Pete Boyles återkommande artiklar.