Det har snart gått tre månader sedan Robin van Persie skrev på för Manchester United. Det var under inga omständigheter självklart men han har på kort tid växt ut till en av de största profilerna i United. Van Persie är redan älskad av Uniteds supportrar.

Att det inte var självklart att Van Persie skulle bli en hjälte kan vara svårt att greppa, men Uniteds supportrar tenderar att vara ifrågasättande. När vi köpte Van Persie ifrågasattes pengarna man spenderade på en, relativt, gammal och skadebenägen forward – allra helst då alla var överens om att vårt behov var större på mittfältet.

Att Van Persie kom från en av våra rivaler gjorde det inte lättare. Vi är inte vana att värva från våra rivaler och vi är definitivt inte vana att värva våra rivalers bästa spelare. Däremot är vi vana att ogilla, eller till och med hata, våra rivalers spelare.

För att Van Persie skulle vinna supportrarnas stöd var en bra start nödvändig. Van Persie fick en bra start – tio minuter in i hemmadebuten satte han sitt första mål för United. Detta följdes upp med ett briljant hattrick mot Southampton. Svårare än så är det inte att vinna nyckfulla supportrars hjärtan.

Han har fortsatt på den inslagna vägen. Robin har spelat tolv matcher (varav två som inhoppare) för United och har redan nio mål och fyra assist. Han imponerar också i spelet. Emellanåt i alla fall, ibland är han den där anfallaren som är osynlig i 90 minuter men ändå avgör matchen och ibland är han involverad i nästan vartenda anfall.

Imorgon kliver han in på Old Trafford för att göra sin första match mot sin gamla klubb. Det är oundvikligen en matchens snackisar på förhand och det är något vi ser fram emot. Det hade varit ännu roligare om matchen hade spelats i London, men det får vi ta i vår istället.

Sir Alex Ferguson och Arsene Wenger är överens om att Arsenals supportrar bör respektera Van Persie. Det kommer förstås inte att ske. Det ska inte ske. Van Persie behandlade inte Arsenal bra när han lämnade klubben. Vi skiter i det, vi är vana med att spelare får bråka lite med sin gamla klubb för att kunna genomföra en flytt till United.

Att Arsenals supportrar kommer att bua åt Van Persie är självklart. Mitt intryck är att Arsenals supportrar tycker att Van Persies svek är det största av de spelare som har lämnat klubben de senaste åren. Det har jag svårt att förstå. Jag förstår inte varför det är värre för en Arsenalspelare att gå till United än till city.

Men det kanske beror på att jag inte längre riktigt bryr mig om Arsenal. I inledningen av den här krönikan skrev jag att Van Persie lämnade en rival för United. Det är till viss del sant. Tittar vi på hela 2000-talet är United given etta i England medan Arsenal och Chelsea konkurrerar om andraplatsen, i det avseendet är det självklart att Arsenal är vår rival.

Det var dock länge sedan Arsenal och United kämpade om samma placering i ligan. När de engelska klubbarna blev rika mäns leksak klamrade sig United fast i den absoluta toppen medan Arsenal har sett sig passerade av Chelsea och city.

För mig var rivaliteten mellan United och Arsenal en rivalitet som utspelade sig på planen. Så länge Arsenal utmanade United hatade jag Arsenal. Det spelade kanske in att Arsenals lag mestadels bestod av spelare som var osympatiska svin. Det kan dock lika gärna vara så att jag ansåg spelarna vara svin för att de hotade Uniteds position.

Det illustreras bäst av hur vi ser på Arsene Wenger. Då var han vår värsta fiende, vi hatade honom. Idag närmast framstår han närmast som sympatisk. När United körde över Arsenal med 8-2 tyckte Sir Alex Ferguson synd om Wenger – hade det varit några år tidigare tror jag snarare att Fergie hade skrattat åt Wenger. Tiderna förändras.

Idag har väl Chelsea tagit över Arsenals plats. Hjärtat har ett begränsat utrymme, den mörka delen av hjärtat rymmer alltid våra riktiga fiender – Liverpool, city och Leeds – och så finns det ett litet utrymme för de vi för närvarande konkurrerar med.

Idag handlar mötena med Arsenal nästan enbart om tre poäng och då är Van Persie-historien en krydda som gör matchen mer intressant. Vi vet inte hur länge vi får njuta av Robin van Persie i Uniteds tröja. Det är bäst att passa på att njuta när vi har chansen.

Let’s do this!

I andra nyheter noterar jag att Sir Alex Ferguson minsann tror att det är omöjligt att Clattenburg ska ha använt rasistiskt språk. Det får Ferguson gärna tro men till dess att en dom har fallit bör han hålla sina åsikter för sig själv. Det är inte samma sak men det finns paralleller till hur Liverpool och Dalglish hanterade Suarezhistorien. Det kritiserade vi med all rätt. Precis som i fallet med Ferdinand och tröjan tycker jag att Fergie är ute på tunn is.