Loading
Vi ligger fortfarande trea.
Det är paus i den riktiga fotbollen. ”Landslagsuppehåll” kallas det tydligen.
Med jämna mellanrum har de varit en tillflykt. Landskamperna. En oas i det som varit en Manchester United-öken.
Men så känns det inte nu. Och det beror inte enbart på att det svenska herrlandslaget en längre tid befunnit sig på en berg-och-dalbana med enbart dalar.
Det är roligt att titta på Manchester United. För det mesta. Och det är inte fy skam, det.
Vi ligger för bövelen trea. Fortfarande.
När fotbollen är tillbaka är det bara sex veckor kvar av säsongen.
Även om det hunnit gå mer än två månader sedan denna uppåtgående trend inleddes har jag fortfarande inte hunnit greppa det.
Hur kom vi hit? Och hur kunde det ske så fort?
Snart är det dags för ännu en sommar av förändringar. Men för första gången i mitt vuxna supporterskap känns det inte som ett behövligt tillfälle att sälja halva truppen.
Det finns plötsligt kvalitet; pusselbitar som faktiskt passar.
Många tycker mycket kring INEOS. Som sig bör. Men deras rekryteringar har lämnat lite att klaga på.
Spelarförvärv, som tidigare år varit ett steg fram och två steg bak, är numera nästa uteslutande avancemang.
Därför går vi snart in i en sommar där några avsked kommer att göra ont, snarare än kännas som lättnader.
(Hit räknas givetvis inte frihetskämpen som äntligen kan avnjuta nya bänkar när hans kontrakt går ut den sista juni.)
Ett smärtsamt sådant kommer bli den brasilianska brassen från Brasilien.
Att Casemiro skulle lämna i år har varit på tapeten länge.
Men att det skulle kännas vemodigt, tråkigt och för tidigt hade låtit otänkbart för bara några månader sedan.
I Michael Carricks Manchester United är han en bärande pelare på mittfältet. Och att ersätta honom kommer bli svårt.
Samtidigt skulle det inte vara rätt att ändra på beslutet och förlänga med den mångfaldige europamästaren för ett år till. Han har tidigare haft fina vårsäsonger, för att under efterföljande sommarsemester glömma hur man gör när man springer.
Nästa, möjliga, plågsamma farväl kan bli Harry Maguire.
Alltjämt strösslas det brasklappar här. Förra veckan kom nämligen den tillförlitliga David Ornstein med rapporter om att både ’arry och Kobbie var på god förhandlingsväg mot nya kontrakt.
Maguires Unitedkarriär har inte varit spikrak. Kanske är det vad många av oss gillar med honom.
Han är mänsklig.
Lägg därtill ledaregenskaper och stabila instaser oftare än inte.
En Maguire med reducerat kontrakt skulle vara en stor tillgång för detta Manchester United.
Inte minst om nästa farväl slår in. Det plågsammaste av dem alla.
Bruno. Bruno. Bruno.
Vårt största och viktigaste nyförvärv sedan … ja, vem?
Robin van Persie som vann oss Fergies sista titel?
Han var samtidigt inte i klubben särskilt länge.
En Wayne Rooney som bidrog till ett decenium av framgångar?
Vem annars?
Vem annars har varit lika instrumentell för sitt Manchester United?
Det var nära i somras. Och då spelade Bruno för en tränare som han enligt uppgifter uppskattade.
Nu går Manchester United in i en sommar av osäkerhet – för tusende gången.
Orkar han med det, den gode portugisen?
Eller är det nu den där saudiska miljarden får tummen upp?
Sist men inte minst har vi Michael Carrick.
Nästan oavsett hur denna säsong avslutas har han presterat över de flestas förväntningar.
Roy Keane och Gary Neville säger nej. Främst, vad det verkar, därför att Solskjaer inte blev den nya sir Alex Ferguson efter sin interimperiod.
Då kan ingen annan interimtränare förlängas heller. Så är det, tydligen, bestämt.
Wayne Rooney och Michael Owen säger ja.
Den senare uppgav sig inte kunna förstå de som var emot.
”Tänk dig att du gör dig av med Michael Carrick, tänk dig det bara, och tog in vem det nu är – jag bryr mig inte vem det är, även en född vinnare, någon de redan har haft, den typen av tränare.
”Tänk om saker och ting började gå snett igen – ägarna skulle bli fullständigt lynchat.”
Det är svårt att hävda att han har fel.
Men frågan är för tidigt ställd. Låt säsongen blåsas av, därefter kan vi börja utvärdera.
Inte redan nu.
Blir det ett avsked kommer det att göra ont; även om det skulle visa sig vara rätt.
Oavsett hur det slutar har Michael Carrick stärkt sina redan starka aktier på tränarbörsen.
När han tog över låg vi sexa. Utslagna ur samtliga turneringar.
Idag? Imorgon? Mitten av april?
Jo.
Vi ligger fortfarande trea.
