Loading
Vi har en avgörande månad framför oss. Manchester United ska spela åttondelsfinal och (förhoppningsvis) kvartsfinal i FA-cupen samt åttondelsfinal i Champions League. Dessutom väntar hemmamatcher mot Chelsea och Liverpool i ligan.
I den bästa av världar är vi, när vi går på landslagsuppehåll den 18 mars, i kvartsfinal i Champions League, i semifinal i FA-cupen och överlägsen tvåa i ligan. I den värsta av världar är vi utslagna i Champions League och FA-cupen samt distanserad femma i ligan.
Så, har vi anledning att gå in i den här perioden med positiva känslor?
På ytan ser det så ut. Efter 27 spelade matcher är United tvåa i ligan, att jämföra med en femteplats förra året (dock då med matcher till godo). Vi har gjort fler mål och vi har släppt in färre. Dessutom spelar vi i Champions League och inte i Europa League. Ja, vi är vansinnigt långt efter Manchester city men de gör en vansinnig säsong och måste nästan räknas bort.
En närmare studie av säsongen visar dock en stadigt negativ trend för United. När halva säsongen var spelad var vi också tvåa i ligan. Men då hade vi tre poäng ner till trean, att jämföra med två nu. Avståndet till fyran var sju poäng och till femman var det åtta poäng, mot tre och fyra nu.
Tydligast är trenden om vi tittar på gjorda mål. Länge var United överlägsen tvåa. Nu är vi långt efter Liverpool och även Tottenham är före. På de sju senaste ligamatcherna har vi bara gjort åtta mål. Vi har nollats tre gånger på de sju matcherna.
United lever fortfarande på en sanslös säsongsinledning, där vi i augusti och september plockade 19 poäng av 21, med målskillnaden 21-2. Ser vi tillbaka kan det emellertid konstateras att vi hade en extremt gynnsam start på säsongen. Fem av de sju lagen vi hade fördelen att inleda mot – West Ham, Everton, Leicester, Swansea och Palace – har alla förbättrat sig markant efter managerbyte. Vi hade turen att få möta de lagen när det var som allra bäst att möta dem.
Ja, nu har jag ju selekterat bort två motståndare. Stoke och Southampton har minsann inte förbättrat sig sedan dess. Sant. De har istället varit konsekvent usla hela säsongen och parkerar nu på nedflyttningsplats. Inte för att det hindrade dem att ge oss problem. Det blev en tursam 1-0-seger i Southampton och ett bedrövligt 2-2-resultat borta mot det är alltid svårt att möta Stoke på bortaplan.
Studerar vi tabellen bara för de 20 senaste omgångarna hittar vi United först som femma. På de 20 senaste ligamatcherna har vi bara samlat ihop 37 poäng och bara gjort 30 mål. Inte ett dugg imponerande. Tyvärr tror jag att det är mer indikativt för det här Unitedlagets kvalitet än andraplatsen sett till 27 spelade omgångar.
Statistiken pekar också på att United inte är så bra som tabellen visar. Vi skjuter 14,1 skott per match, vilket är sjätte bäst. Vi har 2,2 skott per match upp till femman Arsenal, vilket är mer än Arsenal har upp till ettan (som givetvis är Manchester city) och mindre än vi har ner till sjuan Crystal Palace. Även om vi begränsar till skott på mål så är United sexa. Skott är ofta en bättre indikation på framtida prestation än mål och poäng.
Defensivt ser det åtminstone bra ut! vi har trots allt fräst insläppta mål i ligan. Men det ska vi nog tacka David de Gea för. För sju av våra motståndare (förutom de fem givna även Huddersfield och Watford) släpper till färre skott än vad vi gör.
Statistik säger så klart inte allt. Trots att Burnley släpper till överlägset flest skott av alla lag är det nog ingen som skulle påstå att de har ligans sämsta försvar.
Men Burnley är ett undantagsfall.
Det går att överprestera under en tid (ja, till och med en hel säsong och mer än så i fallet Leicester 2015/16) men vanligen slutar det med en regression mot medelvärdet.
Min känsla har under större delen av säsongen varit att United inte är så bra som tabellen visar (jo, tabeller ljuger, till exempel var inte Leicester Englands bästa lag för ett par år sedan). Samtidigt har jag aldrig tvivlat på att vi skulle ha några problem att sluta tvåa eller möjligen trea. Jag tänkte helt enkelt att försprånget vi fick i början på säsongen var för stort för att tappa.
Nu känner jag mig inte alls lika säker. De stundande matcherna mot Chelsea och Liverpool blir avgörande. Vinner vi båda har vi skaffat oss en buffert igen och ett försprång som inte ska gå att tappa. Chelsea är svårplacerade just nu medan Liverpool har en positiv trend.
Uniteds trend är inte alls positiv. Poängsnittet har över hela säsongen varit svagt sjunkande. Vårt målsnitt pekar också nedåt medan antalet insläppta mål per match går upp. Skottstatistiken pekar också åt fel håll, både offensivt och defensivt.
Ja, i samtliga fall pekar det åt fel håll. Det är en mycket stark indikation på att United överpresterade i början på säsongen och att laget nu sakta närmar sig sin riktiga nivå. Förhoppningsvis stämmer inte det.
United har fortfarande chansen att rädda säsongen till något som kan klassas som en förbättring jämfört med fjolårssäsongen (och allt annat än att vara bättre än förra säsongen måste ses som ett misslyckande). I normalfallet ska vi slå ut Huddersfield på lördag och vi ska vara för starka för Sevilla i Champions League. Vi har fördel av hemmaplan mot Chelsea och Liverpool. Och på Old Trafford brukar Mourinho bara förlora mot Manchester city.
Hittills har värvningen av Alexis Sánchez inte slagit väl ut (vi har blivit nollade i fem ligamatcher den här säsongen, varav två gånger med Sánchez i startelvan). Detta till trots tycker jag att han har visat att han är en ordentlig förstärkning. Det gäller bara för José Mourinho att skruva så att Sánchez kan leverera utan att det innebär att Paul Pogba och Anthony Martial påverkas negativt.
