Loading
Sir Alex Ferguson har låtit sig intervjuas om ledarskap för en Harvardstudie och den här gången väljer han att tala ut ordentligt.
Delar av studien är återgiven i engelsk media men här på Muss.se gick vi förstås ett steg längre och högg tag i studien. Här följer en massa godbitar.
Ledarskap under en match
Ferguson tar normalt sett ut laget till en helgmatch mitt i veckan. Spelarna får dock inte veta något förrän ett par timmar innan match, och de som inte ska spela får alltid reda på det först:
”Men vi avslöjar aldrig laget för spelarna förrän på matchdagen. Vi tänker på media och spelarnas agenter. Och mitt jobb är att ge oss den bästa möjliga chansen att vinna matchen, så varför skulle jag underrätta våra motståndare om vilket lag vi ska spela? För en match klockan tre ger vi dem laget klockan ett.
”Jag [berättar det, för de som inte ska spela,] privat. Jag petades från en cupfinal i Skottland som spelare klockan tio över två, så jag vet hur det känns. Jag är aldrig säker på vad de tänker men jag brukar säga: ’Jag kanske gör ett misstag här,’ jag säger alltid det, ’men jag tycker att det här är det bästa laget för idag.’ Jag försöker ge dem lite självförtroende genom att säga att det bara är taktiskt och det är viktigare matcher framöver.”
”Du kan få hjälp från några av spelarna. Bryan Robson var en fantastisk kapten, han pratade med varje spelare. Det är briljant.”
Taktiken baseras på motståndarnas bästa spelare:
”Taktik kan förändras beroende på vilka vi möter. Jag tenderar att koncentrera mig på en eller två av mina motståndares spelare, de som är mest inflytelserika. Vem är killen som tar alla frisparkar? Vem är killen som har bollen hela tiden? Vem är det som manar på alla? Resten av tiden koncentrerar jag mig på vårt eget lag.”
Ferguson lägger stor vikt vid snacket med laget innan match, som han ständigt försöker variera, och han hittar inspiration genom att läsa, gärna om stora ledare (gärna inom idrott, politik eller affärer):
”En gång hörde jag en tränare börja med: ’Det här måste vara det tusende lagsnacket jag har med dig.’ Och såg spelaren snabbt svara med: ’Och jag har sovit mig genom hälften av dem!’ Så jag gillar att berätta olika historier och använda min fantasi. Men generellt handlar det om våra förväntningar, deras tro på sig själva och deras tillit till varandra.
”Jag kommer ihåg att jag var och såg Andrea Bocelli, operasångaren. Jag hade aldrig varit på en klassisk konsert i mitt liv. Men jag tittar på det här och tänker på koordinationen och lagarbetet, en startar och en slutar, bara fantastiskt. Så jag talade med mina spelare om orkestern, hur de är ett perfekt lag.
”Du kan få hjälp från några av spelarna. Bryan Robson var en fantastisk kapten, han pratade med varje spelare. Det är briljant.”
Viktigast är ändå halvtidssnacket, som förbereds under slutet av första halvlek. Och när Ferguson kritiserar spelare gör han det direkt, men hårtorken används bara ibland:
”Det finns kanske åtta minuter mellan att du kommer upp från tunneln och att domarna kallar in dig till planen igen, så det är viktigt att använda tiden väl. Allt är enklare när du leder, du talar om att koncentrera dig, att inte bli självbelåten och små saker du kan rätta till. Men när du ligger under vet du att du måste göra skillnad.
”Vinst, förlust eller oavgjort. Vi visar vårt ansikte och behåller vår värdighet. Vi är Manchester United.”
”De sista minuterna i första halvlek tänker jag alltid på vad jag ska säga. Jag är lite i trans, jag koncentrerar mig. Jag ser andra tränare [göra anteckningar] men jag vill inte missa någon del av matchen. Och jag kan inte föreställa mig att gå in i omklädningsrummet, titta på mina anteckningar och säga: ”Oh, i den 30:e minuten, den där passningen du slog.’ Jag tror inte att det skulle imponera på spelarna.
”Du kan inte alltid komma in skrikande och gapande. Det fungerar inte.
”Ingen gillar att kritiseras. Men i fotbollens omklädningsrum är det viktigt att du pekar på dina spelares misstag. Jag gör det direkt efter matchen, jag väntar inte till måndagen, jag gör det och det är över, jag går vidare till nästa match. Det finns ingen poäng i att kritisera en spelare för evigt.” [Mancini, Balotelli… red. anm.]
Ligger United under väntar Ferguson gärna, han vill inte ta risker för tidigt. Samtidigt försöker han påverka domaren att lägga till mer tid:
”Vi vill inte ta risker för tidigt. Men om vi är i slutminuterna av en match satsar vi allt.
”Allt jag gör är att peka på min klocka för att hjälpa domaren att fatta de rätta besluten.”
Efter matchen gäller det agera med värdighet och att sluta tänka på matchen:
”Du måste få bort matchen från ditt system snabbt, annars blir det en fixering. Vinst, förlust eller oavgjort. Vi visar vårt ansikte och behåller vår värdighet. Vi är Manchester United.”
Ledarskap under en säsong
Ferguson gillar att gradvis bygga upp formen under en säsong. Han tittar alltid framåt och vilar gärna spelare inför viktigare matcher:
”Vi börjar inte försäsongsträningen i 100 kilometer i timmen. Vi gör en gradvis uppbyggnad och vi är normalt inte starkast i den tidiga delen av säsongen, men oktober är normalt en månad där vi får igång oss själva igen. Jag säger alltid till spelarna, varje säsong, att om vi är inom tre poäng från toppen på nyårsdagen så har vi en stor chans att vinna ligan.
”Jag jobbar ofta två matcher i taget, jag kanske vilar nyckelspelare för en match som är mindre viktig. Det finns en risk med att göra så och det kan slå slint, men du måste acceptera det. Du måste lita på din trupp.”
”Du får aldrig förlora kontrollen. Och om någon kliver utanför min kontroll, då är de döda.”
Man tränar för att bli bättre, inte för att spelarna ska vara glada och under träning fokuserar Ferguson på det positiva:
”En del managers är behagande managers. De låter spelarna spela åtta mot åtta- eller tio mot tio-matcher som de gillar. Men här tittar vi på träningarna som möjligheter att lära och förbättras. Ibland kanske spelarna tänker: ’Inte nu igen.’ Men det hjälper att vinna. Meddelandet är enkelt, vi kan inte luta oss tillbaka i den här klubben.
”Det finns inget utrymme för kritik på träningsplanen. För en spelare, och för alla människor, finns det inget bättre än att höra ’bra gjort’. Det är de två bästa orden som någonsin uppfanns inom sporten. Du behöver inte använda superlativ.”
Det blir många möten, om vad som helst, med spelare under en säsong: ”En del spelare gillar att känna tränarens axel.” Ferguson fattar dock snabba beslut och funderar sedan inte mer på just den frågan: ”Varför skulle jag gå och lägga mig med ett tvivel?” Disciplinära ärenden hanteras internt: ”Vi ger dem [som missköter sig] böter. Men vi håller det internt.”
Annars påpekar Ferguson att kontroll är oerhört viktigt:
”Du får aldrig förlora kontrollen, inte när du hanterar 30 proffs på elitnivå som alla är miljonärer. Och om någon kliver utanför min kontroll, då är de döda.”
Vilket kan jämföras med klubbar som byter tränare ofta:
”En del engelska klubbar har bytt managers så många gånger att det skapar makt för spelarna i omklädningsrummet. Ledarskap inom fotboll handlar i slutändan bara om spelarna. Du tycker att du är en bättre spelare än de är och de tycker att de är en bättre manager än du är.”
Att leda en klubb
Ferguson berättar att det är viktigt att bygga en klubb, inte bara ett lag och förklarar också hur hans ser på åldersfördelning:
”Den första tanken för 99 procent av nyutnämnda tränare är att säkerställa att de vinner, för att överleva. De värvar erfarna spelare, ofta från deras tidigare klubbar. Men jag tycker att det är viktigt att bygga en struktur för en fotbollsklubb, inte bara ett fotbollslag. Du behöver en grundstomme och det finns inget bättre än att se en ung spelare som lyckas i a-laget.
”[Det finns tre lager,] spelarna från 30 och uppåt, spelarna från runt 23 till 30 och de yngre som kommer fram. Idén är att de yngre spelarna utvecklas och möter den standard som de äldre har satt sedan tidigare.
”Det svåraste är att göra sig av med en spelare som har varit en fantastisk kille. Men alla bevis finns på fotbollsplanen. Om du ser skillnaden, förfallet, måste du börja fråga dig själv hur det kommer att se ut två år framåt.”
”Jag är bara intresserad av spelare som verkligen vill spela för United och som, liksom mig, är dåliga förlorare.”
Ferguson påpekar också hur spelarna, och han själv, har förändrats med tiden:
”De lever mer skyddade liv så de är bräckligare nu än för 25 år sedan. Jag var väldigt aggressiv för länge sedan. Jag är passionerad och vill vinna hela tiden. Men idag är jag mildare, det kommer med åldern. Och jag är bättre på att hantera de mer bräckliga spelarna nu.
”[En del spelare] har lite av djävulen i sig. En av mina spelare har blivit utvisad åtskilliga gånger. Han kommer att göra något om han får chansen, även på träning. Kan jag ta bort det från honom? Nej. Skulle jag vilja ta bort det från honom? Nej. Om du tar bort hans aggression är han inte sig själv. Så du måste acceptera att det finns en viss svaghet som motbalanseras av alla fantastiska saker han kan göra.
”Jag säger åt [stjärnorna] att de också måste jobba på sin talang. De behöver jobba hårdare än någon annan. Och om de inte längre kan vara så disciplinerade som vi efterfrågar här i United så är de ute. Jag är bara intresserad av spelare som verkligen vill spela för United och som, liksom mig, är dåliga förlorare.”
Diverse
Ferguson diskuterar också Uniteds ägare och om vi läser med våra färgade glasögon anar vi att han inte alltid får det stöd han vill och att han tycker att Glazerfamiljen inte bryr sig:
”Glazerfamiljen bestämmer. Generellt har de varit väldigt stödjande. [De] är väldigt lågmälda. Om jag ägde United och de vann ligan skulle jag få glädjefnatt. Jag kommer ihåg när jag spelade med Rangers, när direktörerna var i duschen med kläderna på och dansade runt. Men Glazerfamiljen skakade några händer, tog några foton och det var allt.”
Han tycker att Champions League är den största titeln:
”Det är svårt att förena [ligan och Champions League] under en säsong. Vi är i ett land där tribalismen är utbredd. Det är en stor konkurrens mellan regionerna och toppklubbarna. […] Det sätter dig under oerhörd press att vinna din liga. Men Europacupen är den största titeln.”
”När jag spelade för Rangers hade vi ett helt nytt matchställ varje match, i en plastförpackning. Och träningskläderna varma varje morgon när det var bitande kallt ute. Helt enkelt briljant.”
Ferguson är noga med vad han säger: ”Det finns inte en chans att de kommer att få mitt lags taktik när jag gör en presskonferens före matcher.” Det gäller även efter matcher: ”Verkligen, varför skulle jag avslöja mina tankar till pressen när vi har en annan match som kommer på onsdag. Jag vet att det finns en tidsfaktor i dessa intervjuer så mitt svar är långt och ger dem inget som är kritiskt. Och jag diskuterar sannerligen aldrig individuella spelare. Spelarna vet att det stannar internt.”
Den som tar över United när Ferguson en gång för alla kastar in handduken kommer att ställas inför en enorm uppgift. Just nu verkar Jose Mourinho eller Pep Guardiola vara favoriter att ta över och Ferguson är imponerad av de två:
”[Mourinho] är väldigt intelligent, han har karisma, hans spelare spelar för honom och han ser bra ut. Jag tycker att jag också har de flesta av de sakerna, bortsett från hans fina utseende. Han har en tro på sig själv och säger ’vi kommer att vinna det här’ och ’jag är den specielle’. Jag skulle aldrig komma ut och säga att vi kommer att vinna den här matchen. Kanske är det lite av min skotskhet.
”Guardiola är en imponerande kille. Han förändrade Barcelona, pressade laget att arbeta hårt och att alltid ta tillbaka bollen sekunder efter att ha förlorat den. De är talangfulla men arbetar hårt. Det var en fantastisk bedrift. Han förhöjde statusen på sina spelare.”
Ferguson hade en hygglig karriär som spelare i Skottland, bland annat i Ranger, och även om han inte kan använda det för att motivera sina spelare så lärde han sig hur en storklubb ser på saker och ting:
”Tror du att Rooney bryr sig [om att jag har spelat för Rangers]? Han skulle skratta åt mig och säga: ’Bossen, det var så länge sedan, och i Skottland. Är de fortfarande deltidsproffs däruppe?’ Men om du har varit i en storklubb, och jag var det i Rangers, så visar det dig vad höga standarder är. När jag spelade för Rangers hade vi ett helt nytt matchställ varje match, i en plastförpackning. Och träningskläderna varma varje morgon när det var bitande kallt ute. Helt enkelt briljant.”
Vadan detta?
För förklarar Ferguson varför han nu har valt att försöka förklara hur han fungerar och ser på ledarskap:
”När du blir tillfrågad av en institution som Harvard vet du att du talar om toppkvalitet. Jag var tvungen att beakta att jag öppnade mig för något jag aldrig hade gjort förut. Men vid det här stadiet av mitt liv kände jag att om jag hjälper unga människor på deras egna vägar till ledarskap så var det i slutändan en viktig och nödvändig faktor för mig.
”Hela atmosfären var professionell. Det var tydligt att de hade gjort sin läxa. Det var det viktigaste. De hade noggrant läst studien och kompletterat den med sina egna åsikter och forskning. […] Det gav mig en riktig försäkran att jag hade fattat det korrekta beslutet att gå vidare med studien.
”Hela processen var exemplarisk, njutbar och bekväm. Jag kände mig aldrig osäker på något sätt och jag kände mig aldrig motvillig att vara något annat än fullständigt öppen.”
Hela studien, 25 sidor inklusive bilagor, finns att köpa från för $6,95. Nya kunder får emellertid 20 procent rabatt på sitt första köp med rabattkoden HBRORGREG2, vilket gör att studien kostar sådär 35-40 kronor att köpa.
Texten är lättläst, trots att den är akademisk är den aldrig tungrodd. Vissa bitar är emellertid inte så intressanta. Beskrivningen av fotboll, Premier League, Manchester United och Sir Alex Ferguson tycks vara skriven för en allmän och primärt amerikansk (dvs. icke fotbollsintresserad) publik, medan bilagorna inte innehåller något som inte finns lättillgängligt på de flesta större fotbollswebbsidor.
Källa: Elberse, Anita, and Thomas Dye. ”Sir Alex Ferguson: Managing Manchester United.” Harvard Business School Case 513-051, September 2012.
