Loading
En hemmamatch för Manchester United har förtvivlande ofta inneburit oavgjort den här gången. Icke så mot Chelsea. Muss var givetvis på plats när United visade de engelska mästarna vilka som egentligen är bäst.
Många chansade på ett skärtorsdagsflyg men Europa League-lottningen var inte på vår sida och gav ingen hemmamatch. Det blev Anderlecht borta först, när Patrik Andersson drog en nitlott och vi fick leta upp en pub i Northern Quarter istället. Åke tipsade om Burton Arms…
Innan dess blev det Bat Out of Hell-musical afternoon matiné. Och spanska tapas på Thomas Street på väg till matchen för Yxells och kines för övriga. Matchen borde vi stängt tidigt om alla chanser tagits, speciellt Pogbas! men i ett trött ögonblick i slutminuterna så knoppade de in 1-1 och engelsmännen på puben med Liam i spetsen gäspade trött … as usual! Och bjöd oss till Old Nags Head på söndagen för kickoff inför Chelski. Därefter följde lite Zlatan sånger och de ville vi skulle sjunga den på svenska eftersom det verkade lätt att lära sig sa gamlingen och skrattade innan han drog igång Woke up this morning feeling fine… Och vi gick hem och la osszzzzzz. Förutom Christer och Mia som gjorde några pubar för sängfösarnas skull…
Fredag och alla anländer olika tider. Easter shopping is the main menu. Det var Duck Race på River Irwell, gula prickar så långt ögat såg för 1 pund styck. Undrar om de dök upp i scouser-land så småningom… Välgörenhetsjippo!
Fish and Chips på favoriten nere vid Triangeln för Calle och farsan. Sprang på några kändisar också, så en öl behövdes… Kvällens matbesök och Sverre och systersonen Christian försov sig! Trötta! Dough Pizzeria stod för menyn: Partymeny! Så här går man inte ifrån hungrig, det är säkert som att city är bittra. Redan vid förrätten så var flera som Magnus och sonen Filip mätta. Efterrätten intogs en stund senare på 57:an och här pratade vi bort några timmar om United och startelvor med mera innan några lämnade oss.
Men Christer Mia, Challe och jag drog vidare till Beergarden. Några mörka tunga stout senare hamnade vi på Castle Hotel för en sängfösare på andra våningen men där var ett gäng unga Mancunians och en speciell politisk-social diskussion kom igång om hur de tvångsförflyttas till förorterna på grund av alla nyetableringar i hippa områden som NQ och Ancoats. Till exempel en mest hängivne var en smal Charlie Chaplin-kopia som skrattade och pratade om vart annat, trött var han inte utan snarare pigg av något… men till slut kom vi hem…
Lördag och Parwar och Jonas hade löst problemet med sängarna och var mindre trötta! Fem ur gänget tog touren på Old Trafford: Sverre och systersonen, Rikard, Daniel och Vincent också. De fick en ung härlig guide som var riktigt bra! Nöjda!
Calle och jag sprang på Lotta Bromé och Roger Burman från radiosporten och blev intervjuade utanför en pub och roundabout på Princess Street. De var verkligen trevliga och Lotta var ett riktigt Zlatan-fan. Därefter mötte vi upp med Jonas fenomenala femmannagäng. De var klädda i påskgult och grönt, alltså Against Glazer-klädsel. Stefan, Fredrik, Stefan men vem va den femte… kanske Mållgan eller så räknade jag fel…
Men en burgare senare (en burgare hamnade på golvet, var nog han!) på Common och nersvept med en IPA eller två halfpintare så letade vi upp bussen på Stevensons Square som tog oss direkt till FC Uniteds hemmaplan Broadhurst Park. Blåsigt värre men häftig arena har de byggt. Provisorisk pub under hela ståplatsläktaren med soffor och fåtöljer överallt på ”konstgräset” och tavlor med memorabilia på väggarna. Som i ett vardagsrum à la stort. Häftigt och lättsam stämning. Matchen var ingen höjdare dock, förlust 1-2. Broder Giggs var trött precis som hela FC United, men vi fick öva på Unitedsångerna för att hålla värmen och bäst i FC var Rooney-kopian nummer 7. Han tog chansen att spela i deras cupelva – enligt programbladet!
Kvällsnöjet började med en promenad i duggregnet till Albert Square Chophouse. Engelskt var på menyn och hela Fernandes-gänget Trevor, Adrian, Keith, Anders, Israel samt Challe, Calle, Cajsa och Maria samt Christer gick all in på fish and chips med gröna påskärtor i en mash. Mer nyfiken var undertecknad som tog en slow-cocked hash-rätt med ägg på toppen. Fernandes Family är inte trötta, de har varit i London några dagar och värmt upp (inte att förknippa med Adams Family). De kör förrätt soppa av något slag – påskgrönt! och efterrättsdrinkar närsom. Innan vi var nöjda med notan hann de med en hel del för servitören chansade inte utan sprang runt och frågade alla innan vi fick tillbaka prebooking fee…
Så tog vi oss till Old Nags Head för lite rockmusik och red bull för de som gillar det. Verkade va en favvis här och FF nappade på dessa så kallade drinkar. Väggarna var fulla med George Best-memorabilia, tavlor och citat som: ”I spent a lot of money on booze, birds and fast cars. The rest I just squandered.”
Tyvärr så kom inte Calle in (såg ung & trött ut!) och ingen förstod va Mia sa… hmm, inte första gången, måste va för hennes Göteborg-Hälsinge-dialekt? Fler till Family F kom och de dansade vidare ut i natta (blev väl Tiger Tiger till slut..) men Mia, Challe, Christer och jag tog chansen och vilade öronen på Beermoth med några goa stout och porters innan det var dags för bingen.
Söndag och varför inte ta chansen och tippa resultatet; några jinxade med Chelskivinst men jag hade feelingen (woke up this morning…). Joacims sällskap Ida, Tobias, Andreé, Ann, Samuel. Lillgrabben var förväntansfull likaså Magnus grabb Filip och dök inte alltid lika glada Rikard från norr upp och piggt satte sig i soffan och pratade. Han hade en lillgrabb med sig så det var nog rekord i ungdomar på resan.
Det regnade men inget som störde stämningen. Inte ens att det va stängt på Megastore (bara juldagen och påskdagen) störde även om någon hade velat köpa tröjor. Vi hann med Bishop med Boylie. Träffade Kai Eikås och pratade en stund och Franny som sålde halsdukar i regnet. En sväng inom Hotel Football och titt på en George Best-utställning samt lite snack med PH och norrbaggarna innan vi avslutade på Sam Platts med allsång i tältet där några sydare va. Eller Guinness-trängsel inside med Parwar-gänget och mycket att välja på och Calle köpte sig en Rashford-halsduk… jinxade. Försäljarna hade det bra i regnet när Megastore var CLOSED och Angelo på Red Star krängde också mer än vanligt när inte MU hade CHANSEN att öppna Megan.
Matchen och Mou anspelade på trötthet, och bänkade vår Zlatan (vilade), men Unitedspelet och folket på läktarna var pigga som aldrig förr. Medan Chelski såg ut att komma direkt yrvakna från sängen. Efter 7 minuter påskallade Rashford sin snabbhet och eufori utbröt – kramades överallt. Sen väntade vi till 7 minuter in i andra och mer eufori när man of the match Herrera satte tvåan. Läktarna gungade och woke up this morning skanderades..
Nöjda så firade tjugo Mussare segern på mexikanaren vid Salford Quays. Fernandes beställde såklart in tequila. Perfekt service och till och med notan slank iväg snabbt denna gången och några orkade sen ta en avskedsöl på 57:an innan det var dags att skiljas åt… Men Mia och Christer stannade några dagar extra för ett besök på Beatlesmuseet och lite rock’n’roll och Parwar och Jonas sov ett extra dygn i twinrummetzzzzzz.
Trötta men nöjda åkte vi hemåt, försenade såklart, men vi chansade inte utan tog ett tidigt tåg. By the way så vann Yxells tipset … äntligen!
See You!
