Loading
United såg ut att vara påväg mot ett tungt nederlag mot gästande Spurs, trots chanser i mängder. Men sent i andra halvlek vände man på steken, mycket tack vare en svensk hjältinna.
Efter mycket rotation senast valde Marc Skinner att fälta en mer eller mindre ordinarie elva denna gång. Dominique Janssen, Jess Park, Julia Zigiotti Olme, Ella Toone och Elisabeth Terland kom tillbaka till elvan. Idag blev det exakt samma elva som ställde upp i Uniteds senaste ligamatch, West Ham den 7 december.
Det blev en väntad matchbild. Både United och Spurs räknade förmodligen med att United skulle dominera innehavet och i förlängningen spelet. Så blev det också. Det är United som hittar fram till lägena i matchen. Men några mål blir det inte. Och då är chanser meningslösa.
Idag log inte Fru Fortuna på United överhuvudtaget. Trots fina lägen saknades det både lite tur men också skicklighet framför mål. Den sista passningen fanns helt enkelt inte där. Jess Park har ett fint läge tidigt men försvaret i Spurs gör ett gediget jobb att få undan bollen. Vi får också se tre ribbträffar från United i första halvlek. Spurs träffar också ribban vid ett tillfälle, men det resulterar i mål. Där har ni en ganska bra summering av de första 45 minutrarna.
När Spurs väl sätter sin första sent i första halvlek verkar luften gå ur. United blir bolltittande medan Spurs självförtroende växer. Såklart blir det en utökad ledning på stopptid, ett mål som nästan är identiskt med det första. Spurs lurar halva Uniteds lag att kliva upp mot den bollförande spelaren, och ett inlägg kommer in till en näst intill omarkerad spelare som enkelt kan nicka in bollen i nät. Alldeles för dåligt om det händer en gång, men obegripligt om det tillåts hända två gånger.
United kliver in i andra halvlek med ett självförtroende som är kännbart sargat. Istället för att saddla om och försöka hitta nya vägar står man stilla taktiskt. Det är förutsägbart, United blir tillbakadragna, Spurs tar över mer och mer. United verkade krishantera och det kom till en början att handla mer och mer om att försöka hålla nere siffrorna än att försöka ta sig in i matchen.
En sån passiv matchbild straffar sig. En dryg kvart in i halvleken, närmare bestämt. Då kan Olivia Holdt i Spurs utan större bekymmer storma fram ur egen planhalva ända fram till Uniteds straffområde. Väl där är det två-mot-två läge, och Holdt behöver bara slå en enkel passning till en löpande Martha Thomas som dundrar in 0-3.
Egentligen är det fortfarande United som har fler lägen. Men de lägena Spurs får, även om de är betydligt färre, är av mycket högre kvalitet. Men till slut lyckas United få in en boll. Ella Toone lyckas på något konstlat vis få in bollen på volley efter trassel i straffområdet. Även om en kvittering kändes långt borta just då gav det United en liten glimma hopp.
United får kort därpå en ribbträff på ett skott som i de flesta fall blir mål. Men den här matchen är inte som alla andra.
Den glimma av hopp man hade lös plötsligt mycket starkare när inhoppande Fridolina Rolfö utnyttjar en retur för att skicka in 2-3. Efter det börjar vi känna igen United. Man gör mer av sina lägen, spelarna har språng i steget och Spurs trycks tillbaka mer och mer. Nu var det bara United som förde spelet.
Bara en dryg minut efter Rolfös reducering är United centimeter från att fullborda vändningen. Men ännu en gång sätter försvaret stopp, denna gång på mållinjen. Spurs samlade sig i straffområdet och allt kom att handla om att förhindra ett tredje mål. Men Fridolina Rolfö ville annat.
Leah Galton skickar in en läcker boll och Rolfö är på hugget och dyker upp på bortre stolpen. Upphämtningen fullbordad, 3-3! Så pass sent i matchen att det enda United behövde göra var att försvara en hörna från Spurs för att ro hem poängen.
United vaknar till slut och får ett helt annat driv när de väl fått in en boll i nät. Såklart ska laget få en eloge för att hämta upp ett tremålunderläge. Men:
En vanlig dag borde United göra minst fyra mål i den här matchen och Spurs betydligt färre. De målen man släpper in beror till stor del på nonchalans, både i försvaret och på mittfältet.
Det känns märkligt att vara besviken när United lyckas hämta upp 0-3 till 3-3. Det säger en del att trots att United gjorde tre mål borde man ha gjort betydligt fler.
Det är uppenbart att United saknar bredd i truppen. Många av spelarna såg slutkörda ut trots att flera spelare vilades mot Lyon i Champions League. United är på sin dag åtminstone jämbördiga med Spurs. Men i första halvlek är det natt och dag. Spurs spelade med en helt annan energi.
Fridolina Rolfö gör ett grymt inhopp och blir stor matchhjälte.
Jess Park är inblandad i det mesta offensivt, speciellt när United hämtar upp sig. Även Melvine Malard gör en bra match.
Marc Skinner.
Bland spelarkåren var det tufft för Anna Sandberg på vänsterkanten idag, åtminstone defensivt. Det är tydligt att United har få alternativ på hennes position och att hon har matchats hårt. Med det sagt måste man begära mer av henne en-mot-en.
Försvaret överlag måste göra det bättre. Markeringen vid både 0-1 och 0-2 är under all kritik.
Mittfältet kändes ur balans, något vi fick se vid 0-3 när en Spurs-spelare kan ta sig från egen planhalva hela vägen fram till straffområdet oförhindrat.
Ett kryss gör så att gapet mellan andra- och tredjeplatsen fortfarande är överkomligt. United, med sina 21 pinnar, är en poäng bakom Arsenal och tre poäng bakom Chelsea. Att komma ikapp ligaledarna city på 30 poäng får ses som ett drömscenario.
Nästa match är på onsdag, mot Juventus i Champions League. Därefter väntar Spurs – igen. Då i ligacupens kvartsfinal. Sedan är det juluppehåll fram till 11 januari.
