Efter ett år av tjat borde kanske förra veckans övergångsbesked göra en glad snarare än ängslig. Exalterad snarare än skeptisk. Angelägen snarare än besvärad. Emellertid är det just de mindre positiva känslorna som rotats hos undertecknad.

Under nästan två år har namnet Sancho blivit synonymt med Newtons evighetsvagga. Det ena klotet tar fart, kloten i mitten för kraften vidare till det sista klotet som slungas bakåt — innan det vänder och träffar kloten i mitten …

… och så fortsätter processen.

Manchester United lägger ett bud. Förhandlare, agenter och annat löst folk agerar mellanhänder. Dortmund tar emot förslaget och svarar i vändande mail att Manchester United kan drömma vidare.

… och så fortsätter processen.

Men nu är förhandlingarna av allt att döma till ända.

När jag som liten skulle gå på bio för att se en efterlängtad film — säg, Spider-Man 3 — lärde jag mig den hårda vägen att man gör bäst i att fortsättningsvis gå in med låga förväntningar.

Svart kavaj över svart skjorta ger mig – och tusentals andra, inbillar jag mig – fortfarande posttraumatiskt stressyndrom sedan huvudrollsinnehavaren, som delar efternamn med en viss storhövdad engelsk mittback, juck-dansat sig fram på New Yorks gator.

Sällan lever något efterlängtat upp till förväntningarna. Än mer sällan överträffar det dem.

Bruno Fernandes är undantaget som bekräftar regeln.

Manchester United hade länge saknat en funktionsduglig offensiv mittfältare. Efter fler om och men än ens Stephen Hawking kunnat räkna till anlände så portugisen och höjde, som bekant, hela laget.

Nästa position som gapat tom i år och dar var högerytter.

Men försvinnande få spelare delar pannben och mentalitet med Bruno.

Och lika många – lika få – kan stå emot den press det innebär att dels ha en prissumma på en dryg halv miljard kronor, dels kliva in på en position som gapat tom så länge.

Addera den press som tillkommer för alla som värvas till världens största klubb.

Fått nog av pessimismen? Äsch, lite till tål du nog.

Om man jämför Jadon Sanchos föregående säsong med den dessförinnan stod han för blott sex färre framträdanden i år, men åstadkom betydligt färre poäng. Åtta mål och elva assister. Säsong dessförinnan låg samma värden på sjutton respektive sexton.

Missförstå mig rätt: det är inga klappusla siffror. Samtidigt påvisar de en betydande nedgång.

En möjlig förklaring är just föregående säsongs utdragna transferhistoria. Att i månader gå omkring ovetandes om man kommer bo kvar i staden, landet, som man gjort till sitt hem de senaste åren, eller om man ska flytta därifrån, tror jag skulle påverka även den mest spontana. Åtminstone vet jag att det skulle påverkat mig.

Om det var transferdebaclet som haft en inverkan på engelsmannens prestationer blir följdfrågan genast om han lyckats skaka av sig spåren som sommaren 2020 satte till premiärmatchen i höst.

Jadon Sancho är inte den enda spelare vars rykte föregått honom sedan hans stundande ankomst till Premier League. Förra året landade både Timo Werner och Kai Havertz i den engelska huvudstaden efter varsin imponerande säsong i Bundesliga.

Förväntningarna var skyhöga. Och även om det får sägas att Chelsea åstadkom en säsong som var gott och väl godkänd med sin Champions League-titel, gjorde inte de två tyskarna ett sådant avtryck som många hade väntat sig.

Även om jag varken hoppas – såklart – eller tror att Jadon Sancho kommer att floppa i Manchester United à la Depay eller Di María, så tror jag att man gör rätt i att betrakta den här övergången med viss försiktighet.

Om man väntar sig stordåd redan från de första matcherna, kanske till och med de första säsongerna, tror jag att man gör både sig själv och unge Sancho en björntjänst.

Det är trots allt inte av den anledningen som Solskjaer och company kände sig beredda att göra honom till klubbens fjärde dyraste värvning någonsin.

Han är trots allt blotta 21 år gammal – och har aldrig spelat en match i engelska högstaligan. Jadon Sancho är en investering. Någon som förhoppningsvis kan bli en avgörande och betydande del i ett framtida titeljagande Manchester United.

Samtidigt; it goes without saying att jag mer än gärna blir motbevisad av engelsmannen.

Några sprudlande framträdanden i det inledande skedet på säsongen skulle få även en ängslig pessimist att dra på smilbanden. En skeptiker att känna sig exalterad. Och hjärtat att slå lite snabbare hos en besvärad misströstare.