Loading
Låt dig inte luras av att han kallats Daniel i riksteve av landets hälsominister. Marcus Rashford är den som på egen hand förändrade Storbritanniens politik över en natt.
Fotbollen är tillbaka. Manchester United är tillbaka.
Halva 2020 har passerat. Ändock känns det som om världen stundtals gått igenom så omvälvande händelser att det hade räckt för ett decennium.
Krigsklockor, om än tämligen avlägsna, har klämtat mellan USA och Iran.
Byggnader, växtlighet, människor och djur har gått upp i rök i Australien.
En pandemi har lamslagit världen och den globala ekonomin.
Demonstrationer och kravaller för Black Lives Matter och mot rasism har spritt sig från land till land med sitt epicentrum i USA och Minneapolis.
Ingen har lämnats opåverkad.
Detsamma gäller för fotbollsspelare.
En pandemi som sprids då människor träffas kommer oundvikligen att slå ned hårt på ett yrke som förutsätter resande, fysisk kontakt och stora folksamlingar.
Professionella fotbollsspelare världen över fick förhållandevis snabbt en oväntad och tidig semester.
Somliga använde den till att umgås med familj och vänner, andra till att spela tv-spel och träna, och ytterligare andra till att återhämta sig från skador.
En som förmodligen tillhörde samtliga kategorier var Marcus Rashford.
Skillnaden mellan den gode Rashy och många andra är att engelsmannen dessutom använde sina tillgångar, enorma följarskaror och plötsliga fritid för att frambringa verklig förändring.
Marcus Rashford och hans fyra syskon försörjdes som barn av sin ensamstående mamma. För att få vardagen att gå ihop handlade hon på Pound World, där ingenting kostar mer än ett pund.
Detta till trots tvingades också Rashford att stundtals gå hungrig. Ibland blev räddningen gratis skollunch.
Som 11-åring flyttade han sedan praktiskt taget hemifrån, då Manchester Uniteds akademi presenterade honom med en möjlighet att hjälpa sig själv, sin familj och sin mor ur det tuffa livet.
När så covid-19-pandemin förmådde den brittiske premiärministern Boris Johnson att den 18:e mars stänga landets grundskolor dröjde det inte länge innan Rashford tog till sociala medier.
”Hörrni, runtom Storbritannien finns 32 000 skolor. Imorgon kommer samtliga stängas. Många av barnen som går på dessa skolor förlitar sig på gratis mål, så jag har spenderat de senaste dagarna med att tala med organisationer som är införstådda med hur detta underskott ska fyllas.”
Senare författade dessutom den unge, men vältalige fotbollsspelaren ett brev adresserat till alla brittiska parlamentsledamöter där han skrev om hur nästan hälften av svarta barn och barn från etniska minoritetsgrupper lever i fattigdom i det moderna England.
Genom detta tangerade Marcus Rashford också den framrusande Black Lives Matter-rörelsen. Ojämlikhet föder ojämlikhet.
Att alla barn får möjligheten att äta sig mätta minskar klyftorna något. Det jämnar ut spelplanen, om än lite.
Som Greta Thunberg hade sagt: det blir social feedback loop på social feedback loop. För det bättre.
Sommarlovet stod för dörren och då skulle distributionen av skolluncher upphöra. Landslagsmannen pekade på att detta kunde leda till en katastrof för hundratusentals barn.
Politikerna med premiärministern i spetsen avfärdade argumenten.
Men Marcus Rashford gav inte upp.
Åter tog han till sociala medier, men han stannade inte där. Han lät sig intervjuas och fokuserade sin argumentation till de mer konservativa morgontidningarna.
Kampanjen växte sig starkare. 12 miljoner följare, tillsammans med andra kända personligheter och organisationer i och utanför Storbritannien tvingade den brittiska regeringen in i ett hörn.
Tro det eller ej, men ett envist förhållningssätt om att inte mata svältande barn mottogs sådär hos allmänheten.
Somliga ledamöter behöll tondövt sitt förhållningssätt, men molnen tydde på att vindarna började vända.
Så dundrade till slut etablissemanget i backen med en öronbedövande duns. Boris Johnson meddelade att man bestämt sig för att det trots allt skulle bli gratis skolluncher sommaren ut.
Vem som var David till samväldets Goliat? Marcus Rashford.
Världen har fått se vad Manchester United supportrarna vetat i flera år – att Marcus Rashford är så mycket mer än en vanlig fotbollsspelare.
Nästa steg för det brittiska samhället vore rimligen att ringa drottning Elizabeth och snabbare än kvickt adla Sir Marcus Rashford.
Manchester United å sin sida skulle göra bäst i att ge vår vänsterytter, tillika 22-årige legend, klubbens motsvarighet till adelskap – tröjan nummer sju.
Inga fler populistdrag där vi slänger sjuan till nyrekryter som inte gjort sig förtjänta av den. Ge tröjan till någon som skulle kunna bära dess historia och det den står för.
Ge den till en Manchesterfödd landslagsman som från början hade oddsen mot sig, men som med sin tappra mor kämpade sig till en position där han inte bara kunde, utan också gjorde livet bättre för tusen och åter tusen barn i samma position som han själv en gång var.
Ge tröjnummer sju till Sir Marcus Rashford!
