Loading
Det är den 2 februari 2010. Manchester United ligger tvåa i Premier League – och krossade i förrgår ligatrean Arsenal på bortaplan – man är klara för final i ligacupen och man har kvalificerat sig för Champions Leagues åttondelsfinal. Är allt frid och fröjd? I Manchester United? Skoja inte.
Uniteds extremt stora och fullständigt meningslösa (Arsenal fick en arena för sin skuld, Leeds fick några hyfsade spelare och en säsong i Champions League – United fick ingenting, bara en skuld) skuld finns alltid där som ett orosmoln. Nu ska inte det här bli en krönika om Glazer eller om ekonomi men jag tänkte ändå börja där för att sedan diskutera Uniteds spelartrupp.
Den ekonomiska situationen i United har varit kritisk sedan Glazer – med lånade pengar – köpte klubben den där hemska dagen 2005. Däremot har det kritiska läget uppmärksammats betydligt mer de senaste veckorna. Det började egentligen med att Glazer ville sälja obligationer i United, för att kunna göra det tvingades man redovisa siffror som man tidigare har kunnat mörka för allmänheten. Siffrorna var förstås ingen vacker läsning.
Detta uppmärksammades för en gångs skull av media och det dessutom i stor skala. Något som i sin tur resulterade i att många supportrar som tidigare har blundat för hur dålig Glazer är inte längre kunde göra det. Anti-Glazer-rörelsen fick momentum och protesterna mot Glazer hörs idag högre än någonsin. Någon kom på att supportrarna skulle bära grönt och guld (ja, egentligen är det naturligtvis grönt och gult men då gult är fult väljer vi kollektivt att blunda och kalla gult för guld i en modern version av Kejsarens nya kläder) för att visa sitt missnöje mot Glazer. Grönt och guld valdes förstås för att det var Uniteds färger när man började spela fotboll som Newton Heath på 1800-talet. På bara några få matcher har antalet personer på Old Trafford som klär sig i grönt och guld ökat från fem till femsiffrigt.
Nu räcker ju inte protester för att vi ska kunna bli av med parasiten Glazer men det är bättre än ingenting. Och protesterna mot Glazer har väckt liv i och enat Uniteds supportrar. Stämningen på Old Trafford har förbättrats avsevärt de senaste matcherna och det beror nästan enbart på protesterna. Positivt, positivt. Drömmen om ett Glazerfritt United i en nära framtid känns inte lika avlägsen idag som för någon månad sedan.
Tillbaka till fotbollsplanen så har silly season passerat utan att något intressant har hänt. Vi har förvisso gjort en framtidsvärvning i Chris Smalling men det är ju inte överdrivet upphetsande. Och med tanke på Uniteds icke-värvningar av Ramsey och Ljajic vågar man ju inte riktigt lita på att Smalling faktiskt är en Unitedspelare förrän han har representerat klubben i en match.
Det är naturligt att fråga sig om Glazer och Uniteds skuld är anledningen till att vi inte har värvat mer. Det skulle vara enkelt att säga att det förstås är så och därmed vinna ett par poäng åt anti-Glazer-rörelsen men det är antagligen inte sanningen. Att United inte har värvat beror snarare på att Sir Alex Ferguson inte har hittat någon spelare som han faktiskt vill värva. Och det kan jag köpa, januarivärvningar blir sällan en omedelbar framgång (Vidic och Evra är praktexempel på det).
På sikt anser jag emellertid att vi är i ett stort behov av att förstärka. Om vi börjar bakifrån med våra målvakter så är det en rätt stökig situation. Edwin van der Sar är en fantastisk målvakt men han fyller snart 100 år och hans kropp börjar be om att få vila lite för ofta för att det ska vara optimalt. Hans kontrakt går ut i sommar och det är långt ifrån givet att han signerar ett nytt. Bakom holländaren så är Tomasz Kuszczak en hygglig reserv men han är inte på långa vägar bra nog att vara nummer ett i United. Vi har också Foster i truppen, men han tog inte chansen när han fick den. Dessutom verkar han vara gjord av glas. Nej, när van der Sar försvinner måste vi värva en ny målvakt.
Backlinjen däremot är jag rätt nöjd med så som den ser ut idag. Ja, vi har släppt in alldeles för många mål den här säsongen men det kan i stort sett skyllas på alla skador. Jag tror och hoppas att Gary Neville kastar in handduken i sommar men han lämnar ingen lucka som behöver fyllas. En annan som kan försvinna är Nemanja Vidic och det skulle vara en tung förlust även om serben har varit rätt kass de få gånger han har spelat den här säsongen. Med Ferdinand, Evans, Brown, Smalling, O’Shea, Evra, Fabio och Rafael i truppen anser jag dock att vi klarar oss även utan Vidic – det finns andra positioner som är i större behov av att förstärkas.
Vårt centrala mittfält är däremot ett problem. Fletcher och Carrick är bra nog men bakom dem är det tunt. Paul Scholes är en av vår tids bästa mittfältare men han har det svårt i många matcher idag och det är inte alls otänkbart att han lägger av i sommar. Anderson och Gibson är helt enkelt inte bra nog. Giggs är ett alternativ men han orkar inte spela mer än en match i veckan. Två hela (Fletcher och Carrick) och två halva (Giggs och Scholes) spelare är inte tillräckligt för en klubb som spelar 60 matcher per säsong – framför allt inte om man ska använda tre centrala mittfältare. Owen Hargreaves då? Jag tror på det när jag ser det.
På yttersidan har Valencia gjort en strålande första säsong samtidigt som Giggs fortsätter att leverera. Och efter tre strålande matcher i rad framstår helt plötsligt Nani som ett vettigt alternativ igen. Jag ska villigt erkänna att jag sedan länge har räknat ut Nani men kan han fortsätta spela som han har gjort på slutet är han egentligen att räkna som ett utmärkt nyförvärv. Vi har här en utmärkt grund att bygga på.
Bredden är emellertid inte den bästa. Park är en hygglig rollspelare men han är rätt överflödig sedan Ronaldo försvann. Allt som Park kan göra finns det någon annan i United som kan göra minst lika bra. Tom Cleverley skulle möjligen kunna komma tillbaka och uträtta stordåd efter sin tid i Watford men det är en lång väg från att vara stjärna i Watford till att vara en användbar spelare i United. Gabriel Obertan är talangfull men det finns många frågetecken runt fransmannen. Ett obekräftat rykte säger att Obertan tvingas besöka psykolog regelbundet och att United inte vågar låta honom bo ensam. Och även om han skulle lyckas fullt ut så känns det som att det i så fall kommer att stå 2013 i kalendern när han gör det. Till sist har vi inte Zoran Tosic. Tosic är nämligen bara ett namn på ett papper. Han existerar inte i verkligheten.
På anfallssidan har United Wayne Rooney och det räcker. Ja, så länge Rooney är skadefri förstås. Det räcker i alla fall om vi ska spela 4-5-1 men Fergie väljer ju 4-4-2 lika ofta och då behöver vi förstås ett komplement till Rooney. Berbatov är en gåta och Michael Owen är en kass scouser. Bakom finns oprövade Diouf, Macheda och Welbeck. Måhända kan Diouf bilda ett bra anfallspar tillsammans med Rooney. Totalt känns det ändå som att något saknas. Bredden finns där men frågan är om bredden är bra nog. Samtidigt är det nästan omöjligt att värva en stjärnforward om vi ämnar spela 4-5-1 i toppmatcherna.
Det är egentligen makalöst att vi lyckas så bra som vi gör med den trupp vi har. Anledningen till det stavas naturligtvis Sir Alex Ferguson. Vi har, givet att våra nyckelspelare – van der Sar, Ferdinand, Evra, Fletcher, Carrick och Rooney – håller sig skadefria, en god chans att vinna ligan den här säsongen. Men det för mig beror lika mycket på att motståndet är dåligt som att United är bra. Vår förstaelva kan mäta sig med alla lag i världen men vår bredd är inte vad den borde vara. Det visades inte minst när Carrick och Fletcher tvingades spela i backlinjen och vårt mittfält blev överkört. Och ett United som saknar Rooney är ingen vacker tanke.
