Loading
Det fanns en tid i Manchester Uniteds historia då spelare som närmade sig 30 eller som passerat den magiska åldersgränsen inte erbjöds särdeles långa kontrakt, om de alls erbjöds några. Under Sir Alex Ferguson fick spelare med ett antal år på nacken allt som oftast nöja sig med ett- eller tvåårskontrakt, och då även med en sänkt lön i förhållande till det avtal som gått ut. Den 19 december ifjol fyllde Alexis Alejandro Sánchez Sánchez 29 år. Idag, dryga månaden in på sitt 30:e levnadsår, skrev han på ett fyraårskontrakt som gör honom, om rapporterna stämmer, till Manchester Uniteds bäst betalde spelare. Alexis Sánchez kan på så vis anses utgöra det ultimata kvittot på att fotbollsvärlden, och därmed också Manchester Uniteds policy, för alltid är förändrad.
Pratet om att Sánchez redan i samband med flytten till Barcelona år 2011 sagts vilja spela i United kan man antingen ta som ett gott omen inför framtiden, eller som en efterhandskonstruktion. Fotbollsspelare av idag tenderar att alltid ha supportat ett visst lag i en viss ålder, bara för att välja ett annat när lönechecken var tillräckligt fet eller tränaren den rätte. Hur som haver. Alexis Sánchez är från och med idag Unitedspelare, och de delade meningarna om det lär vi få leva med, åtminstone våren ut. Precis som politiker brukar fotbollsfans ha tendensen att glömma rätt fort, varför vår nye nummer 7 mycket väl kan vara helgonförklarad när vi syr ihop säsongen i maj.
Klart är dock att Tocopillas store son har en hel del att bevisa. Dels mot bakgrund av sign on-bonus och lönecheck, men också mot bakgrund av att han förväntas leverera kreativitet, ett giftig spel med fötterna och en hel del poäng. Hans företrädare Henrikh Mkhitaryan antog utmaningen halvdant och lämnar Old Trafford med svansen mellan benen. Armeniern blev aldrig den poängspelare han förväntades bli när han kom som prestigevärvning förra hösten. Det som talar för en större succé för Sánchez är dels hans kunskap om ligan och kraven som då ställs, men även det faktum att han är en erkänt god målskytt.
På 165 matcher i Arsenal mäktade chilenaren med 80 mål, alla turneringar inräknade. Mkhitaryan å sin sida mäktade med 13 mål på 63 matcher och även om bedömningsgrunderna inte är exakt identiska så är Sánchez en spelare som överträffar Mkhitaryan alla dagar i veckan.
En annan genomgående känsla med en värvning som den här är att Ed Woodward och Manchester United minsann skulle och ville bevisa för dels José Mourinho och dels för oss fans att man kan värva stort och att man kan markera gentemot de ljusblå på andra sidan stan. Vi lär aldrig få veta hur mycket sanning det fanns i ryktena om att Pep Guardiola (och kanske även Antonio Conte) på riktigt var intresserade av Sánchez men känslan är ändå att det ligger minst lika mycket prestige som egentligt behov i grunden för övergången.
Till sist. Alexis Sánchez blir ingalunda spelaren som tillhör United i tio år och därmed inte den som lägger grunden för en långsiktig satsning mot en ny era av ära och berömmelse. Han har dock alla möjligheter att bli en del av titelvinnande lag och en injektion på en för United döende högerkant. Fyra säsonger tenderar att vara länge i dagens fotboll. Fyra säsonger är det Alexis Sánchez lär få på sig i United, om ens det. En sak är åtminstone säker. Alexis Sánchez har valt en klubb med ambitionen att vinna titlar.
