Loading
Ett skadeskjutet och formsvagt United ska imorgon ta sig an David Moyes och Liverpools blåa lag i Uniteds sista match någonsin på Goodison Park. Det är dock svårt att förvänta sig något trevligt avsked för Uniteds del.
4 vinster på 14 ligamatcher är Rúben Amorims facit hittills som tränare i Manchester United. En fasansfull siffra som man kan använda som ett försök att summera en fasansfull säsong. Den här säsongen innehåller däremot så många komponenter att jag vill säga att den är omöjlig att summera kortfattat. Det känns som att man har levt två, tre supporterliv under bara ett halvår. En ”bergochdalbana” har Amorim själv kallat årets upplaga av United. Inte den sorten man vill åka igen och igen för adrenalinruset, utan snarare den som får dig att kaskadkräkas och vilja åka hem. Men istället för att åka hem måste alla som gillar Manchester United åka den gång på gång tills parken stänger. Och det gör den i maj.
Som om inte Uniteds resultat med en ganska skadefri trupp inte var tillräckligt dåliga resulterade den nio dagar långa semestern efter matchen mot Leicester som jag själv tyckte var ”välbehövlig för lag och supportrar likaså” i en bottenlös skadekris som förvandlade United från ett uselt fotbollslag till ett uselt fotbollslag som knappt kan ställa ut elva spelare. Fantastiskt. Med det i bakhuvudet är det svårt för någon att ha förväntningar på att United just nu ska gå in i någon som helst match och gå segrande ur den. Det är såklart helt naturligt av orsaker jag precis nämnde. Om man ska hitta något att glädjas åt verkar flera av spelarna bara vara borta under en kort period och kan kanske till och med medverka imorgon. Jag tänker främst på Manuel Ugarte, Leny Yoro och Christian Eriksen. Hoppet är det sista som lämnar människan brukar man säga, och jag hoppas att United kan ha fler spelare än bara Victor Lindelöf med seniorerfarenhet på bänken imorgon.
Med skadeläget hade det inte förvånat mig (eller särskilt många gissar jag på) om vår gode Rúben väljer samma elva spelare från start som han gjorde mot Tottenham. Det är svårt att tänka sig något annat om inte någon eller några spelare känner sig spelklara redan från minut noll. Amorim verkade inte vara sugen på att ge ungdomarna en chans senast, men jag är av åsikten att laget knappast har något att förlora. I många lägen hade jag föredragit pigga oerfarna ben än ben som är erfarna men slutkörda. Jag håller tummarna att jag får se Ayden Heaven och Jack Moorhouse få lite minuter.
Det känns som att det var en annan säsong när vi slog Everton med 4-0 i december. Mycket av det är väl för att båda lagen var på helt andra platser än var de är nu. United var mitt i en period av optimism post-Ten Hag medan Everton var i en formsvacka och hade inte vunnit på fem ligamatcher. Nu är rollerna istället omvända. För att få med sig ett resultat imorgon krävs det att allt klaffar. Tyvärr är det svårt att se framför sig.
Möjlig startelva:
Everton och David Moyes, två saker som alltid bör vara sammankopplade. Innan Moyes lämnade för United 2013 hade han tränat Liverpools blåa förening i hela elva år, där han ledde klubben till konsekventa placeringar i övre halvan och till och med Europaspel, två saker som måste kännas avlägsna för dagens Evertonians.
Men attans om inte skotten lyckats skänka lite framtidstro till Everton, som såg uträknade ut redan i början av säsongen att vara en favorit för nedflyttning. Egentligen har bara uselheten av lagen under strecket räddat Everton från att hamna där själva. Sedan Moyes återkomst har Everton vunnit fyra utav deras sex senaste ligamatcher, och ett ägarbyte i form av Romaägarna Friedkin Group har börjat ställa saker till rätta efter åratal av vanstyre. Solen har sakta men säkert krupit fram bakom molnen över Goodison Park, som snart går till historien. Fortsätter Everton som de gjort på senare tid kommer de ha en förtroendeingivande start på sin nya epok. Nyckelordet är såklart ’fortsätter’. ”Ny tränare”-effekten har nog inte gått över helt ännu.
Med segern mot Crystal Palace senast har Everton faktiskt gått om United i tabellen och ligger numera på 14:e plats. Om någon sa det till mig i början av säsongen hade jag knappast tagit det på större allvar. Men nu är vi här. Moyes spelar mycket annorlunda fotboll än hans sparkade föregångare Sean Dyche. Till skillnad mot Dyches traditionella 4-4-2 och kontringsfotboll, som ofta fick kritik för att Everton saknade ett eget spel, har Moyes implementerat ett mer kontrollerat spel. Everton har visat förmåga att skapa från egen planhalva och kontrollera matchbilden, något som saknades under Dyche. Inte minst skapar man bättre chanser framåt. Sedan Moyes tagit över leder man ligan i högst xG per skott med 0.15.
Det som gör Moyes succé med Everton ännu mer imponerande är att mycket av laget är trasigt. Bredden har varit väldigt liten och rotationen minimal. Ändå har han fått det att funka. Men nya skador på den interna skytteligaledaren Iliman Ndiaye och Orel Mangala är fog för oro. Men viktiga kuggar som Abdoulaye Doucouré, Beto, mittbacksduon Branthwaite och Tarkowski och Unitedprodukten James Garner har hållit sig skadefria.
Möjlig startelva:
United har faktiskt ett historiskt jämnt facit mot Everton. Många av förlusterna mot Everton kom under Liverpoolklubbens storhetstider (som råkar kollidera med Uniteds svaga perioder) under tidigt 1900-tal, 70-talet och 80-talet. I modern tid har det varit enklare för United. Mellan 1995 och 2005 förlorade inte United en enda match mot Everton. De senaste åren har man också varit dominanta; sedan 2015 har Everton bara vunnit 2 gånger på 22 matcher. De senaste sex matcherna? 16-2 i målskillnad och sex av sex möjliga segrar till United.
Everton – Manchester United
Turnering: Premier League, omgång 26
Tid: Lördagen den 22 februari 2025, 13.30
Plats: Goodison Park, Liverpool
Domare: Andy Madley
Teve: Amazon Prime
Skador och avstängningar:
Tveksamma:
Skador och avstängningar:
Tveksamma:
Totalt: 212 96-48-68 321-287
Borta: 102 35-21-46 135-185
Premier League: 65 42-13-10 122-60
SENASTE MÖTENA
SENASTE BORTAMATCHER
