Loading
Utöver Champions League-finalen mot Chelsea har flera klassiska möten m0t de blåklädda ägt rum. Med en match mot Chelsea om bara ett par dagar känns det passande att gå igenom några riktiga godbitar till möten mellan United och Chelsea genom historien. Såklart inga förluster, delvis för att lyfta stämningen och delvis för att det här en sida om Manchester United.
En regnig eftermiddag i maj 1994 steg United ut på gamla Wembley för att möta Chelsea i en FA Cup-final. Det var den första sen 1990, då man vann, och en möjlighet för United att kamma hem dubbeln för första gången någonsin efter att ha säkrat ligatiteln drygt två veckor tidigare. Man klev ut på planen utan kaptenen Bryan Robson vare sig på planen eller på bänken, då det var klart att han skulle lämna klubben för en spelar-tränare roll i Middlesbrough. Med en titel på spel och med flera spelare kapabla att fylla Robsons skor valde Fergie att välja bort Robson helt – ett beslut han i efterhand har sagt var bland det svåraste han behövt göra i United.
En titel blev det – än dock svettigt. Chelsea kom för att vinna sin första stora titel på över 20 år, och öste på i första halvlek med ett skott i stolpen från Gavin Peacock det närmaste för Londonlaget. Ett halvtidssnack från Sir Alex brukar få bollen i rullning däremot, och en taskig tackling från Eddie Newton en kvart in i andra gjorde så att Cantona kunde spräcka nollan. En kontroversiell tackling i straffområdet bara minuter senare på Kanchelskis resulterar i en andra straff, och Cantona är lika kylig. Kommentatorerna hade knappt hunnit färdigt med sina refererat innan Hughes bröt sig loss och gör 3-0. McClair förvärrar siffrorna med 4-0 på stopptid. Ny mark hade brutits i Unitedhistorien: en dubbel hade bärgats hem och Uniteds segertåg på 90-talet hade bara tagit sina småsteg.
Om United har svårt att göra väsen överhuvudtaget på bortaplan nuförtiden är den här bortaprestationen från 2012 en mirakulös insats, och ett bra exempel på den starka mentaliteten som ofta rådde i Sir Alex Fergusons United.
På Stamford Bridge är Chelsea ofta svåra att klå, och leder Chelsea med tre mål i halvtid kan man lika gärna packa och åka hem. Men precis som i förra matchen är det ett gäng som kan vänta lite med att packa till sista stund. För om det är något lag som rycker upp sig i motvind är det ett United under Ferguson.
Som en galen slump har jag valt ut två matcher där United gör två mål ganska tätt intill varandra i andra halvlek, båda genom straffsparkar. Såklart är vikten av tidigare nämnda match större, men att Chelsea på Stamford Bridge klumpigt ger United två livlinor och sedan helt tappar andan mot ett stormande United blir nästan ett större glädjepiller. Giggs inlägg till Chicharito för poängräddaren i slutskedet är inte heller fy skam.
Vill ni återuppleva matchen finns den att se .
En riktig klassiker utspelade sig bara säsongen innan, säsongen 2010-11. United satt i förarsätet med Chelsea hack i häl. Med tre omgångar kvar och fem poäng emellan lagen så kunde det bli en ligavgörande omgång på Old Trafford.
United svarade på pressen genom att leverera en av säsongens bästa insatser. Man visade snabbt vilka som var bestämda att bärga hem titeln detta år, då Park spelar en läcker boll till Chicharito som tar Chelsea på sängen och gör mål efter bara 36 sekunder. Ytterligare ett till Giggsinlägg med vänsterfoten lyfts fram i denna artikel, som man såklart inte förbiser. Just ett sådant inlägg når Nemanja Vidics huvud, som gör det 2-0 till United efter dryga 20 minuter. United har en hand på pokalen och Chelsea ser lamslagna ut.
Chelsea lyckas faktiskt reducera i andra genom Lampard, men det är alltid riktigt nära. United är helt överlägsna och vinsten blir en symbol för ett mästerligt United som efter matchen bara behövde ett kryss på resterande två matcher för att säkra titeln. Det gör man givetvis, och Chelsea vinner inga av sina resterande matcher.
Höjdpunkter från matchen finns att .
