Dagen efter bortamatch i Tjeckien. Det var ingen vacker fotboll vi fick se i pilsnerns hemort, men det vi fick se var ett United som åkte därifrån med tre poäng. Och med tanke på vart vi befinner oss just nu kanske man inte kan kräva mycket mer.

Det var stundtals den lägsta nivån på fotboll vi har sett under Amorim i gårdagens match. United hade visserligen inga större problem att dominera matchbilden, men med bollen gjorde man lite. Det krävdes trippla byten med Mason Mount, Antony och Rasmus Højlund för att få någon slags utdelning. Sistnämnde var på rätt plats vid rätt tillfälle två gånger om. Han verkar ha hittat rätt med målskyttet. Hans kollega i fram, Joshua Zirkzee, hade inte en lika trevlig kväll på jobbet. Även Marcus Rashford och André Onana hade det tufft. Särskilt vår käre målvakts formsvacka är knepig. Från att vara en av ligans bästa på sin position har prestationerna i de senaste matcherna varit kaosartade.

En snackis efter gårdagens match är Amad och Højlunds bråk efter slutsignal. Bråk mellan spelare brukar få ganska uppjagad rapportering från medierna. Men Amorim har en positiv syn. För honom är det ett tecken på en välmående och tävlingsinriktad kultur i omklädningsrummet. Jag är beredd att hålla med. En situation där det är tvärtom; där spelarna inte begär mer av varandra, hade varit skadligt rent ut sagt när det gäller att bygga ett vinnande lag.

Tre poäng mot Viktoria Plzen satt väldigt långt inne. Men de satt ju åtminstone. Och inför gårdagens match var seger, förutom väntat, väsentligt för att ligga bra till i Europa Leagues otroligt jämna ”ligaspel”. Med segern igår är United åtminstone klara för playoff. Någon slags utandning resulterar det väl i, även om United har mycket kvar att spela för. Helst ska laget slippa playoff överhuvudtaget.

Överlag får man komma underfund med att Amorims lagbygge tar sina första, stapplande små steg. När man tar sina första steg är det lätt att man tappar balansen och snubblar till lite. Det är sådant vi får ta. Vi får hoppas att det ändå kan bli en olympisk sprinter av det hela.

Höjdpunkter från matchen

Amorims presskonferens

• Det var viktigt för laget att inte ge upp efter det första målet, och det gjorde man inte. Det är ett bra budskap.
• Det var ingen bra match men vi lyckades med vissa saker som är bra när man bygger upp ett lag.
• Att Amad och Højlund bråkar efter slutsignal är ett bra tecken. Vi behöver känna någonting. Det är som en familj. Det är tydligt att spelarna bryr sig, om de inte brydde sig hade de inte gjort någonting, om man bryr sig slåss man med alla. Kaptenen och resten av laget får lugna ner det. Om det blir för mycket kan Amorim gå till omklädningsrummet och lugna ner lite men det är deras utrymme i första hand och de behöver space för att prata och bråka. Amorim är nöjd att vi vinner matchen men att laget ändå bråkar för att vi inte gjorde ett till mål. Det betyder att det var en bra dag.
• Mason Mount och Antony vände matchen i vår favör. Man vet aldrig med så många matcher på kort tid vem som kommer hoppa in och bli den viktigaste spelaren. De förändrade matchen.
• Det var frustrerande. Man vill se saker bli bättre men samtidigt har vi inte haft så mycket tid på oss att sätta ett spel. Vi saknade fart i första halvlek, vi kontrollerade matchen men hade inte så många lägen för vi saknade löpningar. Ibland kom vi en-mot-en och då måste vi vara bättre och mer kliniska. Amorim vill se mer som alla andra och därför är det frustrerande. Det är också därför spelarna bråkar efter slutsignal, för vi vill göra bättre och förbättras snabbt.

Andra reaktioner