Tre Unitedspelare som exploderat i sina landslagsfärger
Landslagsuppehåll innebär allt som oftast nyhetstorka. När det inträffar passar det ganska bra med en lista. Och på tal om landslagsuppehåll – vi tar en tillbakablick och minns de gångerna våra spelare levererat utöver det vanliga när det nalkats uppehåll! Rooney tog England till VM – med lidande som resultat Att bära Englands landslagströja är ...
Landslagsuppehåll innebär allt som oftast nyhetstorka. När det inträffar passar det ganska bra med en lista. Och på tal om landslagsuppehåll – vi tar en tillbakablick och minns de gångerna våra spelare levererat utöver det vanliga när det nalkats uppehåll!
Rooney tog England till VM – med lidande som resultat
Att bära Englands landslagströja är alltid en stor börda. Men inför VM 2010 var pressen ovanligt stor. Hemma i tv-sofforna brann det av iver att Englands ”gyllene generation” äntligen skulle bära hela vägen. I den generationen ingick Wayne Rooney, kanske mer än någon annan. Englands fixstjärna njöt av sina bästa år i karriären, och inför VM-kvalet var bilden av Rooney som höjer Champions League-bucklan till Moskvahimmeln i mannaminnet.
Den eviga diskussionen i England under 2000-talets första decennium handlade om vem som tränade laget. Svennis var för mjuk, och kunde inte hantera alla egon. Den hårdkokta Fabio Capello togs in för att ha tyglar på laget. För truppen var aldrig några bekymmer. Man hade Rooney, man hade Frank Lampard, man hade Rio Ferdinand. Man hade ett utav de bästa engelska landslagen någonsin på pappret. Tyvärr spelas fotboll på gräs.
Men i kvalet till VM 2010 fanns det tecken på att man vågade hoppa på något större. Mycket tack vare Wayne Rooney. Att ge honom ansvaret över anfallsspelet visade sig vara klokt. Skytteligavinnare med nio mål på lika många matcher, och betydelsebärande i var och varenda match. Bakom vart fjärde engelskt mål stod Wazza. Mot Kazakhstan gjorde han det som kan vara hans snyggaste landslagsmål:
Men väl i Sydafrika fallerade allt. Inte minst för Rooney. Hans utbrott efter ett kryss mot Algeriet och hans plötsliga oförmåga att hitta nätet gjorde honom till persona non grata. Det tog flera år för honom att reparera sin ställning i landslaget, och en personlig kris efter VM-sommaren var nära att mynna ut i en flytt till Manchester city.
Men Rooney som bekant var ju alldeles för bra på fotboll för att låta det stoppa honom. Vi vet ju alla hur det slutade ändå.
McTominay presenterar sig på allvar
Skottland som fotbollsnation har aldrig varit favoriter i någon turnering. De var de inte heller i kvalet till EM 2024. Och att tippa på att Scott McTominay skulle vinna någon slags skytteliga hade antagligen dömts ut som galenskap.
Skratta bäst som skratta sist, för om det var några som levererade i EM-kvalet var det Skottland. Ärligt talat hade man bara kunnat säga Scott McTominay, för om det inte vore för honom hade inte skottarna ens varit nära en EM-plats. Det blev uppenbart för alla, inte bara de inlärda, att McTominay startade sin fotbollsresa som anfallare. För det fanns inget läge som inte var en målchans för vår nummer 39.
Matchen mot Spanien är troligtvis hans bästa i karriären. För att sätta det i sammanhang har Spanien bara förlorat två matcher över 90 minuter sedan september 2022. Spanien vann också kvalgruppen, och gick sedan vidare och vann hela EM. Utan att förlora. Men Scott McTominay i kvalform var ett nummer för stort. Två mål, och fan inga strumprullare heller för den delen.
Väl i EM gick det åt (säck)pipan för Skottland. Man kunde inte bära sig åt att vinna en enda match. Men man gjorde åtminstone två mål. Ett självmål, och ett av…
Scott McTominay.
När Rashford var Englands stora hopp
Strax efter VM 2018 var Marcus Rashford om någon den spelare som England hängde sin framtid på. I VM var han i periferin, men talangen var uppenbar. Rashford var bara 21 år gammal, men hade redan spelat över 120 matcher för United. I samma veva, hösten 2018, kickar Nations League igång för första gången. Rashford får då förtroende från start i Gareth Southgates landslag.
Den uppgiften tog Rashford på största allvar. Utav samtliga matcher där England lyckade göra mål nätade en Unitedspelare i samtliga, och Rashford i alla utom en. Mot Kroatien stod istället Jesse Lingard bakom ett avgörande mål som tog England till semifinal. Men till skillnad från Lingard cementerade sig Rashford nu i den vita tröjan på riktigt. I semifinalen mot Nederländerna stod Rashford bakom Englands enda mål, men föll på tilläggstid. Den framtida lagkamraten Matthijs de Ligt var en av målskyttarna då.
Den finaste stunden i turneringen kom ändå på Wembley mot Spanien, där Rashford spräckte nollan och gjorde sitt första mål i en internationell turnering. Assisterad av Luke Shaw, dessutom: