Loading
Så var allt som vanligt igen, det vill säga att Manchester United spelar fotboll. Och besegrar Leeds United. På onsdagen befann man sig i Oslo för möte med sin rival från Yorkshire, och det skulle visa sig bli ungdomarnas kväll på den norska nationalarenan. För även om det var ganska bra kontroll under hela matchen för United, så var det i andra halvlek avgörandet fälldes.
Det är ganska adekvat att säga att försäsongen i hög utsträckning tillhör ungdomarna, åtminstone inledningsvis. Det bekräftades i någon mån idag när United tog emot Leeds i sommarens första träningsmatch. Första halvlek präglades av en del ”klämma och känna” av de något mer etablerade spelarna, för att sedan låta ungdomarna ta över de resterande 45 minuterna och göra allvar av saken.
Det ska dock understrykas att det inte går att dra några slutsatser av den här typen av match, eftersom att det nästan uteslutande handlar om att aktivera spelarna. Men för de yngre spelarna är det så klart också lite av ett skyltfönster.
Än är det lite tidigt att komma med några konkreta frågeställningar och därmed ungefär lika svårt att utkristallisera några bra svar från dagens match. Vi bör möjligen vänta till mitten av försäsongen innan mönster börjar skönjas i spelet och vilka spelare som bör uppmärksammas.
Förresten, en slutsats kan vi dra: Uniteds ungdomar käkar Leeds till frukost.
Med undantag för några slutminuter av första halvlek så var det United egentligen för hela slanten, eller det var åtminstone kontroll rakt igenom.
United borde gått in i paus med ledning, då det skapades än del hyfsade lägen men där skärpan saknades en aning. Hannibal fick den bästa möjligheten men tunisierns avslut gick rakt på Leedsmålvakten.
Från högerkanten utgjorde dessutom Amad ett hot och hade flera tillfällen där han vek in i planen med sin vänsterfot och sökte lägen. Framgången uteblev oftast, men intentionerna finns där. Efter att ha varit utlånad under hela föregående säsongen till Sunderland i The Championship var det kul att få se honom i rätt tröja igen, och det är nog ingen omöjlighet att han kommer ingå i Erik ten Hags planer för 2023/24.
Ivorianen kommer naturligtvis inte konkurrera ut Antony, men som alternativ på bänken och sporadisk startspelare skulle han helt klart göra nytta.
Åter till matchen så var det som sagt kontroll från United i första halvlek. Många som ville känna på bollen utan att förta sig.
I andra halvlek skulle det emellertid öppna sig lite mer. Leeds satte betydligt högre press, och det berodde givetvis mycket på att Ten Hag satte in hela ungdomsstyrkan. Inledningsvis såg det aningen nervigt ut, men ju längre matchen led och Unitedspelarna fick ha bollen i sin ägo växte självförtroendet. När man insåg att det inte var några större bekymmer att spela sig ur pressen började man etablera ett spel som Leeds nog inte var förberedda på.
Charlie Savage, med kaptensbindeln, och Dan Gore spelade klokt och moget på mittfältet medan Shola Shoretire, Isak Hansen, och Noam Emeran framför hotade med fart och kvicka fötter. Samspelet mellan de två sistnämnda vid ledningsmålet är briljant, där Emerans avslut innebär 1-0. Nästan ännu bättre är Emerans framspelning till Joe Hugill, som sätter tvåan på äkta målskyttsmanér med ett avslut på ett tillslag längs backen – otagbart.
Ett omnämnande anser jag även att triangeln där bak ska ha i form av Matej Kovar mellan stolparna och Will Fish och Rhys Bennett i mittlåset. Alla tre visade prov på trygghet med bollen och kunde spela sig ur pressade situationer på ett föredömligt sätt. Att mittbacksduon dessutom uppvisade ett bra försvarsspel bådar gott för framtiden.
Mason Mount fanns som väntat med från start i Ten Hags elva och det märktes att han var på spelhumör. Givet att 24-åringen är en prestigevärvning, och att vi är intresserade av att se honom i den röda tröjan, blir det naturligt att han får lite extra rampljus här.
Men, till saken hör också att mittfältaren såg riktigt pigg och spännande ut. För att vara ny i United och inte ha spelat sedan i april såg det väldigt lovande ut. Att han är trygg med bollen och skicklig i spelet utan är inget nytt för den som har haft någorlunda koll på honom tidigare, men han kändes överlag mycket synkad med sina lagkamrater. Det är ett gott tecken och vittnar om att han har en god förmåga att anpassa sig till omgivningen. För med all respekt mot dagens spelare, Mount kommer spela med spelare som är två, tre, fyra snäpp bättre.
United kommer dessutom få stor nytta av engelsmannens högerfot. Såväl i spelet som på liggande boll visande han emellanåt att det finns god känsla.
Det går absolut att jämföra honom med Christian Eriksen i vissa avseenden, då det rimliga antagandet är att han ska konkurrera, och rimligen ersätta, dansken. I Mount får United en betydligt mer mobil spelare än vad Eriksen är, vilket också Ten Hag lär ha identifierat i nyförvärvet.
