Manchester United och Liverpool delade på poängen i gårdagens stormöte på Anfield. Gästande United visade upp en helt annan nivå och inställning jämfört med de föregående matcherna. Trots att den nio år långa segerlösa sviten borta mot Liverpool inte bröts så var insatsen som sådan nästan att betrakta som en vinst för Rúben Amorims lag.

Det tog ett litet tag att landa efter söndagskvällens tillställning på Anfield. En mycket underhållande sådan för den objektiva åskådaren. För den med känslor investerade åt någotdera håll var det en upplevelse där känslorna slungades fram och tillbaka, mellan allt från hopp till förtvivlan, till glädje och frustration. Med det sagt var det också en match där kvaliteten pendlade mellan högt och lågt.

Mest finns så klart att säga om andra halvlek, samtidigt som vi inte på något sätt ska undervärdera de första 45 minuterna som United står för. En riktigt bra halvlek. Att åka och möta Liverpool i det prekära läge som United faktiskt befinner sig i är det smått beundransvärt hur väl laget står upp och inte tillåter hemmalaget åstadkomma något av större värde.

Att Bruno Fernandes var tillbaka efter sin avstängning var naturligtvis en nyckelfaktor, om vi jämför med den senaste matchen mot Newcastle, där ingenting fungerade. Igår tycktes dessutom den portugisiske lagkaptenen ha fått med sig sina medspelare att dra åt samma håll. När samtliga arbetar tillsammans och för varandra går saker och ting lite enklare och det blir märkbart roligare att spela.

”Om vi gör den här prestationen [på Anfield], varför kan vi inte göra det varje vecka?” kommenterade Bruno Fernandes efter matchen.

Det går att plussa många spelare efter insatsen igår. Backlinjen höll ihop det bra, om än att Matthijs de Ligt hade det svettigt och var inblandad i bägge baklängesmålen. Att hans backkollegor Lisandro Martínez och Harry Maguire täckte upp var därför välkommet. Just Martínez är naturligtvis inte spelartypen som primärt behöver mål för att höja sig eller återfå självförtroende, en perfekt tajmad glidtackling kan vara en minst lika stor personlig vinning. Men igår small det till från argentinarens vänsterfot och det målets betydelse för honom ska inte underskattas. Mål behöver inte endast förändra matchbilder…

Jag skulle kunna fortsätta hylla spelare till höger och vänster. Manuel Ugarte var, och är, exempelvis otroligt nyttig på mittfältet. Diogo Dalot hade klipp i steget ute till vänster. Kobbie Mainoos bollbehandling. Amad. Leny Yoros inhopp och hans mästerliga brytning i straffområdet. Alejandro Garnachos inhopp.

Ett frågetecken måste emellertid sättas över Rasmus Højlund. Det känns för stunden ganska tudelat kring dansken. Han har givetvis en otacksam roll och blir lätt isolerad. Varför? Svaret är inte helt enkelt men känslan är att han hamnar i något slags mellanläge. Han är liksom på fel plats vid rätt tillfälle och på rätt plats vid fel tillfälle. Typ. En kombination av bristande spelförståelse och osynk med sina offensiva lagkamrater. Under matchen igår slog tanken mig ifall United inte på allvar måste se över forwardspositionen i januari. En ny Wout Weghorst? Alltså, kanske något åt det hållet. Alternativen på marknaden i januari är få men någonting måste faktiskt hända längst fram.

Avslutningsvis om matchen. Det fanns andra personer som också hade bekymmer igår. I fallen med både De Ligt och Højlund behöver vi liksom inte tvivla på att de försöker och vill sitt allra yttersta. Samma sak borde ju gälla även för domaren. Men inte om du heter Michael Oliver, som verkar sätta något slags stolthet i att vara provocerande dålig. Att undkomma hans dårskap med en poäng från Anfield är nästan också lite av en seger.

Höjdpunkter

Amorims presskonferens

• Amorim inleder med att understryka den mentala biten och att den var en nyckel igår. Det var ett annat United, inte till följd av systemet eller taktiken, utan mentaliteten. Han vill dock se sitt lag prestera ännu bättre, oavsett motstånd, match, eller träning.
• ”Jag försöker pusha laget varje dag, ibland funkar det inte. Jag försöker att utmana spelarna i allting,” säger Amorim och tillägger att mentaliteten överlag i hela klubben är lite för slapp.
• Ugarte får beröm men Amorim säger också att han inte bara vill prata om honom. Ingen nämnd, ingen glömd.
• Återkommer till mentaliteten och säger att den inte betyder något om du inte upprätthåller den och jobbar vidare med den även på träning.
• Straffen är olycklig. Man fokuserar mycket på prestationen och så vänds allt upp och ner på en sekund.

Andra reaktioner

Mer från matchen