För en som motvilligt kan erkänna att han såg fotbolls-VM och kände sig tämligen mättad på just fotboll, hyckleri, plastsupporteri och smutsiga pengar så kom till och med en ligacup mot Burnley som en fräsch fläkt med vicks blå i ansiktet.
Och visst är det så att det blir svårt att hitta något vettigt att ta med sig från matchen i onsdags. Det positiva är väl att vi spelade med en B-betonad backlinje med en Casemiro(!) som mittback och och lyckades hålla nollan, när den ena fjärdedelen är och festar och spelar FIFA i Buenos Aires och den andra fjärdedelen genomgår landssorg i Paris. Men vinst blev det, och att vinna är ju alltid roligt. Men matchen i fråga var väl sådär trots det faktum att man vinner med 2-0. Kändes lojt och ibland som att det var Burnley som styrde och ställde på Old Trafford TROTS att det var bra framtungt i Uniteds offensiv. Men vad stack ut kan man då fråga sig? Ja, det var väl Rashford, Bruno, Casemiro och Wan-Bissaka.
Martial har sjungit sin sista sång i den röda dressen
Då känns det genast smickrande att börja med ”lätta” matcher efter ett VM-uppehåll, Forrest, Wolves, Bournemouth, Everton och Charlton är en ganska fin startsträcka för att ställa om kroppar, psyke och själ för Engelsk fotboll innan man möter ett Manchester City på Old Trafford. Problematiken bör väl mer vara vilka spelare som ska starta och vara våran ”givna” elva match in och match ut. Backlinjen och målvakt är tämligen cementerat, det är på mitten och framåt det blir rörigare. Nu är ju Sancho på en själslig resa att finna sig själv i Nederländerna så det ger oss ett mindre ”problem”. Sen har vi Antony, Rashford, Bruno, Martial, Eriksen och till viss mån iskalle Elanga och glödheta Garnacho. Vem ska starta var? Eriksen och Bruno är i mitt tycke självklara att starta förslagsvis bredvid Casemiro, vilket då gör att det blir Rashford på vänster, Antony på höger och Martial längst fram. Men det kommer inte att fungera med ett så pass framtungt lag när vi ska möta toppmotståndet, då ska väl Fred eller McTominay motvilligt in och då måste vi flytta på någon. Jag tror knappt ten Hag vet själv hur han ska göra.
Och får vi en striker i Januari då tror jag nästan att Martial har sjungit sin sista sång i den röda dressen och får ta sitt pick och pack till någon annan stad eller något annat land. Kanske några år för sent.
Dåligt och dyrt
När vi ändå är inne på att köpa en ny striker vilket vi kanske har skrikit efter sen typ 15 år tillbaka, bör vi kanske fundera på vem och till vilket pris. Det är otvivelaktigt så att Januaritransfers oftast blir ett magplask från femman i en Louis Vitton-bikini, med andra ord dåligt och dyrt. Nu pratas det ju om Cody Gakpo som har imponerat under VM (för oss som såg det) och det känns väl som en fin värvning, ingen striker dock, som vanligt med Manchester United så kommer vi att ha allt annat än en renodlad striker. Osimhen är för dyr, om han ens skulle vilja komma och om ens Napoli skulle vilja sälja. Alternativet är kanske att låna in någon för 6 månaders spel och hoppas att utfallet blir bra, var man ska leta? Det vet man fan inte, kanske hos dom fattiga och desperata? Det blir onekligen vad det blir.
Med det sagt så går jag och förhoppningsvis ni på en välförtjänt julledighet och blickar fram emot julmat, julklappar, tomtar och boxing day.
Jag vill också tacka för den feedback jag och vi får av er som läsare, oavsett bra eller dålig, jag kan bara svara för mig själv och jag försöker läsa allt och ta till mig det ni skriver, det betyder mycket.
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR.