Manchester United lyckades inte rubba Brighton & Hove Albion hemma på Old Trafford igår. 3-1 skrevs slutresultatet till och det var inte på något sätt orättvist. Rúben Amorim var inte nådig efteråt och kallade den här upplagan av United den om möjligt sämsta någonsin. Vart fan är det här på väg, egentligen?

I torsdags var Southampton på besök och såg länge ut att få med sig alla tre poäng, men United stod för en stark avslutning och vände genom ett hattrick av Amad. Igår kom ett nytt sydkustlag till Old Trafford i form av Brighton och svårighetsgraden skruvades upp betänkligt. Framför allt märkte vi att gårdagens match var en sådan där det inte funkar att vara dåliga och ändå lyckas vinna. Mot tabelljumbon kommer du däremot undan med det, men så är också Southampton det enda undantaget som bekräftar regeln i Premier League den här säsongen.

De senaste åren har Brighton blivit ett mardrömsmotstånd för United. Senaste gången United vann hemma mot dem var hösten 2022. Den här säsongen har Brighton varken imponerat eller underpresterat, men likväl är de läskiga att möta. De känns tämligen oförutsägbara, till skillnad från United som är raka motsatsen.

Det har trots allt gått några månader nu med Rúben Amorim som ansvarig för laget och fortfarande finns en drös med frågetecken, väntade på att bli besvarade. Den stora, övergripande frågan är vart det här projektet faktiskt är på väg. Totalt har portugisen tagit fem vinster med laget sedan tillträdet i slutet av november. Två vinster på elva matcher i Premier League. Det är fullkomligt oförsvarbart, alldeles oavsett vilka argument du kan tänkas ha för att nå långsiktig framgång. Vi måste åtminstone kunna ställa grundläggande krav här och nu.

Givetvis är långsiktighet nästan alltid förenligt med något positivt men någonstans går också en skärningspunkt där det kortsiktiga kan bli alldeles för lidande. Många tyckte nog det var uppfriskande att höra Amorim prata om långsiktighet när han tillträdde och att det inledningsvis skulle handla mer om prestationerna snarare än resultaten. När säsongen dessutom var körd i december månad blev det enkelt att köpa in sig på Amorims idéer och tankar.

Men nu är vi snart en månad in på 2025 och vad har egentligen hänt sedan den första matchen mot Ipswich i slutet av november? Ingenting. Vi kan absolut se skillnaden i spelsätt och taktik jämfört med Erik ten Hags ledning, men ingen kan nog riktigt se vad tanken är. Samtidigt som haveriet pågår är det dock inte otänkbart att Amorim håller på med någon form av gallring just nu; att skapa sig en uppfattning om vilka spelare som han kan lita på. Det kan inte vara många, men några finns det åtminstone. Den mest givna torde vara Amad, som utan större konkurrens var bäst i United igår.

Om vi rör oss utanför själva kontexten som är Uniteds alla problem just nu, så var det synd, dock inte förvånande, att man inte kunde hedra den nyligen bortgångne legendaren Denis Law med en bättre insats. Hyllningen innan avspark var fin, med spelarna samlade runt mittcirkeln. Tillsammans hade de sällskap av Sir Alex Ferguson samt de tre före detta Unitedspelarna Alex Stepney, Brian Kidd och Paddy Crerand. Vi fick också en stark och känslosam dikt uppläst av Alan Keegan, som får sätta punkt för den här kolumnen.

A warrior born on Scotland’s land,
Who rose to rule with a master’s hand.
The Stretford End, his loyal throne,
Where Denis Law made greatness known.
The Lawman struck with poise and grace,
A predator’s instinct, the perfect pace.
With every goal, the terraces sang,
His name on their lips, the anthem rang.
A flick, a volley, a header supreme, Denis turned football into a dream.
The King of Old Trafford, fierce and true,
In red, he soared, the world he slew.
Yet beyond the goals, the man stood tall,
A heart of gold that inspired all.
Though trophies shone, his pride was clear
For the fans, he played year after year.
Now time has passed, but memories stay,
The legend of Law won’t fade away.
For every chant, for every friend,
He’s still the King of the Stretford End.

Höjdpunkter

Amorims presskonferens

• Mycket lidande nu. Hur kan det förklaras egentligen? Amorim svarade på det genom att säga att alla underpresterar nu och att man måste acceptera den oacceptabla situationen. Det gäller bara att fortsätta, och lidande kommer att fortsätta.
• ”Motståndarna är bättre än oss i många moment.”
• ”Jag visste att det skulle bli svårt att implementera en ny idé i laget och att det skulle medföra lidande, men jag kommer fortsätta och hjälpa spelarna att ge dem rätt verktyg för att lyckas.” Amorim säger också att han kunde ha gjort förändringar i matchen igår, som att spela med två forwards, men det hade också riskerat att förvirra spelarna.
• ”På tio matcher i ligan har vi vunnit två. Jag vet att jag har förlorat mer än min föregångare men jag kommer inte förändra, det handlar om överlevnad. Vi är kanske det sämsta laget i Manchester Uniteds historia. Jag vet att ni vill ha rubriker. Men vi måste inse var vi är just nu. Varsågod, där har ni era rubriker.”
• Amorim får frågor om Marcus Rashford men menar att det blir skevt att lägga fokus på en spelare som knappt har spelat. Portugisen säger också att han inte kommer ta ut spelare som han inte tror gör bäst för laget.
• Svårt för spelarna att följa idéerna? De är vana vid en sak och ska sedan förändra. Amorim tycker att spelarna uppträder nervöst och att den dåliga trenden kan bidra till att man inte vågar spela sitt spel.
• Måste hitta bättre fokus i början av matcherna. Brighton hittade sätt att såra ganska omgående.
• Gällande Onanas hjärnsläpp på 3-1-målet säger Amorim att sådana misstag också går att applicera på hela laget, ibland gör man bra saker, det går det upp och ibland ner.

Andra reaktioner

Mer från matchen