Från Jonny Rödlund till Fridolina Rolfö. Lilla Laxå, Ajax och Jönköping Södra i USA

Manchester United befinner sig i Sverige. Av den anledningen tänkte vi passa på med en grundlig genomgång av klubbens svenska historia.

Vi tittar förstås på klubbens svenska spelare, i herrlag, damlag och ungdomslag. Vidare går vi igenom matcherna som seniorlagen har spelat i Sverige och mot svenska lag utomlands.

(Tanken är att genomgången ska vara så heltäckande som möjligt. Men det kan tänkas att vi har missat någon obskyr spelare eller någon match.)

Damlaget

Det är damlaget som befinner sig i Sverige nu, så därför faller det sig naturligt att börja där. Dessutom är damlagets svenska historia betydligt kortare än herrlagets. Vi begränsar oss till det professionella damlaget, vars verksamhet drogs igång 2018. Det kan tänkas att någon svenska hann representera den tidigare iterationen* men vi håller det för osannolikt.

* Inofficiellt verksam från 1970-talet till 2001 och sedan officiellt affilierad till den horribla nedläggningen 2005.

Fördubblat svenskt i sommar

Tre svenskor har representerat Manchester United. I september 2019 blev Lotta Ökvist, värvad från Hammarby, vår första svenska spelare. Hennes tid i klubben kan näppeligen beskrivas som framgångsrik. Det blev bara tio matcher, varav sex i ligan, innan hon flyttade tillbaka till Sverige. Nu är Ökvist tillbaka i Hammarby. Så hon skulle kunna ställas mot United imorgon. Det får emellertid ses som osannolikt, då hon får ytterst sparsamt med speltid. Dessutom har hon varit utanför truppen helt de senaste matcherna, gissningsvis beroende på skada.

Ökvist spelar vänsterback. Det gör även vår andra svenska spelare, Anna Sandberg. Värvad från Häcken förra sommaren tog sig Sandberg illa kvickt upp som vår meste svenska spelare.

Julia Zigiotti Olme blev i onsdags vår tredje svenska Unitedspelare, då hon spelade från start i segern mot PSV.

Snart kommer vi (om inget oförutsett inträffar) att addera Fridolina Rolfö som svenska nummer 4. Rolfö anslöt kort efter Zigiotti Olme men är just nu skadad och har ännu inte debuterat. Med Zigiotti Olme och Rolfö på plats har vi i sommar alltså dubblat mängden svenskor i United.

Utöver våra fyra svenskor har vi minst ett par spelare som har representerat svenska klubbar. Vilde Bøe Risa gjorde 44 matcher för United från 2021 till 2023. Hon representerade Göteborg FC (idag Häcken) säsongerna 2019 och 2020. Christen Press representerade United säsongen 2020/21. Långt dessförinnan spelade hon fotboll i Sverige, först för Göteborg FC, sedan Tyresö och därefter Göteborg igen.

Damlaget i Sverige

Manchester Uniteds damlag har en rik historia av att spela fotboll i Sverige och mot svenska lag. Redan den 27 augusti 2025 spelade vi för första gången fotboll i Sverige. Då besegrades PSV Eindhoven i kvalet till Champions League. Jag minns det som vore det i förrgår.

Det följs imorgon av vår andra match i Sverige och vår första match mot svenskt motstånd. Då ska vi nämligen möta Hammarby i kvalet till Champions League.

Herrlaget

Om damlagets svenska historia är kort är herrlagets svenska historia betydligt längre. Den tenderar dessutom att bli väldigt obskyr, vilket vi givetvis uppskattar.

Rödlund eller Blomqvist var först, beroende på räkning

Sommaren 1988 blev Jonny Rödlund vår första svenska spelare. Det följdes tio år senare av att Jesper Blomqvist blev Manchester Uniteds första svenska spelare. Men… det där går ju inte alls ihop? Jo, ni förstår, det beror på hur vi räknar.

Rödlund anslöt från Anderlecht vid 16 års ålder. Ett år tidigare hade han blivit Sveriges yngsta fotbollsproffs någonsin. Eller ungdomsproffs ska vi kanske skriva. För även om han var en sin generations allra största talanger var det inte tal om seniorfotboll i den åldern. Det blev bara ett år i United. Han spelade 28 matcher i juniorlaget och dessutom tre för reservlaget (som på den här tiden var ett riktigt reservlag). I sin sista match i reservlaget gjorde Rödlund ett av målen då Aston Villa besegrades med 2-1. Mark Robins, som ett drygt år senare enligt legenden skulle rädda Alex Fergusons jobb, gjorde det andra.

Det blev faktiskt några a-lagsmatcher i United för Rödlund. Samma sommar som anslöt fick han nämligen göra tre matcher under Uniteds skandinaviska turné (vi återkommer till den). Någon officiell debut blev det emellertid aldrig.

Efter United vände Rödlund hem till Sverige, där han blev proffs i IFK Norrköping. Det blev SM-guld första året i klubben. Sedan följde vad som bara kan beskrivas som en brokig karriär, där han representerade en radda svenska klubbar och dessutom blev det spel i Portugal, Tyskland och Kina. Rödlund fick göra ett par landskamper för Sverige men ändå får vi placera honom i facket av talanger som aldrig blommade ut.

Spolar vi fram till sommaren 1998 så såg Alex Ferguson blågult igen. Han hade charmats av Jesper Blomqvist långt tidigare men Blomqvist var inte lika säker. Italien var ju den stora grejen, tänkte Blomqvist innan han visste bättre. Till slut hittade han ändå hem. United skickade 4,4 miljoner pund till Parma som skickade Blomqvist andra vägen. Den 9 september 1998 blev Blomqvist den första svensken att spela tävlingsfotboll för Manchester United.

Ett knappt år senare hade United vunnit trippeln: engelska mästare, FA-cupvinnare och Champions League-vinnare. Det var inte bara Blomqvists förtjänst. Snarare var han bara på gränsen till startelvan, som regel på bänken när alla var tillgängliga. Men det fanns något där och efter ett år i England skulle han givetvis bara bli bättre. Försäsongen 1999 såg det ut som att han skulle blomma ut på riktigt. Då blev han skadad. De 38 matcher han gjorde under debutsäsongen i United blev samtliga han spelade för United. Åtskilliga försök (Everton, Charlton och Djurgården) gjordes för att starta om karriären, men det ville sig aldrig.

Om Blomqvist eller Rödlund var vår första svenska Unitedspelare beror på hur vi räknar. Vad som är ställt bortom allt tvivel är att Blomqvist är vår mest framgångsrika svenska spelare. Han är inte ensam svensk om att ha blivit engelsk mästare med klubben men han är ensam om att också ha vunnit FA-cupen och Champions League.

Vi behövde inte vänta länge på nästa svensk. I februari 1999 skrev Bojan Djordjic på för United. Det dröjde förvisso ett par år innan han fick debutera i a-laget och totalt skulle det bara bli två matcher. Dessförinnan hade han prisats som årets unga spelare i United. Likt Rödlund hade han sedan en brokig karriär. Någon a-landskamp blev det inte men i klubbfotbollen var han mer framgångsrik än Rödlund, med mästartitlar i Serbien och Montenegro, Skottland, Sverige och Ungern.

Nästa svensk i United var bara där på kortvisit. På nyårsdagen 2007 anslöt Henrik Larsson på lån och redan den 12 mars återvände han till Helsingborg. Det var nog rätt dumt, tyckte egentligen alla i efterhand. Ja, det var dumt att han återvände till Sverige, alltså. Men Larsson hade lovat och ville inte bryta sitt löfte. Med sig hem fick han en ligatitel att addera till samlingen.

Om Larssons Unitedkarriär får sägas ha varit en parentes, om än en trevlig parentes, så var hans karriär i största allmänhet desto bättre. När han lämnade United sågs han av många som Sveriges bästa fotbollsspelare någonsin.

Självklart ska Sveriges bästa spelare någonsin ha spelat för United. Men när vi idag frågar oss vem som är Sveriges bästa någonsin så är inte svaret Larsson. Men det är fortfarande en Unitedspelare.

Zlatan Ibrahimović är en svensk hjälte. Gratis från PSG kostade han oss fan ingenting. Han är 195 centimeter lång och hård som fan. Han får de röda att bli uppspelta. Stoppa upp city i din röv, för vi är Man United.

Någon närmare presentation behöver Zlatan inte. Formellt var han i United på två svängar. Först över säsongen 2016/17 och sedan återvände han i början av säsongen 2017/18. Första svängen i United var han mycket framgångsrik och hans 29 mål är mer än dubbelt så många som alla andra svenska Unitedspelare har gjort tillsammans. Tyvärr blev han skadad i slutet av första säsongen och efter rehabiliteringen blev han aldrig Unitedbra igen, så den andra säsongen ignorerar vi.

Vår meste svenske Unitedspelare kom efter Zlatan, nämligen Victor Lindelöf. Men trots att Lindelöf har gjort långt fler matcher än alla andra svenska Unitedspelare tillsammans så är han nog den mest anonyma. Måhända är han trevlig privat, det finns berättelser som säger att så är fallet, men hans offentliga persona får torkande målarfärg att framstå som de avslutande minuterna i Barcelona 1999. Det har gått några månader sedan Lindelöf lämnade United. Om jag mötte honom på gatan skulle jag inte känna igen honom.

Lindelöf är vår sista, eller åtminstone senaste, svenska Unitedspelare (på herrsidan). Men han är inte senaste svensk att ha debuterat för klubben. Den ger vi istället till Anthony Elanga, som tog sig till a-laget från Uniteds akademi. Tyvärr var han bara nästan tillräckligt bra för att spela för United och han lämnade efter bara ett par säsonger i a-laget. Det var ändå tillräckligt för att föra upp honom som tvåa på den svenska flest matcher för United-listan. Likt Bojan har Elanga prisats som årets unga Unitedspelare.

Utöver de nämnda har vi åtminstone ett par svenskar som, likt Rödlund, har spelat för United utan att få debutera i a-laget. Den Italienfödda svenska målvakten Johan Guadagno var lagkamrat med Elanga i Uniteds juniorlag. Det blev bara sporadiskt spel i juniorlaget för Guadagno och karriären har ännu inte lyft. Idag tillhör han Pisa, men han har ännu inte spelat någon ligamatch högre upp än i den italienska tredjedivisionen.

Ännu kortare Unitedkarriär hade Kennedy Bakircioglu. Ja, han var faktiskt aldrig ens kontrakterad av klubben. Men den 6 januari 1999, det vill säga månaden innan Bojan kom till klubben, spelade Kennedy för Uniteds reservlag mot Aston Villa i den dåvarande reservlagsligan.

Worthington och Sheringham, Nevland och Wolff Eikrem

Min lista på ickesvenska Unitedspelare som har representerat svenska klubbar är säkerligen inte komplett. Men det torde inte saknas överdrivet många. Sverige är trots allt ingen naturlig destination för brittiska fotbollsspelare.

I arkivet hittar jag Sammy McIlroy, som representerade Örgryte 1986. I betydligt modernare tid var Anders Lindegaard i Helsingborg.

Jag är tämligen övertygad om att norrmannen Erik Nevland är ensam Unitedspelare att ha varit utlånad till en svensk klubb. Han var i IFK Göteborg 1999. Märkligt mycket svenskt över United 1999.

En annan norrman som har spelat fotboll i Sverige, närmare bestämt i Malmö FF, är Magnus Wolff Eikrem. Han spelade aldrig någon a-lagsmatch för United, även om han vid några tillfällen satt på bänken i tävlingsmatcher.

En mer oväntad svensk visit stod Teddy Sheringham för. Han var i Djurgården på lån 1985. Senare vann han trippeln med United. Det är som sagt mycket svenskt över United 1999.

Ska vi leta riktigt obskyrt så dyker Frank Worthington upp. En så kallad kulthjälte. De som läser Offside eller lyssnar på Offsides podcast känner säkert igen namnet. Han var i Mjällby på lån 1980 och gjorde Listerlandet osäkert. Men han spelade väl aldrig för United? Nej, inte på riktigt. Men under vår postseason-turné 1984 gjorde han tre matcher som gästspelare. Och ett år senare gästspelade han för reservlaget. Han är en skön kille, låt honom lira några matcher. Fotbollen var bättre när fotbollen var mindre seriös.

Men vi ska förstås avsluta med ytterligare en 1999-koppling. Vår trippelvinnande norska mittback… Nu tror ni säkert att jag ska få in att Ronny Johnsen gästspelade på vår supporterträff före Leeds i somras. Men nej, jag snackar ju om Henning Berg. Något spel i Sverige blev det aldrig för Berg, men 2023 till 2024 var han tränare för AIK.

Tävlingsmatcher i och mot Sverige

Manchester United har spelat fyra tävlingsmatcher mot svenskt motstånd och ytterligare en tävlingsmatch på svensk mark.

Vår första svenska motståndare var… Ja, den här tror jag inte att många av läsarna tar. Men hösten 1964 mötte vi Djurgården i Inter-Cities Fairs Cup, eller Mässcupen som den kallades på svenska. Nu blir Uefa arg och skriker högt: DEN DÄR CUPEN RÄKNAR VI INTE! Nej, det kanske du inte gör, Uefa. Men Manchester United räknar cupen och Manchester United är förstås mäktigare än Uefa. Så sitt ner, Uefa.

Mässcupen var ursprungligen en cup bara för lag från städer som har internationella mässor. Inte alls seriöst. Men när United väl deltog kvalificerade sig lagen på sportsliga meriter (något som Arsenal inte har gjort för den engelska högstadivisionen, just saying).

Hösten 1964 var det. Det var en bra tid för Manchester United. Bobby Charlton, tidernas bästa engelska fotbollsspelare, Denis Law, tidernas bästa skotska fotbollsspelare, och George Best, tidernas bästa fotbollsspelare, spelade för klubben. De gjorde mål mot Djurgården. Law gjorde tre, det gjorde han ofta när han gjorde mål, medan Charlton satte två och Best han nöjde sig med ett. Det räckte till 6-1 i returen på Old Trafford. Så då spelade det ingen roll att Djurgården hade klarat 1-1 i hemmamatchen på Råsunda. United blev engelska mästare efter säsongen.

Det dröjde 30 år tills United spelade tävlingsfotboll i Sverige igen. Den här gången nöjde vi oss med att göra fyra mål mot IFK Göteborg på Old Trafford, men det var mer än tillräckligt, då motståndarna bara gjorde två.

Hur det gick i matchen som spelades i Göteborg förtäljer inte historien.

Nästa gång United spelade tävlingsfotboll i Sverige var i maj 2017. Då stod Ajax för motståndet och de var tämligen chanslösa i Europa League-finalen.

Svenska träningsmatcher

När vi letar träningsmatcher mellan United och svenska lag blir det obskyrt. Sommaren 1950 drog United till USA på en postseasonturné. Inte så konstigt faktiskt, även om den moderna fotbollssupportern kanske tror att postseasonturnéer är ett modernt fenomen. Men om det går att förstå att USA ville ha United så är det inte begripligt att USA också lockade… Jönköping Södra över Atlanten. Egentligen var det tänkt att mästarna Malmö skulle dra till USA men så blev det inte. Så budet gick till Jönköping, som obegripligt nog hade slutat tvåa i den mycket jämna allsvenska tabellen, bara 15 poäng bakom Malmö på 22 matcher (icke förglöm att det var två poäng för seger på den här tiden, så det motsvarar att ett lag idag skulle vinna Premier League med 39 poäng).

Så i juni 1950 spelade United för första gången mot svenskt motstånd. Matchen mot Jönköping Södra spelades på Polo Grounds i New York. Det blev en programenlig 4-0-seger för United. Charlie Mitten gjorde två mål medan Stan Pearson och Tommy Bogan också skrev in i sig i målprotokollet.

Halvannan vecka senare möttes lagen igen. Då blev det chockerande nog seger för svenskarna.

Det dröjde sedan fem år tills United spelade mot svenskt motstånd igen. Nu bar det av till Göteborg för att möta… Göteborgsalliansen. Gissningsvis valde de ut de bästa spelarna från Gais, IFK Göteborg och Örgryte. Ånyo var det postseason. United vann med 4-2.

Tydligen funkade resan till Göteborg bra, för ett år senare var United tillbaka och besegrade Göteborgsalliansen med 4-0. På resan passade vi även på att dra till Skåne och besegra Helsingborg med 5-1.

Sedan skulle det dröja till 1980 innan United återvände till Sverige. Nu på försäsongsturné. Det blev uddamålssegrar mot IFK Västerås och Gefle IF/Brynäs. Gävlelaget var inte någon kombinationslag som Göteborgsalliansen utan en faktisk, men kortlivad, förening, verksam 1979 till 1981.

Nästa gång United drog till Sverige var det på Alex Fergusons tid. I juli lyckades vi efter stor dramatik besegra tredjedivisionens IS Halmia… med 9-1. Norman Whiteside satte fyra strutar. Det var nog tur att Halmia ställde upp med ett ”förstärkt lag”.

Ferguson verkar ha uppskattat den skandinaviska försäsongen, som det året även innefattade matcher mot danska lag. Ett år senare var United tillbaka i Sverige och vi passade också på att spela en match i Norge, mot storlaget Vålerenga. Det svenska motståndet var inte av samma dignitet.

Den 6 augusti spelade United mot Laxå IF. Om alla som bor i Laxå kommun besökte Old Trafford skulle de kunna ta med sig ett dussin polare var och ändå inte fylla alla platser på arenan.

Jag har en ung arbetskamrat som kommer från Laxå. ”Alla i Laxå vet att United har spelat i Laxå,” blev svaret när jag undrade om han kände till matchen.

Att det blev Laxå var egentligen ett misstag. United ville ha en lätt match mot ett lag från en lite lägre division. Det vill säga typ andradivisionen. Men någonstans blev det en miss och motståndet blev alltså Laxå. Från fjärdedivisionen. Motståndarna stod upp oväntat bra och höll nere siffrorna till 4-0. Mark Hughes utsågs till Uniteds bästa spelare och belönades med en svets. Undertecknad misstänker att svetsen inte följde med hem till Sverige.

Jonny Rödlund fick hoppa in. Något spel mot Vålerenga (0-0) blev det inte, de var väl för bra, men när United var tillbaka i Sverige fick Rödlund göra ett par matcher till.

Motståndet var nu av högre dignitet än Laxå. Men Unitedspelarna var samtidigt i bättre form, då sommarölen hade börjat svettas ur kroppen. Så det blev en fin 6-0-seger mot Karlstad BK, med sex olika målskyttar. Kanske var flåset ännu lite dåligt, för fem av målen gjordes före paus.

United körde sedan över ett ”stjärnförstärkt” Trollhättans IF med 8-1. Peter Davenport slog till med hattrick och Jonny Rödlund, han spelade från start.

Sommaren 1988 var i all väsentlighet den sista sommaren som United spelade matcher mot riktigt obskyra lag. Lite trist ändå, för nog skulle det vara roligare att se United mot IFK Sunne (slumpgenererat lag från Division 4) på Fryxellska skolan än United mot Leeds på Nationalarenan?

Nåväl, nästa gång United drog till Sverige hade den engelska ligan bytt namn till Premier League, om än det fortfarande var halvannan vecka kvar tills det skulle spelas match i en liga som kallades Premier League. Nu var det Elfsborg som stod för motståndet och Peter Schmeichel höll förstås nollan. Tyvärr gjorde Elfsborgs målvakt också det.

Sedan skulle det dröja 20 år tills United var tillbaka i Sverige. Nu var det mer av ett kommersiellt arrangemang. Både United och Barcelona lockades till Göteborg för att spela den så kallade Supermatchen. Provisoriska läktare byggdes på Ullevi och publikkapaciteten utökades till drygt 47.000 åskådare, vilket innebar den högsta publiksiffran för en fotbollsmatch på arenan sedan tidigt 1980-tal. Matchen slutade mållös och följdes av en straffläggning, där lagen fick skjuta tre straffar var. Seriöst.

Ett år senare var United tillbaka i Sverige. Nu för match mot AIK på Nationalarenan. Uniteds nya manager David Moyes fick se sitt lag spela oavgjort.

Sedan blev det 2016. Zlatan gjorde sin allra första match som Unitedspelare. I den fjärde matchminuten kunde Ullevi jubla när svensken satte ett spektakulärt mål mot Galatasaray.

Till slut skulle United vinna med 5-2.

Den allra senaste herrmatchen på svensk mark spelades i somras, då vi bjöds på stor fotbollsunderhållning i en 0-0-match mot Leeds på Nationalarenan.