Att United fortsätter att vinna år efter år är sannerligen imponerande.
Givetvis spelar pengarna en stor roll i sammanhanget, men det handlar till syvende och sist om elva spelare som ska besegra elva andra spelare varje vecka. Då spelar det ingen roll hur mycket pengar man har, då handlar det bara om kunnande.
United köper spelare för hundratals miljoner en eller par gånger varje år. Samtidigt måste vi komma ihåg att spelare som Fletcher, Scholes, Giggs, Neville, Brown, Evans är produkter som klubben själv har producerat. Vad är det då som gör att United lyckas hitta spelare som blommar ut i klubben? Är det fantastiska scouter? Enastående tränare? Något i luften?
Ett svar kan vara att United har råd att göra misstag. Klubben har råd att ta in spelare i flocker om hundra och så räcker det att en lyckas så kan man skryta med det. Om de andra 99 misslyckas att slå sig in i A-truppen påverkar det inte ekonomin på samma sätt som om Stoke skulle försöka snappa upp hundra lovande ungdomar.
Det är sällan klubben lägger upp så mycket pengar för färdiga produkter. Självklart finns undantag som Berbatov, och Verón. Men det finns otaliga exempel på skickliga spelare som varit riktigt bra i andra klubbar, men som växt och blivit superstjärnor i United. Titta bara på van Nistelrooy, Jaap Stam och Eric Cantona. Och det måste betyda att klubben har en tränarstab av guds nåde. För det är inte bara så att spelarna per automatik blir bättre bara av att komma till United. Det krävs en enorm uppoffring för att fortsätta lyckas och utvecklas när strålkastarljuset lyser så starkt att risken att bli bländad är enorm. Och här har tränarna en roll som inte kan överskattas – det gäller att pusha samtidigt som man måste vara järnhård i nyporna.
Därför är Carlos Queiroz flytt väldigt kännbar. Inte bara för att han kunde prata med Manucho, Ronaldo, Evra och van der Sar på 14 olika språk samtidigt, utan för att hans tränings- och taktikmetoder efter några års bearbetning i en osedvanligt talangfull trupp plötsligt var näst intill oslagbara. Visserligen har spelarna tidigare varit med och förlorat populära tränare (minns till exempel hur poppis både Steve McClaren och Brian Kidd var) och talat om hur mycket de har betytt för laget och även spelarna individuellt. Men frågan är om någon tidigare haft så stort inflytande som Queiroz hade. Den Mocambique-födde portugisen var hjärnan bakom dubbelvinsten förra säsongen och det var han som fixade värvningarna av Nani och Anderson (hade Peter Kenyon försökt samma sak hade de sannolikt hamnat i Reading).
Nu ska Mike Phelan axla Queiroz mantel. Och han gjorde väl inget vidare seriöst intryck när han höll på att skrämma livet ur Ferguson häromdagen – även om det var jäkligt roligt. Förhoppningsvis har Phelan, ingen större spelare själv under sin tid i United, passat på att under åren tjuvläsa Queiroz tränings- och taktiktavlor för att på bästa sätt förbereda sig för den dagen han skulle ta på sig sina nya shorts och sätta sig som nummer två på Old Trafford-bänken.
Nu är han på plats och nu är det mot honom strålkastarna riktas. Här finns ingen plats för misstag. Men Phelan som efterträdare till Ferguson … ? Det är större chans/risk att det skulle börja växa spindelnät på motståndarmålen på Old Trafford.
Texten är skriven av Mats Svensson, sportjournalist från Eskilstuna. Läs mer från Mats på http://matswalter.blogspot.com/
Av: Bukowski [Den här artikeln har importerats från en gammal version av Muss.se.]
Res med oss till Manchester!