Halva säsongen är snart spelad. Finns där någon fruktan nu ner agnarna ska sållas från vetet? Who the fuck are Man United? Tja, vi är världens bästa lag!
Det finns dagar och nätter. Nätter då man ligger sömnlös och känner frustrationen flöda i blodådrorna samtidigt som en obehaglig känsla av kallsvett smyger sig inpå. Det finns dagar då magen fullständigt slår ihop, överger en och man enbart känner för att kasta upp. Man blir en ensam själ. Ibland stavas faktoren Manchester United. I motgång mår man skit, i medgång får livet sig sin naturliga dos av uppåtchack.
Det här har varit en säsong som inte riktigt liknat någon de senaste säsongerna. Plötsligt spred sig oron bland fansen i och med Ronaldos misslyckade flyktväg från det vi kallar vårt andra hem. Bishop Blaize annars samstämda folkmängd skiftade religion och tro. Plötsligt blev Darren Fletcher den Darren Fletcher han under ungdomsåren spåddes att bli. En starting-man! Plötsligt blev Berbatov Sir Alex man. I samma veva blev United ekonomiskt hotad av lillebror. För en gångs skull blev en nykomling en spännande ingrediens. Vilket lag var senast i raden? Ipswich Town?
Slaget mellan United och Chelsea
Det blev en höstsäsong som saknade en självklar vinnare. Där fanns ett Aston Villa, ett Everton – i vanlig ordning. Där fanns ändå en nykomling och en brasse som till sist hittade rätt. Det fanns ett ungt Arsenal, utan sina engelsmän. Tja, tills Walcott på allvar visade varför Svennis chockade världen i VM med Wengers okända talang. Där fanns ett Liverpool med en Stevie Gerrard, förmodligen bättre än någonsin. Där fanns såklart United och Chelsea.
Kan vi sova i lugn och ro? Mitt i denna cirkusen som stavas Premier League. Mitt i det brinnande klotet plockades en lapp upp ur en urna med Milano som destination. Vi möter ett lag vars namn inte ger magen något elakartat kall. Däremot en manager som kan få vilken stackars trogen fantast som helst att börja minnas det man gärna velat glömt. Självfallet skulle ”The Special One” åter ställas mot The Red’s. Det doftar dålig lottning redan från dag ett, om du frågar mig.
Det blir en tuff säsong. Det kan inte sluta på ett enkelt sätt. Vi kommer att få offra en turnering eller två. Möjligen tre, och till sist även fyra. Men samtidigt tror jag att dagens upplaga av Manchester United är den starkaste någonsin. Aldrig någon tidigare säsong har ett lag haft samma briljans, styrka och rutin, men samtidigt känts spännande, offensiv och ung. Mooourinhooo, are you listening?
We’ve got it all
Vi snackar 58, vi snackar 68, 99 och 2007. Det är 2008/2009 vi har den vackraste av alla anfallskombinationer som skådats; Berbatov, Tévez, Ronaldo och Rooney. Ett försvar som får vilken Drogba, Torres eller Ibra som helst att tjippa efter andan. Vida och Rio håller högre klass än vilket mittbacksspar som helst. Vi har en central beredskap som är än bättre än ifjol. Då nollade vi Barcelona… Det är på det centrala mittfältare vår viktigaste kugge huserar. Med Michael Carrick på banan är vi ett lag som är komplett. Han värvades som en skicklig sidledsspelare, men har utvecklats till en spelare vi knappt klarar oss utan. Där finns orsaken till förlusten mot Liverpool, för att nämna något.
Den här säsongen kan sluta hur som helst. Det finns ingen given vinnare. Men det finns två förlorare, redan nu. The Gunners vinner ingenting och Gerrard kommer förbli den bästa spelaren som aldrig vunnit Premier League. Jag påstår inte att vi kommer stoltsera med fem-sex nya pokaler i prisskåpet (Ja, CS, CC, FA, VM, CL & PL). Vi slåss i världens bästa liga och möter det främsta laget utifrån, men ligg inte sömnlös. Vi har vårens enklaste spelschema och innehar planeten Tellus mest kompletta spelartrupp.
Tja, vi är världens bästa lag!
Av: Jimmy [Den här artikeln har importerats från en gammal version av Muss.se.]
Res med oss till Manchester!