Vi kan kalla det fyrling, femling eller sexling. Oavsett vilket är destinationen densamma. The Big Red Machine vill inte upphöra förrän Manchester United har vunnit. Vunnit allt.
- 10 augusti vinner United den inte alltför exalterade Community Shield-finalen. En mållös tillställning mot Pompey på Wembley Stadium avslutas med en straffläggning där United till slut vinner med 3-1. Tevez, Giggs och Carrick gör målen för United. Säsongen är igång. Hjulet har börjat snurra.
- Den 21 december vinner United sin andra titel. I Yokahama besegrar United LDU Quito med 1-0 efter mål av Wayne Rooney. United är världsmästare.
- Förra veckan besegrade United Tottenham Hotspur i ligacupfinalen på Wembley. Matchen blev mållös och avgjordes på straffar, precis som i CS. United vinner komfortabelt med 4-1. Giggs, Tevez, Ronaldo och Anderson noteras för målen.
- Kvar återstår FA-cupen, Premier League och Champions League.
Inget lag har någonsin vunnit allt man ställt upp i, så kan det omöjligen bli i år också då United förlorade Supercupfinalen mot Zenit St. Petersburg. Endast United, av engelska lag, deltog i klubblags-VM i fotboll och finalen i Community Shield avgjordes med bakgrund av två lags prestationer från föregående säsong. Vi kan enkelt konstatera att endast en kvadruppel vore möjlig för topplagen när säsongen startade. De mest prioriterade turneringarna bör därmed tillskrivas Carling Cup, FA-cup, Premier League och Champions League.
Inget lag har heller vunnit en kvadruppel, endast United har vunnit en trippel. Vi kan använda termen omöjligt uppdrag när möjligheterna till en kvadruppel kommer till tals. Gary Neville använder ordet ”svårt”, Ferguson dementerar genast möjligheterna till att göra det omöjliga möjligt. Förmodligen främst för att inte lägga extra mycket press på sina spelare, vilket både är logiskt och klokt. Det vore högst sagt korkat av Ferguson att gå ut i media och säga att det är säsongens mål. Inte heller Mike Phelan ger media något att gnugga händerna för. Men en segerrusig Benjamin Foster uttalade sig efter finalen på Wembley och beskrev situationen som absolut möjlig.
På något vis har de alla rätt, på sitt sätt. Att något lag vinner en kvadruppel vore för mig ossanolikt. Det har inte hänt någon gång tidigare så varför skulle det hända nu? Det kommer sannerligen aldrig hända i framtiden heller för den delen. Men om vi för en sekund ska drömma, ja, då är det faktiskt i år det skulle kunna hända.
Jag har aldrig varit med om maken till bred trupp. Det lag Sir Alex Ferguson idag befogar över är optimal. Alla pjäserna finns på bordet. Du har dina torn i Ferdinand och Vidic, du har dina springare i Fletcher och Park, du har dina springare i Ryan Giggs och Carlos Tevez, du har dina bönder i John O’Shea, Wesley Brown och Michael Carrick och du har din kung i Cristiano Ronaldo. Men det här lagbygget är så mycket mer än ett fåtal pjäser. Här finns jokrar, ess och allt vad det nu kallas. När Dimitar Berbatov värvades i en dramatisk affär, bara sekunder innan fönstret stängde, blev Manchester Uniteds trupp fullbordad.
Startelvan från 99 är givetvis stark och tung. Där fanns ett mittfält som kanske är det bästa United någonsin haft och ett anfall med flera klasspelare (Där fanns också en målvakt av högsta rang och en rad duktiga försvarsspelare. Där bakom fanns trotjänare, svenskar och talanger. En stark lineup var det givetvis, men om truppen haft någon chans i dagens fotboll, det råder det enligt mig tvivel om.
Idag finns allt vi behöver. Rollspelare som kan spela en match för att destruktivt förstöra, eller helt enkelt för att attrahera. Det finns flera upplagor av Manchester United som varit förstaklassig, men om någon varit bättre än denna, det kommer jag nog aldrig hävda. Säsongen kan givetvis sluta upp i ren och skär bedrövelse med enbart en fjuttig Carling Cup-titel. Då kommer allt snack om The Big Red Machine upphöra i Guud Hiddink-land, nej jag skrev inte fel.
Del ett av fyra är avklarat. Ligacuptiteln till United är våran blott tredje. Det är inte särskilt konstigt då denna turnering ständigt nedprioriterats. Det är också av den orsaken möjligheterna till en kvadruppel i år kvarstår. Bredden har gjort det möjligt att vila spelare i turneringen, men ändå vinna. Samtidigt ligger ligaguldet som på ett uppdukat bord (Tack, Rafa) och kan när som helst fraktas till Old Trafford. Två cuper återstår. Och det är där det blir svårt, tror jag. En snestuds, en frispark, ett stolpskott. Marginalerna kan även tala emot världens bästa lag och då kan allting vara över. Givetvis är vi ett bättre lag än Internazionale, men vad som helst kan hända. Bollen är som bekant rund.
När Rio Ferdinand stod för en extrem glidtackling på Wembley, reste sig och skrek på Keano-maner. Då visste vi alla vad den här säsongen innebär för spelarna i rött. De representerar sitt lag med stolthet och vet vad det innebär att spela för Manchester United. Det finns en historia bakom varje tröja. Wes Browns tröja nummer 6 har en gång tillhört Duncan Edwards, Cristiano Ronaldos har en gång tillhört David Beckham, tidigare än så även Eric Cantona, Bryan Robson och George Best. Wayne Rooneys nummer 10 har en gång tillhört Bobby Charlton och Michael Carricks nummer 16 var en gång Roy Keanes.
Kontentan av det hela är enkel. Alla har de haft en gemensam nämnare; de har velat vinna titlar. Ingenting annat än att vara nummer ett har varit dugligt.
Därför är Rios ”utspel” en vägvisning av att årets United inte lämnar någonting åt slumpen.
I år ska vi vinna allt.