En förbättrad och uppdaterad version av den här artikeln hittas här.
Imorgon smäller det, Manchester United mot Crystal Palace i final i FA-cupen. I den sista delen av vår faktauppladdning tittar vi på Manchester Uniteds tidigare FA-cuptriumfer.
1. 1909: Manchester United – Bristol City 1-0
De regerande engelska mästarna Manchester United, under ledning av Ernest Mangnall, sjönk som en sten i tabellen 1909. Med två segrar på de 18 sista matcherna slutade United bara tre poäng från nedflyttning i ligan. I cupen gick det bättre och United tog sig hela vägen till final.
Billy Meredith, mannen som spelade med tandpetare i munnen, var matchens lirare i finalen mot Bristol City. Sandy Turnbull sköt matchens enda mål. Manchester United vann FA-cupen för första gången.
Andra spelare att nämna från det laget är Harold Halse som sköt matchens enda mål i omgång 3 mot Brighton, i omgång 4 mot Everton och i semifinalen mot Newcastle. Han gjorde också ett av målen i 3-2-segern mot Burnley i kvartsfinalen. Jimmy Turnbull sköt två mål i den matchen och gjorde, precis som Sandy Turnbull (de var inte släkt) hattrick i omgång 5 mot Blackburn. Vidare ska den mycket starka halvbackslinjen bestående av Dick Duckworth, lagkapten Charlie Roberts och Alex Bell nämnas.
2. 1948: Manchester United – Blackpool 4-2
Förmodligen den spelmässigt bästa finalen som United deltagit i. Blackpool tog en tidig ledning på straff men Jack Rowley kvitterade. Blackpool återtog dock ledningen innan första halvlek var över.
Mitt i andra halvlek kvitterade United på nytt, återigen genom Rowley. Segerorganisatör Rowley var inte nöjd där, tio minuter senare spelade han fram Stan Pearson till segermålet.
John Anderson fastställde slutresultatet till 4-2 och lagkapten Johnny Carey kunde lyfta pokalen. Matt Busbys första titel som manager var ett faktum.
3. 1963: Manchester United – Leicester City 3-1
1963 var nog sista gången som Leicester var relevanta. United klarade sig från nedflyttning med liten marginal, medan Leicester slutade på en fin fjärdeplats – såna höjder har de knappast sett sedan dess. Denis Law hade skjutit hattrick i Leicester i ligan men United förlorade ändå.
Leicester inledde bäst men United tog sakteliga över. Ledningsmålet kommer då United kontrar på en kontring, Paddy Crerand vinner boll och serverar Law som inte gör nåt misstag. David Herd dubblar ledningen då han hugger på retur efter skott av Bobby Charlton. Leicester reducerar men Herd avgör matchen då han utnyttjar ett misstag av Gordon Banks. Lagkapten Noel Cantwell höjer bucklan och fem år senare var United bäst i Europa.
4. 1977: Manchester United – Liverpool 2-1
United åkte på en chockförlust mot andradivisionslaget Southampton i finalen 1976. Managern Tommy Docherty var inte överdrivet bekymrad: ”Vi kommer tillbaka nästa år. Och den gången kommer vi vinna!” United haltade sig framåt, uddamålssegrar hela vägen och till och med omspel mot Southampton. I finalen väntade de engelska mästarna Liverpool, som jagade en unik trippel.
Allt relevant i finalen hände inom loppet av fem minuter. United tog ledningen genom Stuart Pearson efter 51 minuter, Case kvitterade ett par minuter senare och i den 55:e matchminuten avgjordes matchen av Jimmy Greenhoff.
5. 1983: Manchester United – Brighton & Hove Albion 2-2, omspel 4-0
United mötte redan nedflyttningsklara Brighton i finalen 1983. Precis som Southampton 1976 bjöd de mycket större motstånd än de borde ha gjort. United vände underläge till ledning genom mål av Stapleton och Wilkins. Stevens kvitterade då det återstod några minuter och sedan fick Smith en jättechans.
”…and Smith must score!”
https://www.youtube.com/watch?v=9q4S1t2oVcA
Brighton har aldrig vunnit stor titel. And Smith Must Score blev senare namnet på ett Brightonfanzine.
Det blev omspel. United var överlägsna. Bryan Robson gjorde två mål, Norman Whiteside blev den yngsta målskytten någonsin i en FA-cupfinal och Arnold Muhren avslutade målskyttet på straff.
6. 1985: Manchester United – Everton 1-0
Everton var överlägsna mästare 1985 och laddade för FA-cupfinalen med att besegra Rapid Wien i cupvinnarcupfinalen. United laddade med att förlora med 5-1 mot Watford, vilket innebar att man slutade efter Liverpool i ligan. United slog dock Liverpool i FA-cupens semifinal efter en tuff batalj.
https://www.youtube.com/watch?v=kVYWbDNEBT8
Finalen mot Everton blev en spänd affär. I slutet på andra halvlek blev Kevin Moran kontroversiellt (det var andra tider då) utvisad. United kämpade tappert. I förlängningen föll bollen till Whiteside och resten är historia.
7. 1990: Manchester United – Crystal Palace 3-3, omspel 1-0
Kanske riskerade Alex Ferguson att få sparken 1990. Kanske räddades hans jobb när Mark Robins gjorde matchens enda mål i Nottingham i omgång 3. United fortsatte framåt med idel uddamålssegrar på bortaplan, 1-0 mot Hereford i omgång 4, 3-2 mot Newcastle och 1-0 mot Sheffield United i kvartsfinalen. I semifinalen mot Oldham var det oavgjort både efter 90 minuter (2-2) och efter förlängningen (3-3). Omspel och ny förlängning. Mark Robins blev hjälte igen.
I finalen väntade, precis som i år, Crystal Palace. United då som nu i vita Adidaströjor. United vände underläge till ledning men Ian Wright kvitterade och gav sedan Palace ledningen i förlängningen. Mark Hughes fick dock sista ordet och fixade omspel.
Till omspelet valde Alex Ferguson att byta målvakt. Les Sealey ersatte Jim Leighton och gjorde tre viktiga räddningar. Lee Martin sköt matchens enda mål.
Den gången var Alan Pardew spelare för Palace och nu är han som bekant deras manager.
8. 1994: Manchester United – Chelsea 4-0
Det var mållöst i en timme. United fick straff. ”Jag slår vad om att du missar,” sa Dennis Wise till Eric Cantona. ”Okej, 100 pund,” svarade kungen, vilket inte var vad Wise ville höra. Cantona gjorde förstås mål.
Sex minuter senare fick United straff igen. ”Kvitt eller dubbelt på de 100 punden,” undrade Cantona. ”Inte en chans,” svarade Wise. Den taktiken funkade inte heller, Cantona gjorde mål igen. Innan matchen var över hade även Mark Hughes och Brian McClair skrivit in sig i målprotokollet. United vann sin första dubbel.
9. 1996: Manchester United – Liverpool 1-0
United var tillbaka på Wembley för att hämta en ny dubbel ett par år senare. United hade i ligan bevisat att det går att vinna med ungar. I alla fall om en har Eric Cantona och Peter Schmeichel i laget.
Liverpool kom till Wembley i vita kostymer. Alex Ferguson var inte imponerad: ”Jag sa till Brian Kidd ’1-0’ för det. Jag tycker det är, vad skulle du kalla det? arrogans eller överdrivet självförtroende. Det var löjligt.”
Matchen var ingen klassiker. Det gick mot förlängning. Bollen föll till Eric Cantona som slog till på volley.
10. 1999: Manchester United – Newcastle United 2-0
Våren 1999 var FA-cupfinalen närmast en bisak för United. Ferguson ställde inte ens upp med sitt bästa lag, med en eller annan tanke på Barcelona. Roy Keane blev skadad efter några minuter, ännu en försvagning. Whatever. Ersättaren Teddy Sheringham hade bara varit på planen i ett par minuter när han gav United ledningen.
I början på andra halvlek fastställde Paul Scholes slutresultatet till 2-0. Några dagar senare åkte United till Barcelona och säkrade trippeln.
11. 2004: Manchester United – Millwall 3-0
FA-cupfinalen 2004 är en av de minst spännande finalerna. Vägen till finalen var mer spännande. United lottades som så ofta mot Aston Villa i omgång 3. Villa fick förstås ta ledningen men Scholes vann matchen med två mål mitt i andra halvlek.
I omgång 5 ställdes United mot Manchester city. Scholes gav United ledningen. För enkelt, tyckte Gary Neville och skallade McManaman. Med en man mindre gick United ifrån till 3-0 efter mål av Van Nistelrooy och Ronaldo. United vann till slut med 4-2.
I semifinalen var United tillbaka på Villa Park för match mot Arsene Wengers oslagbara Arsenal. Scholes gjorde mål, det gjorde inte Arsenal. De oslagbara laget åkte på sin femte förlust av sex under säsongen.
Andradivisionslaget Millwall tog sig till final genom att besegra noll Premier League-lag. Millwall stod emot i 44 minuter innan matchens bästa spelare Cristiano Ronaldo gjorde 1-0. I andra halvlek fyllde Van Nistelrooy på med två mål. Det enda kontroversiella den dagen var att Englands förbundskapten Sven-Goran Eriksson utsåg Van Nistelrooy och inte Ronaldo till matchens bästa spelare.
Crystal Palaces triumfer
I en ständig eftersträvan att vara objektiva* här på Muss.se ska vi förstås också gå igenom Crystal Palaces cuptriumfer, så det kommer här.
(ingenting)
Oj, det gick fort. Finalen 1990 är deras enda final.
* Inte sant. Vi är en supportersida och vi varken vill, ska eller försöker vara objektiva.