Manchester United är fortsatt obesegrade under försäsongen. Detta efter 1-1 mot Real Madrid i Santa Clara. Jesse Lingard gav United ledningen efter magiskt förarbete av Anthony Martial men Real kunde kvittera på straff genom Casemiro. Oavgjort är inte tillåtet i International Champions Cup, varför det hela fick avgöras på straffar. I en usel straffläggning var United minst dåliga och vann med 2-1.
Det var en aningen märklig match, där lagens bättre spelare presterade sämre än lagens sämre spelare. United startade med en reservbetonad uppställning mot ett nästan ordinarie Real. Trots det var United det bättre laget. I andra halvlek valde José Mourinho en mer ordinarie uppställning, medan Real satsade på sina reserver. Då var Real det bättre laget.
Härlig första halvlek, härligt Martial
Real Madrid kom till spel med åtta av elva spelare som startade i Champions League-finalen i maj. Addera dessutom att Gareth Bale var en av spelarna som kom in, så inser vi snabbt att det var ett meriterat motståndarlag United ställdes mot.
Manchester United kom däremot till spel med en aningen reservbetonad uppställning. Timothy Fosu-Mensah fick chansen på högerbacken och Andreas Pereira startade som offensiv mittfältare. På topp saknades Romelu Lukaku, på mitten Ander Herrera och Paul Pogba.
På pappret klar fördel Real men det var faktiskt United som förde spelet, även om det var ont om målchanser.
Igen fick vi se en pigg Jesse Lingard. Han två chanser – först ett tungt skott som Keylor Navas räddade och sedan ett skott utanför – innan han till slut kunde spela in bollen i mål.
Allt beröm för målet riktas emellertid till Anthony Martial, som stod för ett magiskt förarbete. Martial snurrade bort tre Real Madrid-försvarare och bjöd sedan Lingard på öppet mål. En aktion som verkligen visar vad Martial kan, när han är på rätt humör.
Martial var en av få höjdpunkter säsongen 2015/16. Förra säsongen fick vi bara vid enstaka tillfällen se prov på vad Martial kan. Uppvisningen mot Real bådar gott. Jag tycker dessutom att Martial var pigg både mot LA Galaxy och Real Salt Lake.
Om United kan få ut maximalt av Martial är det ett rejält uppsving mot förra säsongen. För mig är det ingen tvekan om att han då är given i startelvan. I en roll som vänsterytter ska han kunna bidra med runt 15 mål i Premier League och dessutom ett antal assists.
Bedrövlig andra halvlek
Om den första halvleken stundtals var rolig så var den andra halvleken en lång plåga. United fick ett gyllene läge, då Scott McTominay lyfte in till Marouane Fellaini. Belgaren missade dock grovt.
I övrigt var det mestadels bedrövligt. Spelarna såg tämligen ointresserade ut, medan ett ungt Madridlag hade mycket spring i kroppen.
Det ska noteras att Real hade svårt att skapa chanser, vilket är det mest positiva som går att säga om Uniteds prestation i andra halvlek. Romelu Lukaku fick knappt röra bollen och Paul Pogba var sällan involverad i en roll som defensiv mittfältare. Martial gjorde ingen glad i andra halvlek, men kommer undan med gott omdöme för prestationen i andra halvlek. För Henrikh Mkhitaryan finns ingen sådan ursäkt.
Nåväl, spelet i träningsmatcher kan se ut så här ibland. Det finns ingen anledning att dra några stora växlar av det här. Värmen mitt på dagen i Kalifornien, träningsmängden och det stora antalet byten bidrar också till att det kan bli en sämre prestation.
Mer negativt är då att Ander Herrera tvingades kliva av med en skada. Den spontana gissningen är att han är tillbaka i spel efter några dagars vila men en vet ju aldrig säkert.
Positivt från de unga
Andreas Pereira fick chansen i en roll som offensiv mittfältare och gjorde en stark insats. Tidigare under försäsongen har han spelat i en defensiv position, nu fick han chansen i en roll där han bättre kan utnyttja sina bästa egenskaper.
United har dålig bredd på det centrala mittfältet. Kommer det ingen förstärkning är det rimligt att anta att Pereira får en hel del speltid. För mig är det ingen given succé, men tendenserna är positiva.
På högerbacken gör Timothy Fosu-Mensah en stabil insats, utan att glänsa. Jag fortsätter ändå önska att han ska få chansen centralt, kanske i backlinjen men helst på mittfältet.
En som fick chansen på mitten var Scott McTominay, som ersatte Herrera. McTominay är en av få som kan analysera insatsen i andra halvlek utan att må dåligt.
Däremot fick varken Axel Tuanzebe eller Demetri Mitchell chansen. Det tycker jag är trist, allra helst som Mourinho inför matchen sa att de skulle få spela.
Fördel Jones
I första halvlek bildade Eric Bailly och Phil Jones mittbackspar. Båda kan göra anspråk på priset som Uniteds bästa spelare för dagen. Bailly är givet förstaval i mittförsvaret, förra säsongen och försäsongen beaktat.
Platsen bredvid Bailly kändes reserverad för Victor Lindelöf, när svensken anslöt från Benfica. Efter fyra försäsongsmatcher är min gissning att Jones inleder säsongen som ordinarie. Jones var inte bra mot Salt Lake men har i övrigt skött sig galant.
Detsamma kan vi inte säga om Lindelöf. Mot Real Madrid skänkte han bort en straff. Generellt har han haft det tungt under de fyra träningsmatcherna. United har släppt in fyra mål, Lindelöf har som ensam mittback varit på planen för alla insläppta målen.
Att räkna ut Lindelöf redan nu skulle vara vansinne. Nemanja Vidic – för att ta ett exempel – en av Uniteds bästa mittbackar någonsin. Vidic var tämligen usel under sina första månader i klubben. Men Lindelöf har kommit snett från början. Så det troliga är nog att han får börja på bänken när den riktiga fotbollen börjar. Om inte Jones hinner bli skadad förstås…
Episkt dålig straffläggning
United gjorde ett mål, Real kvitterade och sedan blev det inga fler mål. Därmed gick det till straffar. För så brukar det vara på försäsongen. Jag tycker att det är meningslöst. En skulle väl kunna argumentera att det är bra träning men omständigheterna i en riktig straffläggning är inte alls samma. Då har spelarna sprungit i 120 minuter och då är pressen mycket större. Mourinho tycks hålla med, då han inte lät spelare som Pogba och Lukaku skjuta straff.
Så vi kan väl mest skratta åt det som var i natt. Anthony Martial inledde med att skjuta högt över. Sedan följde några straffar där målvakterna kunde ha räddat om de så hade haft ögonbindel. Mkhitaryan och Quezada bröt trenden, genom att sparka bollen i mål. Sedan klev Lindelöf fram och slog nattens sämsta straff.
Daley Blind blev inspirerad av Lindelöf och slog samma straff. Tydligen hade Reals målvakt Casilla fått nog, så han lät bollen gå i mål.
Det påminde inte så lite om när Manchester United sköt straffar mot Sunderland i ligacupen 2014. Även den gången var resultatet 2-1 efter tio straffar. Då var det dock United som förlorade. Med fyra missar på fem försök kan vi dock konstatera att Zinedine Zidane är på nivå med David Moyes.