Manchester United anno 2017/18 blir titellöst. Detta står klart efter att Chelsea vunnit FA-cupfinalen med 1-0, efter mål på straff av Eden Hazard.
Det går inte att påstå att det var en välspelad final åt något håll. United hade mycket boll, men hade egentligen bara en tiominutersperiod i början av andra halvlek då spelet faktiskt såg okej ut. De riktigt farliga målchanserna lös dock med sin frånvaro, trots total dominans i bollinnehav.
Laguttagningen
Vi måste tyvärr prata om de elva som spelade idag, eller framförallt de fyra som stod uppställda i backlinjen. En stadigt underpresterande Valencia hade kaptensbindeln och spelade till höger, centralt spelade Smalling tillsammans med Jones och till vänster spelade yttermittfältaren Ashley Young.
Och visst, Valencia håller tätt bakåt, men bidrar som vanligt noll och intet framåt. Något inlägg gick väl förbi förste försvarare, så klart utan att nå rätt adress, men de flesta inlägg sitter som vanligt rakt på närmaste Chelseaspelare. Chris Smalling kan man egentligen inte heller klaga speciellt mycket på idag, hade han faktiskt en bra kamp mot den nickstarke Giroud.
Men så har vi Phil Jones och Ashley Young. Phil Jones drog på sig straffen (mer om den nedan) och var fel i positionsspelet så gott som hela matchen. Före straffen hade han dessutom gett Hazard ett bra läge att göra mål, så Jones bidrog inte med något bra i den här matchen.
Och Ashley Young, Uniteds bästa inläggsspelare enligt många. Komplett usel idag. Försökte, på sitt sedvanligt usla sätt, filma både två och tre gånger, hade som vanligt ingen koll bakåt (vilket var en stor anledning till att Jones var så dålig) och inläggen gick överallt utom in mot Uniteds spelare i straffområdet. Att Ashley Young spelar vänsterback i Manchester United är en skymf mot spelare som Patrice Evra och Denis Irwin.
Varför gnäller jag om detta? Jo, för att på bänken och läktaren satt Eric Bailly, Victor Lindelöf och Luke Shaw. Tre spelare med all potential att vara tre fjärdedelar av Uniteds backlinje i tio år framöver, men som ingen ens är i närheten av att få spela idag. Luke Shaw på läktaren, med Young på plan och Darmian på bänken – någon måste driva med oss. Det är sånt sjukt slöseri med talang, för att spela spelare som konsekvent underpresterar och inte har framtiden för sig.
Målet
Matchens enda mål kom som sagt på straff, av Chelseas storstjärna Eden Hazard. Det var ett synnerligen uselt agerande från Phil Jones som ledde fram till straffen.
Kanske inte själva tacklingen, den var faktiskt inte långt ifrån att lyckas – det var i förspelet som ledde fram till tacklingen som Jones var usel, då han tog i princip tre felbeslut på ett par sekunder. Långbollen från Chelseas försvar drar ut honom för långt åt kanten, han låter Hazard enkelt springa in framför honom och han tar inte en kapning utanför straffområdet.
Straffen är sedan inte mycket att säga om, där är Hazard Brolinkylig och låter de Gea visa åt vilket håll han tänker gå och så lägger han den enkelt åt andra.
Hur tänkte du Mourinho?
Om laguttagningen var konstig så var Mourinhos coachande under match minst lika konstigt. Byten, som så uppenbart behövdes redan i halvtid (eller efter en halvtimme…), kom först efter 73 minuter då Lukaku och Martial kom in, och det sista bytet då Mata ersatte Jones kom med endast tre minuter kvar av ordinarie speltid.
Varför då? Vad väntade du på? Lingard hade knappt ett rätt, Rashford var uppenbarligen inte rätt man att ha längst fram och Chelsea försökte ju inte ens anfalla. Så varför inte ösa på framåt tidigare?
Och till sist kommer vi till det allra märkligaste. Manchester United, den klubb i världen som är sämst på offensiva hörnor, får efter 94 minuter just en hörna. Stopptiden var fem minuter, det var alltså sannolikt något av det sista som skulle hända. Vad det verkar, det sågs inte på tv vad jag kunde se men kommentatorerna nämnde det, så ville David de Gea springa upp för att försöka hjälpa till med att nicka in hörnan – men stoppas av Mourinho.
Varför? Vad var tanken? Om Chelsea lyckas kontra in 2-0 där gör ju ingenting, matchen är ju ändå i praktiken avgjord, så skicka upp allt du har och låta Mata ligga på mellanhand för att försöka plocka upp en eventuellt undanrensning. Ett helt oförståeligt beslut som gör att man börjar tvivla på att han faktiskt ville vinna.
Slutliga tankar
Det var alltså så här det slutade. En andraplats i ligan, finalförlust mot Chelsea i FA-cupen, uttåg redan i åttondelsfinal ur Champions League och utslagna i Ligacupens femte omgång mot Bristol City. Ett säsong som knappast går att betrakta som godkänd, trots att vi tog fler poäng i ligan än på många år.
Den här matchen skulle rädda upp mycket av det som var dåligt, men helt ärligt kändes det knappt som att laget riktigt ville.
Alexis ville, han försöker alltid, vilket innebär många bolltapp och att han därför ser dålig ut, framförallt när formen och samspelet med övriga spelare inte sitter. Men det är många som måste se sig själva i spegeln efter den här matchen. Många spelare, och i synnerhet José Mourinho.
Jag har försvarat honom länge och jag ropar inte på hans avgång nu (inte högt i alla fall) – men en rejäl titt i spegeln krävs, annars kommer detta aldrig bli bättre.
Res med oss till Manchester!