Efter den minst sagt svaga insatsen mot Crystal Palace i helgen var det dags att försöka studsa tillbaka mot den Schweiziska ligaledaren Young Boys i Champions League. Förhandssnacket bestod av tränarkritik, spelarkritik och svårfyllda läktare. Eftersnacket består av… David De Geas monsterräddning i den 70:e minuten. Det säger väl det mesta.
Marouane Fellaini gjorde förvisso 1-0 och säkrade samtidigt avancemanget i den 91:a minuten, men låt oss inte luras av detta när vi bedömer den här matchen. Mycket mer positivt än så är det faktiskt svårt att ta med sig.
Laget & dess prestationer
José Mourinho ville se ett hungrigare United än senast och lovade flertalet lagförändringar då han krävde mer. Sedermera placerades Paul Pogba, Romelu Lukaku, Ashley Young, Juan Mata och Alexis Sanchez utanför laget. Vad vi bör läsa in i detta låter jag vara osagt.
Att en Manchester United-manager väljer att starta spelare som Nemanja Matic och Marouane Fellaini mot den här typen av motstånd gör mig – i ärlighetens namn – inget annat än illamående. Hur man inte kan välja att ge spelare som Andreas Pereira, Diogo Dalot och Eric Bailly chansen att visa upp sig är för mig totalt oförståeligt.
Antonio Valencia gjorde sitt första framträdande på nästan två månader, Phil Jones likaså. Luke Shaw var tillbaka från avstängning och imponerade från sin ytterbacksposition – framförallt offensivt där 23-åringen tillsammans med Anthony Martial kombinerade förtjänstfullt ett flertal gånger.
I övrigt applicerades Marouane Fellaini i en form av anfallsroll (eller falsk nia, om man så vill) snarare än den traditionella mittfältsrollen vi sett så många gånger förr. Ska vi vara helt ärliga så landade väl det hela i någon form av gråzon – ett par fina kombinationer och aktioner, som exempelvis 1-0-målet på tilläggstid. Men det var samtidigt uppenbart att det inte är en position belgaren har någon direkt framtid i. Inte i Manchester United.
Annars vill jag här lyfta fram två spelare som förtjänar någon form av upprättelse. Den första är sommarförvärvet Fred, en spelare som fått på tok för mycket kritik av såväl egna supportrar som motståndares dito. Brassen har haft en blandad första tid i United-tröjan, men vi måste samtidigt ha förståelse för den anpassningsperiod som alltid tillkommer med den här typen av spelare.
Fred visade gång på gång varför han har potential till att bli en av de bättre mittfältarna i ligan, och således bland de absolut bästa i laget. Den förre Shakhtar-spelarens energi, snabba fötter, öppnande passningsspel och eviga presspel gör stor nytta för laget.
Den andra spelaren är 26-åriga Phil Jones. Engelsmannen är, tråkigt nog, makalöst skadebenägen och det har förmodligen kostat honom den karriär han alltid gett sken för att ha potential till. Om Jones kan hålla sig skadefri, vilket är ett stort OM, så borde han ges betydligt mycket mer speltid i United-tröjan.
Vad pysslar portugisen med?
Utöver den oerhört märkliga elva José Mourinho ställde ut på Old Traffords gröna matta, så fortsatte 55-åringen med det ena oförklarliga beslutet efter det andra. Laget lyckades inte mäkta med mer än ett enda avslut på mål under de första 70 minuterna, och trots en hel del skapade målchanser så var det helt enkelt inte bra nog.
Att portugisen inte då väljer att göra någon förändring tidigare än i den 65:e minuten är rent ut sagt märkligt. När Paul Pogba väl kommer in på planen är det inte Nemanja Matic som kliver av, det är inte Marouane Fellaini, utan det är planens bästa mittfältare Fred som tvingas lämna banan.
Att ett lag som Manchester United har SÅ HÄR svårt att vinna, att ens göra mål, på Yong Boys, på hemmaplan, är inte annat än pinsamt. Det är verkligen så man skäms.
Vad sker härnäst?
José Mourinho räddas, med största sannolikhet, återigen av ett sent segermål i en ytterst kritisk situation – och givetvis är det av spelaren som troligtvis mest av allt personifierar allt som portugisen står för. Om det här målet borde förändra någonting? Nej. Om det här målet kommer förändra någonting? Troligtvis.
Nu väntar Southampton på bortaplan i Premier League till helgen. En icke-seger där och denna oändliga bägare måste väl till sist rinna över? Jag hoppas på en uppryckning, men förbereder mig för det värsta.