Det som skulle bli decenniets batalj mot Liverpool slutade med att man hamnade i framåtstupat sidoläge i soffan med sambons astmamedicin i högsta hugg.
I min värld var det den här matchen vi skulle vinna, vi har en tendens att på något vis lyckas vinna dom där matcherna när vi är som mest uträknade men denna gång blev det inte riktigt så. Samtidigt som tankarna florerar i ens huvud fram och tillbaka så kan jag inte sluta att fastna vid tanken att ”Var det verkligen så illa?”
När Mourinho fick sparken efter matchen mot Liverpool, då var det verkligen så illa. Han ställde upp ett kanske dubbelt så bra lag och hamnade under Liverpools och Klopps ångvält. Det var nog den sämsta insatsen jag har sett mot Liverpool. Igår såg jag det sämsta laget som ställts upp mot ett Liverpool. Gary Neville kunde med fog spy ut galla över Woodward och ägarna, att vi ens har kommit till den här punkten och att allt det som klubben har spenderat i transfers över de senaste 6-7 åren och det här laget är slutresultatet?
De senaste fem åren har vi spenderat ungefär fem miljader netto. NETTO, på spelare och vi lyckas inte ens få ut en startelva i en Premier League match. Istället får vi våndas med en narkoleptisk Andreas Pereira som besitter samma beslutsförmåga som en autistisk amfibie även om han inte ensam var under all kritik, James hade evaporerat till tomma intet och hade inte ens synts till om vi hade använt Gran Telescopio Canarias, som vanligtvis används för att hitta utomjordingar i andra solsystem. Kanske blev matchen överväldigande för James som just nu är inne i en dålig period. Martial hade en sån där typisk Martial-dag när Anthony vaknar på fel sida av sängen och utbryter i ett ”Merde, je ne suis pas d’humeur” och så blev det inget av den dagen heller.
Men vad ska vi då hämta av den här matchen och vad är slutsatsen?
Ja, den här matchen var inte den matchen vi skulle vinna när vi såg spelschemat. Förluster mot Watford, Crystal Palace, Newcastle har svidit mer med tanke på vart vår egen klubb befinner oss just nu. Vi är inte i närheten av Liverpools kvalité hur mycket det än tar emot att säga. Med det sagt så förlorade vi med 2-0 mot världens just nu bästa lag med ett lag som hade två vänsterbackar varav en junior, en gammal trött mittfältare som tråkigt nog är förbi sitt bäst före-datum och en championshipspelare. Med lite flyt hade vi kunnat stjäla poäng i den här matchen. Vi lyckades till och med få världens bästa lag att darra sista 10 minuterna och backa hem, det har jag aldrig sett Liverpool göra och det ger mig hopp. Just igår vill man nästa säga att det var David mot Goliat, fast denna gång hade Goliat gjort hemläxan och visste att vi kom med stenslungan laddad.
Med dessa förutsättningar så tycker jag inte att vi ska hamna i någon panikfas och slå sönder skyltfönster och bränna upp bilar. Det handlar om att hitta den här inställningen när vi väl möter sämre lag och genom det rädda säsongen.
Någon ny värvning hade inte heller varit helt fel.
Res med oss till Manchester!