Det krävdes en förlängning för att Manchester United skulle avgöra mötet i FA-Cupens femte omgång mot West Ham. Scott McTominay klev fram och gjorde målet som blev avgörande i en annars mycket tråkig tillställning.
Ett riktigt sömnpiller
Att West Ham skulle ligga lågt och inte vara särskilt sugna på att anfalla var väntat. Att Manchester United har svårt mot lag som spelar på det sättet är heller ingen nyhet.
Därför var den ovanligt pigga starten från hemmalaget något överraskande. De första 15-20 minuterna spelade faktiskt United ganska bra. Mycket rörelse och en del fina kombinationer där det var Alex Telles som främst stack ut positivt.
Men därefter gick det neråt. Det var nästan som att spelarna i rött inte längre ville skapa chanser. Oändligt med tillslag, inte en löpning i djupled (utöver Donny van de Beek) och en Marcus Rashford som borrade ner huvudet i marken och hoppades på det bästa.
Defensivt finns det inte mycket att rapportera om då West Ham inte ville anfalla. Deras fokus låg på att försvara och det gjorde dem med bravur. Utöver nicken på hörnan i sista matchminuten skapade de inte en farlighet på 120 minuter, det är ändå imponerande i sig.
Det är i matcher som den här Manchester Uniteds brister i offensiven blir som tydligast. Det måste gå snabbare, det måste löpas mer och det måste finnas mer kombinationer. Annars blir det nästintill omöjligt att bryta ned ett sammansvetsat, lågt försvar.
Förbättring krävs och det har vi sagt i snart två år nu. Det fungerar inte att luta sig tillbaka och hoppas på att en individuell prestation avgör.
Rashford och Martial
Duon som i många stunder såg ostoppbara ut efter säsongen ser ut att vara det motsatta i stora delar av den här säsongen. Visst, Marcus Rashford har bra perioder och gör ingen dålig säsong. Men i hans sämre perioder bidrar han med ytterst, ytterst lite i anfallsspelet.
Engelsmannen behöver höja sin lägsta nivå och framför allt sitt beslutsfattande. Han gjorde förvisso assisten till målet men utöver det gjorde han knappt någonting vettigt på 120 minuter. Han missade dessutom ett jätteläge. Höjden finns så klart där, men kontinuiteten gör det inte.
Anthony Martial såg bättre ut i stunder den här matchen. Framförallt hans spel felvänd och förmåga att få fast bollen i offensiven stod ut. Men det blir tydligt att skärpan från förra säsongen är som bortblåst. Måste likt Rashford höja sin lägstanivå, och det ganska rejält.
Tycker även att han löpte mer än innan och såg ut som att han verkligen ville bidra i offensiven. Tyvärr brister det ofta i den sista sekvensen. Antingen när han ska ta avslut eller när han ska hitta den sista passningen. Krävs förbättring och det fort.
När Rashford och Martial är i form har de ett väldigt fint samspel och deras samspel är en nyckel för att bryta ned lågt stående försvar, likt West Ham idag. När de presterar som nu krävs det så otroligt mycket av de andra offensiva spelarna.
Solskjaers byten
Varför Ole Gunnar Solskjaer väntar 85 minuter med att ta in Edinson Cavani är svårt att förstå. Varför han byter två ytterbackar mot två ytterbackar vid ställning 0–0 är sjukt nog svårare att förstå. Att Marcus Rashford trots enormt mycket speltid spelar 120 minuter är också det väldigt svårt att förstå.
Det här är ett återkommande problem som vi ofta ser under norrmannen. Det känns inte riktigt som det finns någon idé med hans byten under många stunder.
Senast vi såg det var när han bytte in Axel Tuanzebe mot Mason Greenwood i lördags. Bara för att man byter in en försvarare mot en anfallare blir det inte bättre defensivt och det bytet blev matchavgörande i negativ bemärkelse.
Idag blev bytena inte lika ödesdigra men fortsatt lika svåra att förstå sig på.
McTominays utveckling
Scott McTominay har tagit enorma kliv de senaste månaderna och det visade han återigen idag. När laget behöver ett mål är det han som kliver fram och det har han visat mer än en gång den här säsongen.
Men om vi bortser från hans målproduktion den här säsongen tycker jag att han blivit en mycket bättre fotbollsspelare också. Hans beslutsfattande, hans driv med bollen och dessutom beslutsfattandet.
Han är en ledare på planen och viker aldrig ned sig i dueller och det må låta gammaldags men en sådan typ har verkligen Manchester United saknat.
Tycker också att hans passningsspel kritiseras lite väl mycket. Det är klart att han har begränsningar där men han är inte en dålig passningsspelare. Väljer oftast de lite enklare passningarna men har även den längre bollen i sig. McTominay har faktiskt ett fantastiskt tillslag, det har man inte tänkt på innan. Mycket fin bollträff vilket vi såg mot bland annat Leeds och Southampton.
På lång sikt kanske han inte ska vara en startspelare i ett Manchester United som ska vara med och fightas om de största titlarna. Men han ska ha en plats i den truppen, det tycker jag är självklart.
Res med oss till Manchester!