Efter en miserabel första halvlek där egentligen ingenting stämde för Manchester United blev det en något bättre andra halvlek. Målchanser fanns det dock få av men till sist klev en svensk 19-åring fram och gav laget ett bra läge inför returmötet. I ärlighetens namn förtjänade nog Atletico Madrid mer, men vem bryr sig om det.
För mycket respekt
Atletico Madrid har några riktigt tuffa månader bakom sig där egentligen ingenting av deras i vanliga fall stabila spel har fungerat. De har släppt in väldigt mycket mål, haft problem i offensiven och sett allmänt skakiga ut under ett ganska bra tag nu.
Trots det såg United-spelarna livrädda ut och visade alldeles för mycket respekt för sina motståndare. Under den första halvleken kan jag inte minnas en bra sekvens från bortalaget. Det säger en hel del.
Efter 45 minuter var det mer tur än skicklighet att det bara stod 1-0 på resultattavlan. Mot ett Atletico Madrid med stora problem. Det är inte bra nog.
Miserabla första 45
Orörligt, oskarpt och brist på fantasi. Vi har sett det så många gånger förr och vi fick återigen se det ikväll. Mot ett Atletico Madrid som absolut inte har några problem att försvara lågt blir det en lätt munsbit.
För få löpningar in bakom, för få spelvändningar och alldeles för många tillslag på boll gör att anfallsspelet gång på gång stannar av och rinner ut i sanden. Då blir det svårt att etablera någon form av tryck eller ens en enda farlig målchans på 90 minuter.
Tempot måste upp, rörligheten måste upp och det måste finnas tydliga mönster. Det ska man kunna kräva av ett lag som spelar åttondelsfinal i Champions League.
Bättre andra halvlek
Svårt att göra en sämre halvlek än den första, men ändå. Det var ett annat Manchester United på planen under de sista 45 minuterna. Laget vågade trycka upp och försökte faktiskt trycka ner hemmalaget.
Det skapades inte särskilt mycket chanser men det fanns en annan tydlighet, både i försvars- och anfallsspel. Det gav också effekt mot ett Atletico Madrid sim började att se aningen skakiga ut.
Om man hela tiden försöker att hitta något finns det en möjlighet att det dyker upp en chans till slut. Och det gjorde det ju också…
Anthony Elanga
Den svenska 19-åringen fortsätter att imponera när han får chansen. Tolv minuter behövde han idag innan han gjorde 1-1, fint framspelad av Bruno Fernandes.
Han bidrar med snabbhet, teknik och en jäkla vilja. Det syns att han verkligen vill något varje gång han stiger ut på fotbollsplanen. Det kan kännas givet men det finns en hel del andra spelare som inte visar den utstrålningen.
Rhythm is a dancer ljöd från bortaläktaren på Wanda Metropolitano och det ger väl alla svenska Unitedsupportrar lite extra glädje en dag som denna.
Res med oss till Manchester!