2-1 och tre poäng mot värsta rivalen kan onekligen betyda väldigt mycket – för väldigt många. Mina sociala medier har överbelastats av positiva tongångar kring Manchester United de senaste dagarna. Och ja, jag har också ryckts med i hyllningskören men nu sätter jag ner den berömda foten. Välkommen till säsongens viktigaste vecka – vi kommer säkert bli besvikna.
Fotbollsfans är en fascinerande typ av människor. Skillnaden mellan hopp och förtvivlan eller succé och fiasko är nog inte mindre hos någon annan. Charmigt, javisst, men låt mig ta ner oss på jorden igen.
Några dagar har gått sedan ruset efter en United-match gjorde det omöjligt att somna. Manchester United besegrade världens bästa lag genom tiderna (nåja) – och man gjorde det på ett imponerande sätt. Första halvtimman är troligtvis det bästa jag sett av ett United-lag på flera, flera år. Men nu har som sagt några dagar passerat. Euforin är borta och de rationella tankarna börjar etablera sig i skallen.
Erik ten Hag bänkade Harry Maguire och Cristiano Ronaldo mot Liverpool. Jag tror inte vi förstår vilket statement det faktiskt var av vår käre manager. Lagkaptenen och världens bästa spelare genom tiderna. Ten Hag visade vem som bestämmer och det får i alla fall mig att tro att vi anställt rätt tränare.
Manchester tog tre gånger så många maxlöpningar mot Liverpool än vad man gjorde mot Brentford veckan före. Bra så klart! Och det är precis det som oroar mig – hur kan ett lag vara så ointresserat veckan före? Fick vi matchen mot Liverpool i ett perfekt läge? Vad hade vi egentligen att förlora? Sämre än innan kunde det knappast bli…
Med det sagt, det fanns mycket positivt att ta med sig. Nyförvärvens insatser, Rashfords återuppståndelse och Martials inhopp för att nämna några.
Southampton borta på lördag 13.30. Vilket United kommer vi se? Om svaret på frågan är måndagens United vinner vi den matchen komfortabelt. Det skulle i så fall verkligen få mig att tro på att vändningens tid är här.
Får vi se ett United lika ointresserat som mot Brentford? Ja, då är vi tillbaka på ruta ett. Fiasko, turbulens och ångest. Laget står just nu vid en T-korsning där den sista biten av resan varit förvånansvärt behaglig. Nu är det dags att välja väg – hoppas ten Hag har kompassen med sig.
Och som om inte Southampton-matchen var nog. Om en vecka stänger transferfönstret och jag tror alla är överens om att det är ett fönster som står på vid gavel på Old Trafford. För att jag ska ha någon form av hopp inför resten av säsongen behöver framförallt tre saker hända under den sista veckan – och då har jag inte ens räknat in en backup till De Gea eller att vi på något mirakulöst sätt lyckas sälja vår lagkapten till Chelsea.
- Cristiano Ronaldo måste bort från klubben. Ten Hag tog ett väldigt obekvämt beslut mot Liverpool. Ett beslut som säger ganska mycket. Visst, Ronaldo är 37 och hans spelstil passade säkert inte in i ett högpressande Manchester United. Men att bänka portugisen är en signal som heter duga. Det kommer inte fungera att ha honom på bänken hela säsongen. Jag älskar fotbollsspelaren Cristiano Ronaldo, men att han skulle acceptera en roll som inhoppare. Nej, glöm det. Skeppa och gå vidare.
- En offensiv spelare behöver värvas. Antony från Ajax för över miljarden? Nej, tack.
- En högerback behöver komma in. Diogo Dalot må vara en skön spelare och han plockade visserligen bort Luis Diaz fullständigt i måndags men här krävs förstärkning och konkurrens.
Är det här realistiskt? Låt mig tvivla. United har jagat Frenkie de Jong och Arien Rabiot hela sommaren innan man landade i Casemiro. Tre helt olika spelartyper som bekräftar det jag länge gissat på. Manchester United har inte en susning om vad en transferstrategi är för något.
Southampton borta i en vägvisande match och dessutom transferfönstrets upplopp. Det är bara att spänna fast sig och åka med. Säsongens viktigaste vecka är här – förbered er på besvikelse. Det kommer i alla fall jag göra.