Uselt United föll på Molineaux

Ett uselt United föll borta mot ett vilt kämpande Wolves. Återigen var det fasta situationer som avgjorde matchen.

Det var dagen då United skulle ta sin 30:e raka match utan förlust, det var också dagen innan minnesdagen av The Busby Babes. Då visade United absolut noll inställning och gjorde en rutten insats rakt igenom.

Wolverhampton
Hemmalaget kom till spel ungefär som jag trodde, förutom att Mick McCarthy valde en anfallare istället för 2. Jamie O’Hara gjorde sin första start för sin nya klubb och Kevin Doyle sprang ensam på topp.

United
Rio Ferdinand skulle ha startat matchen men tvingades slänga in handduken vadskadad strax innan match, han ersattes märkligt nog av Jonny Evans och inte av Chris Smalling. Darren Fletcher och Rafael var båda tillbaka i startelvan.

Första halvlek:
Wolves började att oroa United direkt i inledningen. Redan här såg man vad Ferdinand betyder för United för maken till hönsgård har man sällan sett, det resulterade inte i något dock, den här gången…
I tredje minuten tog United ledningen när Nani snott bollen och vänt ut och in på Elokobi, med ett distinkt skott satte han 0-1 bakom Hennessey. En bra öppning för United och det kändes i detta läge bra.
1-1 kom dock 7 minuter senare. Wolves tog en snabb hörna och Michael Jarvis slog ett fint inlägg där en usel markering tillåter Elokobi att kvittera, utan chans för Van der Sar.
Efter målet försökte United att skruva upp tempot och de närmaste 15 minuterna var helt United’s. Man försökte med genomskärare och inspel, allt dock med för dålig kvalitet för att bli farligt. Nani hade en rätt bra frispark ett par decimeter över och Berbatov ett för löst skott rakt på hemmamålvakten. Vidic manglades ner i straffområdet på en hörna, utan någon som helst chans på bollen, mycket märkligt försvarsspel av Berra måste jag säga.
Istället var det hemmalaget som tog ledningen i den 40:e minuten. En hyffsat billig frispark slogs in i straffområdet där Kevin Doyle i offsideläge (var han väl?) ”axlade” in bollen. Åter en fast situation där försvaret inte verkade veta vem som skulle markera vem, uselt agerande.
United och Nani hade halvlekens sista möjlighet men hans nick i helt öppet läge nickades svagt en bit över.

Andra halvlek:
Nu trodde man att United skulle lägga in en högre växel, för tempot var allt annat än bra, på korpnivå mer. Sir Alex bytte in Paul Scholes istället för en svag Michael Carrick, men så mycket bättre blev det inte. Den andra halvleken var riktigt dålig. Hemmalaget gjorde i princip ingenting för att försöka anfalla, några ströanfall blev det bara. United hade mycket boll men hittade inga vägar in i Wolves straffområde. Wolves enda chans var när O’Hara i öppet läge, serverad av Doyle sköt svagt mot mål, Fletcher tog dock hand om bollen. I samma veva borde kanske O’Hara haft sin andra varning efter en väldigt klumpig tackling. McCarthy såg faran och bytte ut honom istället.
Rafael hade ett bra inspel till en framrusande Scholes som dock sköt strax utanför och Rooney hade 2 chanser som blockerardes av hemmaförsvaret, ett på ett inlägg som Hennessey tappade och ett på ett inspel från vänster. Detta var signifikativt för hemmalaget, man kämpade och slängde sig till höger och vänster för att täcka skott.
Med ett par minuter kvar borde nog United haft straff när Evra inspel klart och tydligt tog på högerbacken Zubar’s arm, domare Oliver friade dock. Som försvarare får man lära sig att ha armarna på ryggen vid inlägg, annars kan bollen ta på armen i en onaturlig position, i detta fallet påverkades bollbanan också, vilket gör det ännu klarare. United var dock inte värda en straff och man har sett flera liknande situationer under säsongen där utfallet blivit både straff och inte straff, så egentligen går det kanske inte att lasta domaren i den situationen.
Wolves vann matchen med 2-1. Det går inte att säga att det direkt var rättvist spel- och chansmässigt, men med den inställningen så förtjänar man att vinna.

Sammanfattning:
Man såg tidigt att det var ännu en ”sådan där” bortamatch. Uruselt tempo och alldeles för stillastående spelare, bolltempo i korpklass och en svag inställning. Detta är något man aldrig ser i en hemmamatch, mycket märkligt att det kan vara en sådan uppenbar skillnad, helt otroligt egentligen.
I United var det bara Nani som kommer undan med mer än godkänt, och då slängde han ändå iväg ett par väldigt onödiga skott emellanåt. Innermittfältet, som är United’s stora akilleshäl den här säsongen, var åter undermåligt. Fletcher sprang mycket men fick ut lite, Carrick såg man knappt den halvlek han spelade. Giggs gjorde nog sin sämsta match för säsongen och Rooney definitivt sin sämsta, att Berbatov byttes ut istället för Rooney var märkligt då Bulgaren ändå var snäppet bättre och kan hålla i bollen bättre.
Man kan sammanfatta det som så att förlorar man en mittfältskamp mot Henry och Milija och inte kan rinna igenom ett mittbackspar som Berra och Stearman… ja då gör man en urusel match.

Dagen till ära: In Munich 23 died, in United they liver forever. R.I.P. Busby Babes