United hade viljan, hjärtat och den lilla turen som krävdes för att ta alla 3 poängen på Old Trafford mot favoriterna Chelsea. Matchvinnare blev lite oväntat Darren Fletcher, som lobbnickade in matchens enda mål efter en halvtimme.
Roy Keane’s utspel i veckan gav effekt, även om det som stod i tidningarna inte var sant ens till 75%. Keane fanns också i omklädningsrummet innan matchen idag, några väl valda ord från kaptenen kan ha spelat in. Någon som tvivlar på Keane’s ledaregenskaper och vad han betyder för klubben?
Stämningen på Old Trafford var hög, kan inte minnas att det var tyst många minuter idag. Sångerna från United’s fans rullade fram ständigt. Och nä, det var inte ”Hello, hello, we are the Chelsea Boys” som ljöd. Man hör bara det man vill höra tydligen.
Sir Alex hade valt att spela med samma 4 spelare i backlinjen som mot Lille, skillnaden var dock att Wes Brown spelade högerback, Mikael Silvestre mittback och John O’Shea vänsterback. Centralt på mitten fanns 3 spelare; Darren Fletcher, Alan Smith och Paul Scholes. Således så fanns Cristiano Ronaldo, Wayne Rooney och Ruud Van Nistelrooy på topp. Att Fletcher spelade istället för Ji-Sung Park tyckte jag själv var överraskande, men varför blir man förvånad efter alla dessa år?
Chelsea och Mourinho hade valt starkast möjliga backlinje, vilket innebar ingen Carvalho utan istället Gallas som mittback. Mittfältet var det väntade med Essien, Makelele och Lampard. På topp kom inte Arjen Robben till spel, Shaun Wright-Phillips satt på bänken. Detta innebar att Damien Duff och Joe Cole spelade utanför Didier Drogba.
Hela matchen spelades i ett mycket högt tempo, en av de bästa matcherna denna säsongen i Premier League. Man såg direkt på United att något hade hänt sedan Lille-matchen. Det var ett helt annat lag, fast med samma namn på tröjorna, som äntrade Old Trafford’s matta. Inställningen var klar från start; vik inte en tum, ge järnet i 90 minuter. Kort sagt, var en United-spelare.
United hade mest bollinnehav i den första halvleken och var också det lag som var bäst och skapade bäst chanser. Chelsea hade egentligen bara 3 halvchanser. Den ena hade Drogba i början av matchen då en långboll lurade Rio Ferdinand och hamnade hos Drogba. Hans lobbförsök över Edwin van der Sar blev dock misslyckat. Den andra hade vänsterbacken Asier Del Horno efter en frispark där Darren Fletcher helt missat markering vid bortre stolpen. Del Horno han dock inte fram till bollen helt utan fick bollen utanför. Drogba hade den sista chansen i slutet av halvleken men hans skott från långt håll gick i burgaveln. John Terry hade en liten chans också efter att han tryckt ner Silvestre i nickögonblicket, vilket gjorde Silvestre’s uppgift omöjlig, frispark, nejdå! Terry’s nick gick dock långt utanför.
United hade halvlekens bästa chans, om man bortsser från målet. En lång boll hanns upp av Wayne Rooney vid kortlinjen. Rooney höll i bollen och väntade in Paul Scholes som kom farande utanför straffområdet. Rooney’s pass var perfekt, Scholes skott var det nästan också, centimetern utanför gick skottet.
United’s och matchens enda mål kom efter en halvtimme. Ronaldo fick bollen några meter utanför Chelsea’s straffområde. Han fintade bort Paulo Ferreira och slog ett inlägg mot den bortre stolpen där Darren Fletcher dök upp och nicklobbade in 1-0, mycket snyggt placerad nick.
Den andra halvleken startade United som man spelade hela den första. De första 10 minuterna var helt United’s och man borde gjort 2-0 efter några minuter då ett inspel från Fletcher hittade Van Nistelrooy i straffområdet. Holländaren lyckades dock inte hålla nere bollen utan den gick klart över mål.
United drog sig omedvetet längre ned i banan och tillät därmed Chelsea att ta över matchen, de resterande 30 minuterna blev en enda lång press mot United’s mål och dsamtidigt de längsta 30 minuterna jag upplevt på länge. Chelsea hade 2-3 jättelägen att kvittera. De jag minns bäst är Lampard’s chans från nära håll efter förarbete från Drogba. Van der Sar gjorde dock en strålande parad och avvärjde chansen. Ett par minuter senare dök Del Horno upp från ingenstans men sköt över målet från ganska nära håll. Ett par andra halvchanser borde ha resulterat för Chelsea, men tur och skickligt försvarsspel från United gjorde att så inte blev fallet.
United hade ytterliggare en ypperlig chans att utöka sin ledning i slutet av matchen då Rooney hade öppet mål, skottet täcktes dock bort i sista stund av Ferreira.
United gick segrande ur giganternas kamp denna gången. Oavgjort hade nog varit mest rättvist, men ibland så är fotbollen inte rättvis.
Alan Smith, Wayne Rooney och Rio Ferdinand måste jag framhålla i den här matchen, samtliga var strålande. Smith var precis överallt på mitten och i försvaret från och till. Han slet som ett djur, tacklade och gick inte undan i en enda närkamp. Rooney var som vanligt lysande och var den som gjorde att det hände någonting framåt. Rio Ferdinand verkade ha tagit till sig av kritiken, förutom missen i början så var han helt fantastisk tillsammans med Silvestre. Paul Scholes gjorde nog sin bästa match för säsongen, framför allt i första halvlek var han mycket bra. Cristiano Ronaldo blandade och gav, stundtals mycket bra, stundtals gav han bort bollen för lätt. Den ende som egentligen föll ”ur ramen” idag var Ruud på topp, han fick för lite bollar att jobba med. Men jag undrar en sak, när fasen skall han få frisparkar med sig? I dagens match togs han hårt i ryggen hela tiden men fick 1 frispark med sig på hela matchen, pinsamt uselt! Graham Pol brukar normalt vara riktigt bra men idag var han direkt kass, hans viftande med korten i andra halvlek var pinsamt att se, oftast på skitsaker dessutom.
Man Utd:
VDS
Brown, Ferdinand, Silvestre, O’Shea
Fletcher, Smith, Scholes
Rooney, RVN, Ronaldo
Bänk: Howard, Bardsley, Richardson, Rossi, Park (in för RVN)
Nu blickar vi framåt, nästa match är först om 2 veckor då United åker till London för match mot Charlton. Det är alltså god tid att suga på denna karamellen under tiden.
Av: Johan [Den här artikeln har importerats från en gammal version av Muss.se.]
Res med oss till Manchester!