United slog West Ham på Boleyn Ground i London med 2-1, trots underläge redan efter 52 sekunders spel. Wayne Roonye var återigen organisatören med sitt stundtals helt brilljanta spel.
Matchen föregicks av en minuts konstanta applåder för den i veckan bortgångne George Best. En fin hyllning från alla på plats till en fantastisk spelare. En värdig hyllning, till skillnad från amöborna på ett par andra arenor i England i helgen.
Alan Pardew satte som väntat in Roy Carroll mellan stolparna då denne återkom efter sin skada. Detta höll på att resultera i poäng för hemmalaget, Carroll gjorde 3-4 högklassiga räddningar i den första halvleken men missade också på United’s segermål som nickades in av John O’Shea på hörna.
Annars var det bara duktige Nigel Reo-Coker som saknades i hemmalaget, i hans ställe spelade unge Mark Noble och inte rutinerade Christian Dailly alltså. Annars var min tippade startelva för West Ham korrekt.
Sir Alex däremot gjorde inte som jag trodde. han behöll Gary Neville på bänken och samma försvar som i de senaste matcherna. Ji-Sung Park fick chansen, men inte på Darren Fletcher’s bekostnad utan istället på Cristiano Ronaldo’s. Något jag slet mitt hår många gånger över. Det kan inte sägas för många gånger; Darren Fletcher är en väldigt bra spelare OM han får spela centralt på mittfältet, INTE på kanten. Park var väldigt bra ute till vänster och låg bakom United’s kvittering bl.a.
West Ham chocköppnade matchen genom att ta ledningen redan efter 52 sekunder. Ruud Van Nistelrooy brottades omkull, som vanligt utan frispark som resultat, 10 meter in på hemmalagets planhalva. En snabb kontring gjorde att Matthew Etherington kom ensam på vänsterkanten. I mitten hade Mikael Silvestre helt irrat bort sig, var fans karln? Rio Ferdinand stod plötsligt med 2 man att fronta, han valde att ”halvstöta” på Etherington och därmed lämna Marlon Harewood helt fri i mitten, i efterhand inget klokt val. Harewood fick bollen perfekt i steget av Etherington och hade bara att stöta in 1-0 vid den första stolpen bakom en helt chanslös Edwin van der Sar.
West Ham spelade en mycket bra anfallsfotboll, när de väl kom in på United’s planhalva, målet var dock den enda riktiga chansen de hade i första halvlek.
United tog efter målet helt tag i taktpinnen och spelade stundtals fantastiskt bra fotboll. Snabbt passningsspel, ofta på ett tillslag, bra rörelse och finurligt tänkande gjorde att West Ham ofta var helt utspelade. Första United-chansen kom efter väggspel mellan Ruud Van Nistelrooy och Ji-Sung Park, där även Rooney var inblandad. Van Nistelrooy’s avslut var dock lite tamt, men Carroll’s räddning var ändå riktigt bra då han fick sträcka ut rejält.
Nästa farliga chans gick till Paul Scholes, men han KAN inte göra mål för tillfället. En boll in i straffområdet nickades fint ner av Park till en framstormande Scholes som sköt på halvvolley längs marken. Skottet var riktigt bra men Carroll’s räddning ännu bättre och bollen tippades decimetern utanför stolpen.
West Ham stack mellan med en halvfri Harewood som drogs i tröjan av en för dagen helt usel Mikael Silvstre. Frisparken gick via Van Nistelrooy’s huvud till en ofarlig hörna. Steve Bennett varnade vid frisparken först John O’Shea och inte Silvestre! Rätt signifikativt för Bennett som var genomrutten matchen igenom. Hur han kan tillåta Tomas Repka att spela som han gör och inte ens varna honom är komedi på högst nivå. Minns särskilt en situation där Van Nistelrooy jagade bollen på vänsterkanten, då dök Repka upp och hade inte en tanke på att ta bollen utan ”axlade” istället bort Ruud. Reprisen visade givetvis att jag hade helt rätt där. Så höll Repka på matchen igenom, patetiskt.
Nästa stora chans för United kom då ett misslyckat uppspel från hemmalagets Danny Gabbidon friställde Rooney. Den unge mannen fick dock inte ordning på bollen utan Gabbidon kom tillbaka och lyckades pressa bort Rooney från straffområdet. Trots detta fick han iväg ett bra skott längs marken som Carroll såg sent men ändå gjorde en ny fin räddning på.
Dessförinnan hade Sir Alex bytt ut Silvestre, som haltade något, in istället med Gary Neville. Och vilken skillnad det blev direkt, Gary’s betydelse för försvarsspelet kan inte bli tydligare.
Den första halvleken var mycket bra och underhållande. Man undrade hur i h-vete United inte kunde leda matchen då de spelat riktigt riktigt bra, det fanns helt enkelt inte. Jag hade innan matchen suttit och tittat på en italiensk match, temposkillnaden var otroligt stor, minst sagt.
Den andra halvleken fortsatte i samma stundtals furiösa tempo med United som det lag som ville mest. Något som också skulle betala sig.
Redan 2 minuter in i halvleken så kvitterade United och det var Park som låg bakom målet. En misslyckad rensning från Repka tog i bröstet på Alan Smith och studsade vidare till Park, som höll i bollen tills Rooney hittat rätt läge. Rooney tog emot, fintade bort Gabbidon innan han sköt 1-1 mellan benen på Carroll, som inte ens han kunde rädda alltså.
United fortsatte sin press och spelade mycket bra anfallsfotboll. 9 minuter efter kvittering så kom det som skulle bli segermålet. Rooney skaffade fram en hörna som han själv tog hand om. På hörnan så kom Carroll helt fel och O’Shea kom högre och nickade in 1-2. Carroll’s enda misstag i matchen blev förödande för hemmalaget.
United fortsatte även efter målet att kontrollera matchen, man kom till ytterliggare ett par fina avslut. Framför allt Rooney’s dubbelchans där han till slut sköt hål i luften istället för att bara lägga in bollen, minns man. Även Van Nistelrooy’s känsliga lobb i ribban sitter på näthinnan. Ruud var värd ett mål idag, återigen gör han en mycket bra match där han är tufft uppvaktad med minst en ryggsäck i varje situation.
West Ham hade ett visst tryck stundtals men var egentligen aldrig riktigt nära, jag tror faktiskt inte att Van Der Sar behövde göra en enda räddning i den andra halvleken.
United vann klart rättvist, man borde gjort ett par mål till på de chanser man hade. Men det är bara att acceptera att man inte är lika effektiva som andra lag i ligan. Att man sedan spelar en riktigt attraktiv fotboll ger inga som helst pluspoäng i sammanhanget.
Wayne Rooney var planens gigant, helt suverän och gjorde nästan allt rätt. Paul Scholes gjorde sin bästa match på mycket länge på mittfältet, kanske är han på väg tillbaka till någorlunda form? Ji-Sung Park var väldigt bra till vänster, Gary Neville mycket bra när han kom in på högerbacken. Även Ruud i anfallet skall ha beröm då han har en otacksamm uppgift, oftast ensam på topp då Rooney är överallt. Ej godkända var Silvestre och Fletcher, flytta in Fletcher centralt eller spela inte med honom!
United (4-4-2):
VDS
Brown, Ferdinand, Silvestre, O’Shea
Fletcher, Smith, Scholes, Park
Rooney, RVN (c)
Bänk: Howard, Neville (in för Silvestre i 37:e), Richardson (in för RVN i 90:e), Ronaldo, Saha
Nästa match är på onsdag i Ligacupen mot West Bromwich, en match som visas på Viasat Sport.
Av: Johan Nilsson [Den här artikeln har importerats från en gammal version av Muss.se.]
Res med oss till Manchester!