Matchen var precis så upptrissad som ett derby av denna kaliber förtjänar. Den enda skillnaden var på något sätt att optimismen bytt sida. Nu var det blåmesarna som blåste segervisst i trumpeterna, fem, sex bollar mot noll, medan fightern i det röda hörnet fick dra på sig underdogmössan. Ovant men kanske inte allt för oävet ändå. Skador och rapporterad influensa gjorde inte saken bättre men det
var bara att stålsätta sig, inte en chans i helvetet att City skulle få med sig tre pinnar utan att det skulle kosta fläsk!
Influensan visade sig vara skotsk senapsgas någon timma innan matchstart och startelvan såg inte alls särskilt stukad ut och kanske kunde vi skicka blue moon rising marsch pannkaka i säng med ytterliggare komplex?
Tendenserna syntes tämligen tidigt. Tendenser som pekade på att vi nu bevittnade två lag som spelade
för en poäng var, even steven. United gjorde stundtals tappra försök till att vinna, något som stadsborna tydligen inte hade någon som helst avsikt att göra. City kontrade snabbt då och då men fick se sig utspelade på hemmaplan under långa stunder, speciellt under den andra halvleken. Som tur var för dem och mindre tur för oss, så led United av brist på kreativitet idag och bollrullandet fastnade någonstans halvvägs eller fick se sig utmanövrerat av skickliga försvarare. Nu kan det låta som om det var en dålig match eller kanske tråkig, det vill förneka med bestämdhet för det var det verkligen inte. Sådana här matcher är inte tråkiga oavsett resultat, speciellt för inblandade fans. Nagelbitare i 90 minuter där varje Citykontring orsakade svår magkatarr.
Det var fullt ös, särskilt på mitten där vi fick se en Carrick spela sin bästa match för säsongen tillsammans med yrvädret Park. I övrigt utmärkte sig både rafael och Berbatov. Kanske kommer vi att komma ihåg Rafaels munhuggande med den sargade indianen mest av allt. Skotten på mål kan räknas på ena näven för båda sidor, de mest minnesvärda var möjligen Citys tidiga frispark och Berbatovs arbetsprov inför tricks-sm som studsade rakt i famnen på Hart.
Så här i efterhand så är såklart 1 poäng borta mot ett desperat-ambitiöst City ändå helt ok men skadorna som tvingade av Evra och Rafael lämnar en fadd smak i munnen. Hur länge de blir frånvarande blir vi snart varse om.
United har inte råd med skador i dagsläget, speciellt inte där bak om John O’shea ska fortsätta ha sin sämsta säsong på bra länge.
United och City ställde sig lydigt i kön men när Foy tjöt i visslan för sista gången möttes de båda av ett bryskt;
– No soup for you, come back one year!
(för de som inte hängde med på det sista så finns en referens här: http://www.youtube.com/watch?v=kNwbjcuQUv8 )
Startelva United
Van der sar, Rafael, Ferdinand, Vidic, Evra, Nani, Carrick, Scholes, Fletcher, Park, Berbatov
Varningar
Scholes
Brown
Byten
Rafael – Brown
Evra – O’shea
Berbatov – Hernandez
Blue moon rising?
Not quite