Om vi letade efter några svar så fick vi några – och framförallt fick vi se otroligt underhållande halvlek.

Ligacupen kan vara en liten juvel, precis som en viss Alejandro Garnacho. Argentinaren har varit en klart lysande stjärna under ett par lite mörkare Unitedveckor. Och med Antony borta har argentinarens wow-faktor varit uppiggande. 

Briljant: 

• Vi ska vara försiktiga med att dra för stora växlar på unga spelare. Lex Macheda, Januzaj, med flera. Å andra sidan är det svårt att inte bli uppspelt av att se Alejandro Garnacho vara så orädd och drivande. Argentinaren skapar den där “wow”-känslan som vi alltid vill få av offensiva spelare på Old Trafford. Två assist och framförallt den som gav McTominay 4-2 var strålande.  
• Responsen i andra halvlek var klassisk old school United. Inte bara en eller två gånger utan dessutom med en helt avgörande 4-2-fullträff. 

Positiva vibes:

• Nu var inte Martial dominant på något sätt alls, men märk väl vilket annat spel United kan få med en spelare som drar i djupled och är rörlig. 
• Apropå djupledsspelet så försökte United med det (med bara offside som utfall i första halvlek) gång på gång. Vid Brunos kvittering kom det äntligen en löpning som fungerade. Och det är ett effektivt vapen mot lag som Villa. 
• Bytena. Det blev en annan matchbild när Fred slutade vara spelfördelare och överlämnade den rollen till Eriksen. Dansken är än så länge en av de bästa nyförvärv United gjort på många år – och dessutom “gratis”!

Olika grader av bedrövligt:

• Första halvlek (från båda lagen). Inte en målchans skapades och knappt tillstymmelsen till någon fanns heller. 
• Alltså, inte för att vara sån, men Donny van de Beeks tre senaste starter har varit katastrofer. Nederländaren har sett så vilsen och förvirrad ut och det är ledsamt när en Unitedspelare presterar så lite på så många försök. 
• Tyrell Malacias imitation av den Patrice Evra som inte längre orkade längre: När han joggade hem strax innan Dalots självmål. Inte okej. 
• Man vill ju inte ha the OG partnership Vigge-Maguire, men här var vi nu igen. 

… and finally:

• Svenskarna på planen gjorde nog inte förbundskapten Janne Andersson galen av förtjusning. Lindelöf byttes ut när segern skulle säkras, medan Elanga inte lyckas med särskilt mycket denna höst. Och i Villa skänkte Olsen bort ledningsmålet. 
• Situationen med Sancho får mig att bli lite fundersam. Vad händer egentligen? Har han varit sjuk i flera veckor? Eller är det något annat som inte stämmer? 
• Endast en match återstår innan det oemotsedda mästerskapet i klassiska fotbollsnationen Qatar tar vid. Ronaldo var sjuk mot Villa och risken är att han missar Fulham också. Förhoppningsvis, känner jag mig nödgad att säga, har vi sett det sista av portugisen i en Unitedtröja. 
• Och uppehåll, i över en månad, redan i november-december känns inte bara tråkigt utan jättetråkigt. Bara Fulham kvar och sen dröjer det tills slutet av december nästa gång vi ser United. 

Eriks Unitedresa har de senaste veckorna gått långsamt men stadigt uppåt.

Villa Park blev ännu en påminnelse om att rosten inte är helt borta. 

3-1-förlusten var dessutom helt i sin ordning.

United var knappt ens inne i matchen.

Godkänt:

• Avslutningen på första halvlek. Sista 10-15 tog United tag i taktpinnen och skapade matchens enda chanser. 
• Casemiro, som efter sitt misstag mot Everton i debuten, hade sedan inte varit med om att släppa in något spelmål efter det hade kanske ingen lysande eftermiddag på Villa Park, men hans tackling i mitten av första halvlek var en satsning man inte sett sedan Rooneys dagar. Alltid något! 

Deprimerande:

• Uniteds insats överlag. Vi visste ju att det skulle fortsätta komma dippar, men det är ändå lika nedslående och ledsamt varje gång det händer. Speciellt när det inte verkar finnas någon gnista. 
• Vigges försvarsspel vid 0-1. Hade ten Hag beordrat svensken att följa Watkins hela vägen till mittlinjen? Oavsett vilket så var det ett beslut som Villa utnyttjade direkt. Och Lindelöf hade en tung eftermiddag, liksom även Martinez i första halvlek. Watkins och Bailey kommer nog knappast att vara bättre den här säsongen.
• Och apropå försvarsspel: Vid 3-1 tittade i princip alla Unitedspelare på boll och lät Ramsey jogga fram till straffpunkten och sikta. 

Saknades:

• Man kan tycka att Bruno ibland mest slår bort bollar och viftar med armarna åt domslut, men portugisens arbetskapacitet och ledaregenskaper saknades verkligen. 
• Antonys snurrande var också något som hade behövts. Brassen har varit frånvarande i de tre senaste matcherna och det har märkts tydligt att vi inte har särskilt många alternativ på kanterna, även om Garnacho varit en liten injektion. 

Otroligt: 

• Donny van de Beeks två senaste framträdanden i Unitedtröjan har varit bland de mest vilsna jag sett. Mot Villa vet jag inte alls vad han pysslade med, och då har han ändå haft Erik som coach tidigare också. Han sprang mest i ett vakuum på Villas planhalva och när han väl fick den hände absolut ingenting. Det såg verkligen ut som att han ville vara precis var som helst utom på planen.
• Cristiano Ronaldo har nu spelat snart fem timmars fotboll utan att göra mål, och dessutom inte ens haft en handfull avslut på mål. Mot Villa hade han ett avslut och för bara några år sen – kanske i fjol – hade man kunnat blunda när bollen nådde honom för så säker hade man  arit på mål. Nu är han kallare än han någonsin varit under sin karriär. Och att han fick kaptensbindeln, efter att ha vägrat spela för bara ett par veckor sen, var ovärdigt. 

Avslutningsvis:

• När den provocerande Martinez i Villamålet gick ut och sänkte Elanga var jag hundra procent säker på att det skulle bli straff. Det blir nästan aldrig straff när målvakter kör över motståndare på det sättet. 
• Ett stort problem med United under 2022 har varit målskyttet. Och med Martial borta stora delar av hösten har det varit upp till Ronaldo att bära fanan. Men faktum är ju att portugisen är iskall och då blir det inga mål. När vi nu bara har en vecka kvar innan VM-uppehållet är min fromma förhoppning att det är sista veckan med Ronaldo och att United hämtar in en striker i januarifönstret. Något annat vore en skymf mot Erik ten Hag och hans ombyggnation av United. 

Casemiro startade mot Everton, gav bort bollen och Alex Iwobi smällde in 1-0 med ett mäktigt långskott.

Sedan dess har United inte släppt in ett enda spelmål på sju matcher när brassen deltagit. Jag kan ju med eftertryck säga att jag känner mig bra mycket tryggare med Casemiro framför backlinjen än jag gjort med McFred.

När man ser matcher på plats får man också en lite annan bild av hur jävla bra spelarna egentligen är. Och även om Casemiro inte var någon superman fick jag en  uppdaterad bild av vilken otrolig spelförståelse han har. Skillnaden mellan honom och McTominay är som skillnaden mellan Ronaldo 2015 och Ronaldo 2022.

Nu har han spelat en hel del på sistone, men samtidigt är det bara tre matcher kvar innan den vidriga mutturneringen ska inledas, så jag utgår från att 10 Hag kör sitt allra bästa lag i morgon och vilar en del i ligacupmatchen nästa vecka för att för sista gången på 1,5 månader skicka ut en tävlingselva mot Fulham.

En bästa elva då? Nu saknas ju Varane och sannolikt även Antony medan Bruno är avstängd, så det blir en fysisk omöjlighet för Erik att mönstra en sådan. Men eftersom Manchester United Formerly Known as Football Club är en business, så finns vikarier att tillgå. Experimentet med Elanga mot West Ham fungerade inte, och att fortsätta envisas med Snorungen (ETT avslut på mål under sina tre senaste timmar) är helt lönlöst.

Offensiven blir den mest intressanta.

Så för mig ser tombolaresultatet ut som följer:

DDG

Dalot – Lindelöf – Martinez – Shaw

Casemiro – McTominay

Eriksen – Fred – Garnacho

Rashford

Jag kör hellre Fred offensivt än låter Sancho – som varit på gränsen till oduglig länge nog – komma in på planen. Garnacho känns given, liksom Eriksen i en offensivare roll med Bruno borta. Eriksen kan förhoppningsvis operera mer centralt med Fred som yr omkring överallt och ingenstans (han är alltid 5/10 eller 9/10, aldrig någonting däremellan).

Defensivt försökte Hag övertyga oss (och sig själv?) om att Maguire kan ha en chans att spela istället för Varane, men det är ju för alla självklart att han inte har en framtid i klubben längre.

• Unai Emery har tagit över rodret efter allas vår älskade Steven Gerrard. Emery har vi som bekant minnen av och jag skulle inte bli förvånad om han hittar på något rackartyg mot United. Antingen i ligan eller i cupen eller två gånger om. Klart är i alla fall att det inte blir superlätt att göra mål på oss.
• Jürgen Klopp, allas vår älskade Jürgen, fick det att låta som att journalisterna inte lyft problemen med att Ryssland och Qatar tilldelats de två senaste mästerskapen. ”I alla fall inte i början!” tjoade tysken och motiverade detta med att han hade ”sett en dokumentär”. Jag säger då det.

Efter katastrofstarten har Unitedskeppet stadgats upp betänkligt och bortsett från överkörningen av Haaland & co så har United faktiskt förtjänat att vinna en massa matcher som man också vunnit under hösten. Enfast 2 förluster på senaste 14 – varav 10 vinster – visar att Erik ten Hag åtminstone hittat en formel för hur hans United ska spela under hösten. Man kan se embryon till vilken fotboll han vill ha.

Just nu är de stora problemen två: 1) Vem ska ta Varanes plats? och 2) Vem ska egentligen göra målen?

Fransosens frånvaro är lika ovälkommen som väntad. Kommer man som mittback till United blir man antingen sämre än man troddes/borde vara eller skadad. Jag bävar för den dagen Martinez bryter ihop. Men i dag bör argentinaren givetvis starta, men vem ska då bli hans partner? Vigge har spelat mest av backupförsvararna på sistone, men kapten Harry fick en halvlek mot moldaverna och eventuellt kan Erik se hans fysik som ett vinnande recept mot storväxta West Ham-spelare. Lindelöf har som bekant svårt mot tunga, fysiska spelare.

När det kommer till målgörandet – Haaland har ensam gjort fler mål än United i ligan – är det svårt att se någon striker vara tillräckligt effektiv för att regelbundet stå för det. Martial är som vanligt skadad, Ronaldo som alla vet för dålig och Rashfords goals-to-shots-ratio är väl typ 0,005.

Således är det mittfältet vi ska förlita oss på, och där sjuder det inte av näthittaraktivitet. Bruno och Antony har väl levererat okej på den fronten, men i övrigt är det i princip snustorrt. Jadon Sancho snurrade med van Dijk, men slutade lika snabbt efter det, så honom kan vi inte lita på. Eriksen försöker utifrån, liksom Fred och Casemiro, men det sprutar inte mål från den sidan heller. Garnacho såg pigg ut i Musse Pigg-ligan, men spelade antagligen för länge för att vara aktuell från start i eftermiddag.

Kanske är det dags för mittbackarna att gå upp och knoppa in några hörnor? Fler ”enkla” mål av den typen vi såg Dalot göra i torsdags skulle vara guld värda. Speciellt mot Moyes West Ham i dag.

Manchester annars då? Det regnar aldrig när jag är här. Inte nu heller. Även när det råkar göra det så är solen alltid närvarande.

Snart tar vi spårvagnen ut till Drömmarnas Teater.

UTFR.

En goalgetter.

Det var i princip det enda United saknade när vi än en gång imponerade mot ett topp 6-lag. 

Erik ten Hag fortsätter oförtrutet att bygga vidare på sin skapelse – och det är lätt att svepas med i optimism.

Fantastiskt: 

• Första 35 minuterna på Stamford Bridge var det ett lag på planen. Precis som mot Spurs dominerade United på samtliga plan: Rörelse, aggression och presspelet var on point och Bruno hittade alla ytor som gick att hitta mellan Chelseas försvar och mittfält. 
• Chansskapandet och att United till slut börjat skjuta utifrån regelbundet, vilket vi inte sett på många år (kanske inte ens sen Scholes prime). 
• Lagandan! Och nu pratar jag inte bara om glädjeexplosionen efter kvitteringen, utan på det stora hela (bortsett från en viss portugis). 
• Alltså, jag har ju sett Real och Casemiro i många år, men det är först nu jag verkligen kan uppskatta vilken fenomenal spelare han är. Det jag mest lärt mig att älska är hans one-touch-passningsbrytningar som vänder spelet till Uniteds fördel. 

Fortsatt fint att se:

• Malacia hade ett par svajiga insatser och fick inte behålla sin plats. Luke Shaw kom in och har varit strålande. Men det viktiga här: Malacia fick alltså inte fortsätta svaja, utan plockades ur laget. Man kan inte spela på gamla meriter i dagens United. 
• Antony har en otrolig förmåga att kunna vrida kroppen mer än man tror att han kan, för att få iväg sin vänster mot bortre stolpen. Så också mot Chelsea. Brassen hade även första halvlekens bästa läge, tyvärr med fel fot. 

Utrymme för förbättringar:

• Effektiviteten och ja, jag tänker först och främst på Marcus Rashford. Nu chippade han när han skulle ha gått runt, försökte med kraft men, nej. Det är inte hans tid nu. Samtidigt – som det heter – skapar han ju dessa lägen och även om han säkert är uppe i 25-30 avslut i rad utan att träffa rätt så kommer det snart att lossna. Samtidigt är det ju nästan givet att United behöver agera i januari. Speciellt när Ronaldo är som han är och Martial ständigt hänger i The Phil Jones Rehabilitation Room. 
• Fortfarande Jadon Sancho, som jag inte kan tänka mig spelar den närmaste tiden. Han är inte bra just nu och hela hans kroppsspråk signalerar detta. 
• Visst händer sånt “hela tiden” på fasta situationer – och det kan bara sluta om domarna beivrar det konsekvent – men Scott McTominay kan ju inte göra som han gör. Idiotiskt. Skärpning. 

Annars:

• Potter såg tidigt att hans formation inte skulle fungerar och plockade in Kovacic redan i första halvlek. Erik kontrade med att plocka in Fred tidigt i andra halvlek istället för den än en gång trögspelande Sancho. Det fungerade dock inte med Bruno till vänster så då formerade ten Hag om igen och flyttade ner Rashford där och Bruno upp som falsk nia. Kul för oss icke-proffstränare att se schackspelet. 
• Raphael Varanes accelerande i skade-cv-tävlingen är inget vi längtat efter, men nu är det som det är. Fransmannen missade 19 matcher sina sista fyra år i Real, men är redan förbi det efter drygt ett år i United. Gårdagens tårfyllda avsked till Stamford Bridge vittnar antagligen om att det inte var någon liten skada heller. Sorgligt. 
• Christian Eriksen var tillbaka i elvan (lite otippat med tanke på Freds fina match mot Spurs) men fick inte ut det bästa av sig själv. 
• Efter manglingen på Etihad, där ett överkört United släppte in sex bollar, är ten Hags mannar nu obesegrade sex matcher i rad och har endast släppt in fyra mål på den perioden. 
• Jag älskar Lisandro Martinez. 

Wow! Och wow igen! 

Jag kan på rak arm inte minnas när United utklassade ett topplag på samma sätt senast.

Klasskillnaden var enorm och 2-0 var rejält i underkant. 

Superbt:

• Insatsen. Som sagt, jag kan inte minnas när jag såg något liknande mot ett topplag senast. Framförallt inte över 90 minuter. Aggressivitet, passion, säkerhet i passningsspelet, press och skapade målchanser. Det var kanske de enskilt bästa 90 minuterna United gjort på många år. 
• Casemiro-Fred-partnerskapet. En hel del höjde – med rätta – på ögonbrynen när McTominay lämnades på bänken, men oj, vilken insats brassarna bjöd på. Casemiro var stundtals överlägsen på mitten, medan Fred – som skickades högt upp i banan av ten Hag – vann närkamper, sprang som om det var hans sista match och dessutom (visserligen turligt) äntligen fick hål på Lloris. Problemet med Fred har ju varit att han á la Pogba alltför sällan håller en genomgående hög nivå. Kan han vara så här bra under en längre period har United ett mittfältslås av allra högsta klass. 

Unitedklass ur den högre skolan:

• Backlinjen. Allt från vänster till höger via mitten. Dalot och Shaw tog sig fram, jobbade hem konstant medan Martinez-Varane i princip hade stenkoll på Son och Kane. Det blir svårt för någon annan att slå sig in den försvarslinjen om inte skador sätter stopp. 
• Rashford gjorde i princip det mesta rätt – utom mål. Precis som i inhoppet mot Newcastle visade han att hela United får en helt annan dynamik när Ronaldo inte är med. Inte bara för att portugisen är mer statisk, utan för att spelarna slipper känna sig skyldiga att passa lagets största ego så fort dom får bollen. 
• Bruno Fernandes har mer rätta fått kritik för sina insatser i princip ända sen han fick otippad löneförhöjning i februari, men mot Spurs bjöd han på en riktig kapteninsats. Bruno skapade chanser, luckor, pressade och bröt uppspel och var den gamle Bruno när han smekte in 2-0.  

Utrymme för förbättringar:

• Rashford om någon vet att han den senaste veckan borde ha gjort kanske tre-fyra mål, men istället är mållös. Två gånger fixade han topplägen men vid båda lägen valde han att satsa mer på kraft än att placera bollen (även om den andra räddningen var fantastisk av fransmannen). 
• Jadon Sancho var assisten till trots den enda Unitedspelare som stack ut på ett negativt sätt. Kanske var det hans olyckliga inledning med fem bolltapp på de första åtta minuterna som satte ribban, men han har bortsett från målet mot Liverpool varit tämligen blek hela hösten. 

Sist:

• Egentligen vill jag inte ge honom den uppmärksamhet som han visste att han skulle få med sitt beteende. Men att Ronaldo väljer att demonstrativt lämna matchen innan klockan ens tickat upp till 90 minuter är bara skamligt. End of story. 
• Man spelar som bekant inte bättre än motståndaren tillåter, men jösses vad Tottenham var blekt. De Gea hade inte en räddning att göra och bortsett från Kanes skott utanför strax efter 1-0-målet hade gästerna i princip ingenting. Nothing. Niente. Nada. 
• Gårdagens elva var kanske den bästa United kan ställa upp med i dagsläget, bortsett från Sancho i nuvarande form. Nu håller vi samtliga tummar vi har för att man klara sig hela vägen till VM-uppehållet utan skador på nyckelspelare. Då kan det med det här spelet faktiskt bli en ganska spännande säsong.