Man kan säga så här: Wayne Rooney lyckas producera mål både framåt och bakåt när han ger bollen till motståndarna. Det är ingen banal egenskap. När han kryddar det med matchens passning till Berba är alla – utom en – hans fel en sån här match förlåtna för all framtid.
Det ska till ett geni för att vara matchens bästa spelare med 1+2 efter den insatsen.
Bäst:
- Rooneys ass till Berba. Fotbollskonst. Kan vi inte låta Rooney slå en sån där galen indianare varje match för att tagga till honom?
Helt okej:
- Backlinjen. Rafael är härlig framåt och lynnig bakåt. Precis som om han alltid varit och alltid kommer att vara.
- Carrick på mitten. Fletcher var lite mer sliten. Vilar på onsdag?
Sämst:
- Alan Wiley. Hans gula på Evra i första var ett skämt. Bedrövlig dömt. Speciellt uselt var det när Olofinjana klarade sig efter att ha stämplat Fletcher. Och att dels Olofinjana och dels Fagan fick nya chanser hela tiden.
- Wayne Rooneys passningsspel inledande 45. Måste leta fram hans passningsprocent från första halvlek. Passningen till straffen var en sådan som Rooney själv en gång i tiden var bra på att utnyttja.
- Berbatov. Helt ur slag. Lallade mest.
- Yttrarna. Giggs, Park, Obertan och Valencia var anonyyyyyma.
Jobbigast:
- Anders Fredriksson har nu i tio år sagt ”Manchester United” om Manchester United. Inget fel i det. Laget heter det. Däremot är det helt onödigt att säga det hela tiden när inte motståndarna också heter United. Säg ”United” – det räcker.
- Boaz Myhills förbannade uppträdande. Skrek på linjedomaren varje gång United tog sig igenom. Inte en gång hade Myhill rätt och domaren fel om offsiden.