Inga konstigheter med vare sig laguppställning, resultat eller motstånd i kväll. Det enda som inte kändes rätt var att jag tvingades ut i pubnatten för att se United. Inte idealiskt med tanke på allt ljud runtomkring som förstör, men det är alltid värre att förlora en match på krogen.
Bäst i dag:
- Givetvis Paul Scholes. Jag har skrivit det förr, jag kommer att skriva det igen: Det är i den här typen av matcher som en 35-åring av den kalibern kan fullständigt dominera.
- Dimitar Berbatov. Samma här: Får han utrymme och tid kan han vara magisk. Synd att han inte fick/kunde göra fler än ett.
- Nollan är alltid bra.
- Mittförsvaret såg väl hyfsat stabilt ut.
Sämst i dag:
- Jompa O’Shea hade ännu en sån där dag han inte vill berätta om för sina barnbarn. Åt helskotta för många vansinnigt usla passningar.
- Valencia var vilsen värre.
- Rooney hade en assist – det kan vi inte bortse från – och några tjusiga skarvningar, men som helhet var han inte bra. Det var inte svårt att lista ut att han skulle av och Berba stanna när Chicharito gjorde debut. 1076 minuter sedan senaste Rooney-målet (i München).
Annars då?
- Mexikanen hade en ganska dämpad debut. Hade några halvbra lägen att hitta avslutningspositioner, men gjorde det ej.
- Ännu en säsong – ännu ett Ryan Giggs-mål. Han har nu gjort mål i samtliga säsonger sedan PL startade 1992/1993. Ett rekord som inte slås under min livstid om inte David Elm får fnatt och dessutom spelar tills han är över 40.
- Laguppställninge var den väntade om man bortser från Evra. Ferguson, han som alltid talar sanning och aldrig kör några så kallade mind games, överraskade med att de med den lille illbattingen från Paris/Senegal. Det hade i efterhand inte gjort ont att köra Rafael från start istället för Jompa.
- Om det har varit svårt att ta Joey Barton på allvar som fotbollsspelare tidigare så blev det inte lättare i kväll efter att ha sett hans nya look.
- Alan Smith har alltså fortfarande inte gjort mål i en tävlingsmatch sedan han lämnade United för sitt tredje United. Det är inte svårt att tro, men samtidigt väldigt anmärkningsvärt.