Det var länge sedan det kändes som att en seger mot Liverpool är så given som på söndag.
Och då vet ju alla som har minst två timmars erfarenhet av fotboll att det kan gå käpprätt åt fanders. Liverpool har några klasspelare, som Gerrard och Torres och Reina, och är mycket väl kapabla att skaka om United. Men det ska inte gå. Komplementspelarna runt klasslirarna är åt skogen för usla. Konchesky håller inte, Kyrgiakos är ett rundningsmärke, Skrtel i tidernas formsvacka och Joe Cole är Joe Cole efter korsbandsoperationen.
Fergie har de senaste dagarna poängterat att han inte tänker göra som i fjol och ställa upp med ett B-betonat lag (stryk mot Leeds) vilket borde innebära att både Rooney och Rio d.ä gör comeback.
Jag kan, trots varningssignalen, inte se att vi undgår att vinna.
Men om Vidic får tuppjuck igen kan allting hända.
* Mickey Owen är tillbaka efter ännu en av sina skador (”jag har bara haft otur”) och hans tränare säger att Owen kommer att spela en viktig roll under andra halvan av säsongen.
”Now he is back fit, Michael will always be considered part of the squad and he will play in some big games”
Det här är den diplomatiske Ferguson in action. Givetvis kommer Owen att få sitta på bänken i matcher som Chelsea och Spurs borta och kanske, kanske spela tio minuter, en kvart. Men ska man titta rent krasst på uttalandet så betyder det samtidigt att han inte direkt har någon större tilltro till Owens bidrag. Delen ”part of the squad” är inte överst på en önskelista för en spelares manageruttalanden. Och att han inte vill prata om nästa säsong tyder bara på att han åker ut med huvudet före om han inte gör mål varje gång han kommer in på planen.
Time to leave, Michael.
