Dåså, med mindre än sju timmar kvar till Citys viktigaste match på över 30 år – och den är inte ens vår viktigaste den här veckan egentligen – sätter jag tänderna i startelvan.
Alla är friska utom Fletcher och Hargreaves och Lindegaard och Rooney får inte vara med för att är ful i mun.
Då plockar Sir (är det inte lite töntigt med Sir? Det skulle kännas konstigt att kalla typ Lagerbäck för Herr Lars Lagerbäck) Alexander fram dessa elva pojkar för att krossa ännu en blå illusion:
Edwin
O’Shea – Vida – Rio d.ä – Evra
Valencia – Scholes – Anderson – Carrick – Park
Hernandez
Varför det då?
Scholes måste bara spela den här matchen. Det blir med stor sannolikhet hans sista mot City i karriären. Och dessutom blir han ende ”äkta” Manchesterpojke. Han vet verkligen vad det här betyder, dels för United och dels för de pokaltörstande blå. Anderson kommer in och blir en slags motvikt till monsterholländaren i City. Berbatov får ju aldrig spela och jag tror inte heller att han passar i den här matchen. Det är bättre att ha en gubbe som Hernandez som sträcker ut Kompany och Lescott. Eftersom det är neutral plan går Park före Nani. I backlinjen ser Fergie, som så ofta, till rutinen hos Jompa och tar honom före Rafael.
Det här ska bara vara nio av elva rätt.
Jobba nu!