Det var det det.
Tre poäng.
Hur det kunde sluta bar 1-0 är det bara fotbollsgudarna som vet. 6-4 hade inte varit några konstigheter.
Bäst i kubik:
- Att vi vann.
Väl värt att hamna under rubriken bra:
- Krävde innan matchen 4-0-ledning och Scholes ut mot Fletcher. Fick 1-0 och 79:e, det duger. Otroligt roligt att se Fletch tillbaka även om det VERKLIGEN syntes att han inte spelat på den här nivån på tio månader. Men övning ger färdighet.
- De Geas räddning på andra skottet från ”den nye Hagi” i andra halvlek.
- Michael Carricks beteende vid målet. Inte alla hade rest sig i det läget och skjutit in bollen. Vi hade fått straff och Muslera hade varit väck om han hade legat kvar. Gentlemannaanda.
- Spelet på ”tredje” spelare. Flera fina kombinationer där framförallt Nani la fram bollen snyggt, till bland andra Evra och Hernandez.
- Evras andra halvlek framåt. Sådärja! Fast Büttner hade förstås sprungit in med bollen under tröjan, typ, i det läget när Evra sköt tätt utanför.
- Kagawa. Alltid bra. Förtjänade ett mål.
Inte sånt som det skryts om i morgon:
- Målskyttet. Jösses vad det slösades bort lägen. Chicharito kom in och brände tre kanonlägen på tio minuter. Det håller givetvis inte i längden. Inte ens säkert att det håller för att ta sig vidare nuförtiden. 18 avslut mot mål, 10 på – bara 1 bakom Muslera. Eller egentligen två, men Chichas räddades ju av Dany Nounkeu som var fenomenal matchen igenom.
- Alla lägen vi gav turkarna. Paul Scholes må vara hur säker och dominant han vill men vid TVÅ tillfällen drällde han med bollen på mittplanen så att Gala fick två kanonlägen som med skickligare motstånd – och lite mer flyt för det andra laget – hade resulterat i två baklängesmål.
- Nani började helt plötsligt yra omkring på Valencias kant i första halvlek. Hela vänsterkanten, där Evra såg ungefär likadan ut som vanligt i första halvlek, blev vidöppen under en period. Märkligt beteende.
Överlägset sämst:
- Det ska alltid vara någon slags svit att snacka om i United. Antingen är det minuter som vi hållit nollan, hur många backar vi kan ha borta samtidigt eller hur få mål vi gör på hörnor. Nu verkar vi köra missade straffar-svit. Tre straffar hittills – noll mål. Lägg till det usla straffskyttet i plojmatchen i Gbg så har vi en detalj Meulensteen och Phelan kan pyssla med i veckan. Vill inte ens föreställa mig pressen på den spelaren som ska ta en eventuell straff på söndag.
Annars då?
- Svarta sorgebanden var för att hedra de två poliskvinner som sköts/sprängdes ihjäl, helt överlagt och kallblodigt som det verkar, i Manchester i går. Det jävla aset skulle inte få se dagsljus igen.
- Hur någon kunde föreslå Nani som straffskytt efter Hernandez och van Persies missar förstår jag inte. Eh, eller vad fan. Okej då, it’s on me. Men varför lyssnar Fergie på mig? Nästa förslag: Låt van Persie ta dom hädanefter. Alltid. Med Rooney som reserv. Jag antar att det blir tvärtom, men man kan ju alltid föreslå något.
- Matchens behållning var annars Emmanuel Eboué. Först för den fantastiska ”jag-vet-inte-vad-jag-gör-så-jag-ramlar-ut-bollen-till-hörna”-posen i första halvlek. Och sen för sina enorma krampperioder i andra. Värt entrépengen bara det.
- Undrar hur många som svettades efter att ha spelat Barca till 1,09 i kväll. Om vi inte imponerade med 1-0 mot Gala så är det väl ändå mer ”krisartat” att tvingas vända 1-2 hemma mot Spartak Moskva.
- All eyes på Anfield på söndag. 14.30 smäller det.
- Och så måste jag förstås skryta, det hör liksom till här: Ni som såg min elva här såg att jag satte 10 av 11. Det är bannemej inte ofta. Jag brukar vara nöjd med 8. Bara Scholes före Cleverley som ställde mig. Det betyder givetvis att Scholes inte startar på Anfield. Frågan är om både Ando och Cleverley gör det, eller bara en av dom. Fletcher gör det garanterat inte. Då har det slagit runt i skallen på den gamle.