Vackert som en dag – och dunka näven i soffan-frustrerande.
Allt i samma härliga paket från Manchester.
En del av spelet i första halvlek var himmelskt – en del av det i andra var nonchalant. Precis som vi är vana att se från dagens upplaga av United.
Klapparna det pratades om hela kvällen:
- Michael Carrick. Fullständigt fenomenal i första halvlek. Hade matchen i sin hand. Snabba uppspel (framåt hela tiden, märk väl) och precis passningar. Enastående. Och som en julgåva man skulle ge sin frus älskare så kom en hamstring-skada på honom.
- Chris Smalling. En av få med en formkurva i laget som pekar nästan helt rakt uppåt. Inte en fot fel i dag.
- Nemanja tillbaka! HÅLL DIG HEL! HÖR DU DET?!
Presenter värda ett par kramar:
- David De Gea. Nu KAN det inte finnas något tvivel om vem som är etta. Petar Fergie honom igen är det något allvarligt fel på Den Gamle. Han är säker i utboxningarna, snabb upp efter räddningarna och den moderna typen av målvakt som står och väntar istället för att lägga sig ned och inbjuda till chipavslut.
- Phil Jones visade åter tydligt att det är på högerbacken han ska konkurrera just nu.
- Ashley Youngs formkurva pekar inte spikrakt upp, men den sneglar sakta och väldigt säkert åt rätt håll.
- van Persies löpning innan han serverade Rooney. Älgkliven! Att han skickade upp Bramble på läktaren är inte lika anmärkningsvärt. Honom lär väl Jompa tunnla dagligen på träningarna.
- Partnership Robin van Rooney. Dom har startat tio ligamatcher tillsammans. United har vunnit samtliga tio.
Togs emot med ett snett leende:
- Tompa Cleverley. Och då snackar vi offensivt. Defensiven är något han verkar vänta med att utbilda sig i. Det är ingen slump att vi vinner när han och Carrick startar ihop. Och målet var högklassigt. ”Nej, inte avslut direkt!” hann jag tänka innan han satte den i bortre.
- Jompas servering till RvP. Så väntat att en gammal Unitedspelare skulle bjuda lite.
Fanns inte på önskelistan:
- Att spela med Giggs, 98, och Scholes, 83, tillsammans på ett innermittfält är lite som att sätta i en bit hushållspapper i en sprutande champagneflaska. Från sprudlande snabbt med Cleverley och Carrick förvandlas det till stillastående och långsamt och felbeslut. Det är lika mycket hästkrafter i de gamla uvarna som i en otrimmad Suzuki K50.
- Ineffektiviteten. 7-0 hade varit vettigare siffror sett till chanserna.
- Rios misstag i början av matchen! Sjukt! Såna grejer gör han max en gång per år. Om ens det.
- Tony Valencias insats. Hade sina stunder, men att han av alla personer ska stanna upp spelet så ofta. Och än en gång mot en oerfaren vänsterback. Tänk om han hade Ronaldos självförtroende.
- Nonchalansen vid Campbells reducering.
- Att lägga ner spelet efter 3-0. Det snackas ju om att ”vi ska mala på och mala på” med tanke på hur det slutade i våras. Men gång på gång, när vi leder med 2-0 eller 3-0, så händer detta. Det finns inte tillräcklig målhunger i det här laget, hur märkligt det än kan låta.
Annars:
- Jag irriterar mig mer och mer på PL-loggan i rutan. Trams.
- Apropå grafik lyckades alltså Viasat ha TRE fel i Sunderlands laguppställning. Uselt.
- Just nu är jag helt säker på torsk mot Swansea. Underbart att ha den känslan.
- 23 frisparkar i matchen. 0 gula kort. Unikt? Domare brukar som bekant ha problem med att vara konsistenta. Inte Foy. Han var precis lika dålig hela matchen.
- Och för tredje ligamatchen i rad fick vi ett klockrent domslut med oss. Not. Handsen på Cuellar är straff alla dagar i veckan. Men, men. Det brukar ju jämna ut sig, som det heter.