De där fingrarna som drar namnen ur tombolahjulet styrs av en man som vet vad han gör.
Over to you, Mancini.
Sagolikt:
- Michael Carricks mittfältsspel. Belönades ÄNTLIGEN med en egen sång, som våra som vanligt utomordentliga bortafans drog under över 20 minuter i andra halvlek. ”It’s hard to believe it’s not Scholes. It’s Carrick, you know!”
- Röd tröja, svarta shorts, svarta strumpor. Så enkelt, så vackert. Inget modehus i världen kan överträffa det.
- Jag var inte ensam om att vara lite tveksam när jag såg att tombolahjulet dragit Giggs som central mittfältare. Jag var inte ensam om att tappa hakan över den mannens 90 minuter. 1-0-målet är hans, spelförståelsen som gör att han bryter bollen sitter inte i någon 18-årig talangs skalle längre. Det sitter i en 39-årig legends. 999 seniortävlingsmatcher and counting enligt uppgift (MUFC, Wales och Team GB). Vore värdigast om han fick hoppa in och göra sin 1000:e mot Real.
- Rafael da Silvas mål behöver inte avhandlas mer än med en gif.
Lysande:
- Rafael da Silva överlag. Som när han räddade Sambas nick på mållinjen för att tio sekunder senare lägga en formidabel crossboll på världens bäste volleyavslutare. Värt en assist.
- Nani utmanade en motståndare två gånger på hela matchen (lyckades en gång) men vann tre av tre tacklingar och känns ungefär 50 procent hetare än Valencia. Vilket visserligen är en prestation i paritet med att jag fortsätter att blinka när jag skriver det här.
- SAF:s laguttagningar. Han är i praktslag, gamlingen.
- Patrice Evra hade ett gäng fantastiska överlappningar. Rundad lite väl enkelt ibland, det blir han alltid nuförtiden, men när han är så vass framåt spelar det ingen större roll.
- Tredje raka nollan i ligan. Tre insläppt senaste åtta. Oerhört. Ingen slump när alla är tillbaka i backlinjen heller.
- Rio-Vida. Säga vad man vill om deras ålder, skadehistorik and so on … det är inte lätt att ta sig förbi det mittbacksparet. Skönt att Vida gjorde sin andra match på sex dagar också. Går åt rätt håll och nu tror jag att det är dom här två som startar mot Real.
- Om 1-0-målet var Giggs förtjänst till stor del var 2-0 Danny Welbecks. Han har en härlig förmåga att sno bollar av intet ont anande motståndare.
Nope, no more:
- Effektiviteten. I dag var vi oerhört skickliga (fick till och med beröm av Glenn Strömberg) på att snabbt återerövra bollen på motståndarnas planhalva. Med tanke på målskillnaden hade det inte gjort ont att installera en målskytt också i bland annat Danny Welbeck. Och Nani hade två superlägen – först efter Youngs frispark som satt precis på hans skalle och sedan efter Giggs underliga lobb tog i ribban och studsade ut. Ska vara mål.
- Antonio Valencia är ligans allra främste spelare när det handlar om att återerövra de ytor han precis kom ifrån.
- Den där HÖFTEN får bara inte vara för trasig. Det stönades unisont bland miljoner Unitedfans samtidigt som det jublades från miljoner skadeglade Arsenalditon när RvP började halta och tvingades byta i 41:a. Jag ser ljusglimtarna: Han spelade vidare utan att se helt trasig ut, han gick inte ut för att få behandling utan satte sig på avbytarbänken.
Annars:
- Det finns gott om egoistiska spelare out there, men jag undrar om inte Adel Taarabt tar priset.
- Givetvis fanns Wayne Rooney tillgänglig. Och givetvis såg han ut som han inte spelat fotboll på sex månader. Med full matchform hade han gjort två i dag.
- Det fanns några märkliga domslut i dag också. Clint Hills överfall på Rafael borde förstås ha varit gult, eventuellt till och med rött. Och jag såg aldrig någon repris på när Hernandez blev nedsliten i slutet av första halvlek. Och som så ofta – det här är något jag hakat upp mig på i alla år – så tar linjedomarna det säkra före och vinkar för inkast/inspark så fort bollen är lite över linjen. Som för Welbeck i ett ypperligt omställningsläge.
- Att QPR buade ut Ashley Young matchen igenom berodde inte bara på att han är en Watford-boy (inga jätterivaler till QPR) utan mer på att han vann en straff åt United i mötet på OT förra året och fick oerhört med skit.
- Vinner Chelsea på Wastelands i morgon är Benitez TVÅ POÄNG bakom city. Oj. Vi är så långt före att jag inte ens noterat hur nära Chelsea – och Spurs med för den delen – kan vara våra kära grannar.
- Chicharito är en mästare på märkliga nickar.
* Det här var det största potentiella bananskalet jag såg under färden mot maj. Eller i alla fall resan inför derbyt.
Vi bör rimligen inte vara färre än tolv poäng före city när vi ska spela igen i april.
Norwich och Reading hemma samt Sunderland borta ska avverkas dessförinnan.
City har Chelsea och Newcastle hemma plus Villa och Everton borta.
Med tanke på att vi har +9 också upp på city just nu är det inte uteslutet att vi kan säkra titeln i derbyt. Precis som förra säsongen.
Skulle det inte gå kan det gå i matchen därpå så att RvP får fira ligaguldet på Emirates.
Men ur ett rent egoistiskt perspektiv ser jag helst #20 bli klar ytterligare en match senare, hemma mot Chelsea.
Whatever, huvudsaken är att det blir en #20.
Let’s do this.