Titeln blev i princip klar i samma stund Kevin Friend blåste av matchen på Stadium of Light häromveckan.
Men det resterande jobbet ska ju göras – och det var precis det United gjorde mot ett av seriens mindre sympatiska föreningar i dag.
2-0 gör att till och med de ofrälsta borde se att nummer 20 är i hamn.
Joy, pure fucking teardrop-in-your-eye-joy:
- Den där kramen han delar ut, Robin van Persie, är så innerlig, så oväntad, så fylld av glädje, så betydelsefull, så genuin, så … wow.
Vackert värre:
- Fergie läste bloggen om mittfältets framtid och kom på att framtiden redan är här och körde in Rooney som renodlad innerfältare redan nu. Det finns många fördelar med det, några få nackdelar. I dag såg vi mest fördelar: Om/när Rooney växer in i den rollen får han ett helt annat utrymme än det han annars har. Utrymme att slå sina crossbollar, utrymme att som i slutet av första avancera och dra iväg sina skott (och lobbar) och utrymme att fördela spelet tillsammans med Carrick.
- 14:e hörnmålet för säsongen. Flest i ligan. I fejset på Stoke.
Anmärkningsvärt – både positivt och negativt:
- Alexander Fergusons tålamod med Antonio Valencia. Ecuadors finest har haft en minst sagt medioker säsong i United, men han får förtroende efter förtroende av sin coach och till slut verkar det löna sig. I dag såg vi fler glimtar av den gamle Antonio än vi gjort totalt på hela säsongen.
- Den gamle körde alltså 4-4-2 (4-4-1-1) igen, precis som i derbyt. Vad vill han egentligen? Testa inför framtiden?
- Det här var 76:e matchen för DDG i Unitedtröjan och samtidigt bara 11:e gången han hade Rio/Vida framför sig (via @nickcoppack).
- Vinden!
- Javier Hernandez fick mycket välförtjänt chansen i dag. Han tog den inte.
- Shinji Kagawa skickades ut på vänsterkanten i en 4-4-2. Där ska han inte spela. Hans fantastiska talang kommer bort där.
Annars:
- Ingen Nani. Ingen Anderson. Ingen Rafael. Det saknades tre spelare i Unitedtruppen i dag som i olika utsträckning hänger i startelvan. I Rafaels fall handlar det antagligen om en skada, det brukar vara det. I Andersons och Nanis fall är det nog mer så att de spelat färdigt i vår älskade klubb. Hoppas mer och mer att vi sajnar ytterligare en winger när portugisen flyttar.
- ”Det är ett tungt lag, ett fysiskt lag, ett starkt lag, Stoke” säger Niklas Holmgren. Han menar det som en komplimang, va? Och det om ett lag som mycket väl kan trilla ur.
- Senaste gången vi tog sex poäng eller mindre på sex matcher var våren 2004 då vi tog just sex poäng. (Boro 2-3, Leeds 1-1, Fulham 1-1, city 1-4, Spurs 3-0, Arsenal 1-1). Skulle det upprepas skulle det dessutom kräva att city vinner samtliga sju matcher som återstår. Som exempel: Reading har tio poäng upp till Aston Villa ovanför strecket. Hur många tror att dom ska gå förbi?
- Upptäcker i min jakt på stats att min pojke Rio är född samma datum som inte bara 1-4 mot Liverpool 2009 utan även som 1-4 mot city 2004. Fuck.
- Ska vi vara kräsna, vilket vi ska vara som Unitedsupportrar: Senaste ”rena” spelmålet av en Unitedanfallare kom för en månad och fyra dagar sedan i första kvarten mot Chelsea.
- Match på onsdag igen! Hurra!
- En som inte körde näven i luften av glädje när SAF drog Rooneys namn ur tombolahjulet på innerfältet var Tom Cleverley.
- Evra var aningen vassare i dag än i derbyt. Då ska vi minnas att han hade Ryan Shotton emot sig i dag. Mer och mer inne på en nya vänsterback också.
- Det var ingen stor underhållning på Britannia. Heller. Det har inte varit mycket till underhållning på sistone. Men så länge vi vinner är det underhållning nog. Trots allt.
Vidrigt:
- Stoke. Hela klubben. ”Välskött” säger Niklas Holmgren och omdefinierar på samma sätt det uttrycket. Supportrar som applåderar som en hyllning till en död fan, för att följa upp det med ”Munich”-chants, ett lag som backar hem nästan lika mycket på hemmaplan som borta, en publik som vrålar ut sin glädje när deras lag vinner ett inkast tio meter in på motståndarnas planhalva, etc, etc.
- Ett aber med den här dagen var att city säkrade ytterligare en FA-cuptitel. Fördelen är att vi kan spöa dom igen i Community Shielden. Om nu inte Gael Clichy vill ha den ”titeln” alltför mycket. Då kan ha få den. Och i city åker man inte för sånt här. Cuneyt fattar ingenting.
För övrigt tror jag att United vunnit minst en titel till med Yaya Touré i laget.
Robban och Rooney efteråt ses här i Sky Sports-intervju med Geoff Shreeves. Som sen fuckar upp det och tror att Oh Robin vunnit Man of the Match.
Och här berättar den gamle själv om sin syn på matchen. Intressant att han alltså satte Rooney på mittfältet för att han skulle få ”confidence back”. Det blir lurigare och lurigare kring Wazza.