På gränsen till fullkomlig

200 and counting.
Jag minns inte när jag såg den här Wayne Rooney senast. Jag vet inte om jag gjorde det på, tja, säg fem-sex år. Missförstå mig rätt, han har ju haft några kanonsäsonger efter det, men just den här tjommen var det länge sedan jag skådade. Vändningarna, utmaningarna (!) och den nästan pojkaktiga ivern och uppfinningsrikedomen.
Han har inte samma speed i rycken som han hade 2004, men han har en helt annan speluppfattning nu vilket väger upp när han spelar på det här sättet.
Inte heller så ofta man ser en man så fullständigt dominera en match i Manchester United nuförtiden. Bibehåller, eller till och med förbättrar, Rooney den här formen är det inte bara city på söndag som skakar.
Det är resten av Europa.
Överjordiskt:

Wayne Rooneys insats. På gränsen till fullkomlig. Hade han satt sitt första friläge hade det varit en klockren tia.

Fenomenalt:

Insatsen var på intet sätt felfri (defensiva misstag sabbade det), men det var ingen tillfällighet att säsongen kickstartade i kväll samtidigt som Young och Cleverley/Anderson hade bytts ut mot Kagawa och Fellaini. Det fanns en härlig optimisim och framåtanda i spelet och ett jävlaranamma i pressen högt upp.
Chris Smalling var allt annat än rostig. Oerhörd sekvens när han nickrensade tre gånger på 20 sekunder. Fortfarande novis i offensiven, men det är ju ingenting han ska behöva lära sig heller med tanke på att han är lika mycket mittback i grunden som DDG är målvakt.
Spelmål i överflöd! Till och med Moyes erkände inför matchen att han var oroad över att de uteblivit. Nu behöver vi inte snacka om det mer den här säsongen.

Antonio Valencia:

Efter CP-matchen i helgen skrev jag om hans motvillighet mot att skjuta, han hade inte avslutat på mål på nästan tio timmar. Dessutom har han under hela året bestämt sig för att inte komma runt sin ytterback och när han väl fått läge har han bara dundrat in markinlägg som varit helt bortkastade. I dag var han om inte fantastisk så i alla fall nära det betyget. Han hade fortfarande stora problem att komma runt (kom runt tre av sju gånger och en av dessa var ett turligt hopslag) men skillnaden jämfört med tidigare var att han då valde att lägga in bollen tidigt i stället. Förutom RvP:s mål så hade han ett vacker, tidig framspelning till Kagawa som sköt strax utanför.
Inte ofta han visar såna känsloyttringar efter ett mål, men är man som Tony troende och dessutom har fått uppleva en sommar där en av hans bästa vänner avlidit så förstår vi hur mycket känslor som kom ut i det vrålet.

Manchester United-klass:

Ett defensivt innerfält med Carrick-Fellaini är en match made in heaven. Jag var lite orolig för att det skulle ta udden av offensiven, men det blev snarare tvärtom.
Fellaini stod ensam för tio ball recoveries i första halvlek. Det är en magnifik statistik och precis som mot CP märktes att hans medverkan gav medspelarna mer utrymme, mer trygghet.
Robin van Persie. Lite tjurig, mycket bra.
Kagawas ljuvliga genomskärare till RvP i slutet av första halvlek … wow.
När Kagawa, Rooney och RvP fyller på i straffområdet ger det Rooney-Ronaldo-Tevez-vibbar.

Icke mer av detta tack för det vill vi inte ha:

DDG lär inte somna gott, trots vinsten. Han är målvakt och som målvakt minns man missarna. 4-2-målet är hans även om försvaret efter första ribbnicken var lika lite resolut som flera andra gånger under matchen.
Apropå mittförsvaret så var Rio osäkrare än jag sett honom på länge. Trött?
RvP snackade till sig ett gult, vilket är lika ovanligt i United som det är överlag att se den rövtackling han åkte på strax dessförinnan.

Robin van Persies miss:

Om vi tyckte att Rooneys var bedrövlig så var det är flera trappsteg högre upp på skalan. Kan vara topp 3 av värsta missar jag minns med en Unitedspelare. Forlan mot Juve en försäsong och Giggs mot Arsenal i FA-cupen är de andra jag tänker på direkt.

Annars:

Moyes valde som väntat tryggheten och gjorde bara tre ändringar jämfört med i lördags. Han har matchat Rio, Vida, Evra med flera rätt hårt i början av säsongen, men jag kan förstå honom med tanke på motståndet. Efter city kan jag tänka mig att spelare som Evans och Zaha (som nu gnäller lite diskret på Twitter också över sin situation) får mer speltid.
Kagawa blandade och gav, som väntat. Vägde lite lätt i flera situationer där Leverkusen återerövrade bollen från honom. Frågan är hur mycket tid han får på sig att leverera. Och om han får försöka göra det från vänster. Det mesta talar för det.
Leverkusens unge målvakt lär inte heller slockna som en klubbad oxe efter den här insatsen. Jag går med på att Valencia störde honom vid 1-0, men han var inte direkt bestämd i situationen vilket visade sig klart och tydligt när han gjorde någon slags manöver vid RvP:s 2-1.
Moyes brist på erfarenhet i Champions League syntes verkligen i dag.
200 mål. Helt otroligt. Extra roligt att han blir lite arg också och på samma sätt gör den här intervjun med honom till den enda jag kommer att minnas när han lagt av: