Arsenal hemma brukar betyda seger. Vi har faktiskt inte torskat motsvarande möte på över sju år (0-1, Adebayr i 86:e) och sedan dess har åtta segrar och ett kryss:
07/08: 2-1 och 4-0 (FA-cupen).
08/09: 0-0 (säkrade titeln!) och 1-0 (CL).
09/10: 2-1.
10/11: 1-0 och 2-0 (FA-cupen).
11/12: 8-2.
12/13: 2-1.
Den överlägsna statistiken talar så mycket för United som den överhuvudtaget kan göra. Men två essentiella brasklappar ska pulas in här: United har som bekant inte Sir Alex som tränare längre och Arsenal är inne i ett sjujäkla stim. Om vi brasklappar tillbaka till Uniteds fördel så är vi obesegrade i åtta matcher och får tillbaka en drös viktiga pjäser till söndag. Enligt Guardian är Rafa, Carrick och Evans samtliga tillgängliga för spel och då går alla tre in direkt.
Låtom oss gissa att Moyes väljer det här laget för att inte vara alltför vågad i sin offensiv och straffas av Arsenals omställningar. Vore han Zeman hade han förstås tagit in Nani eller Zaha till höger, skippat Jones till förmån för Kagawa och gått gung-ho. Men han är en mer pragmatisk tränare än så, Dave. Jag saknar dock Welbeck, det här hade varit ett perfekt läge att ha honom till vänster och Januzaj till höger.
Vi återkommer närmare till Arsenal och hur vi ska slå dem om någon dag.
* Ett viktigt steg för engelsk fotboll att Riether fick tre matcher i efterhand för sitt överfall på Januzaj.
Riether becomes the first player punished by the FA under its new retrospective action scheme, amended in July to allow the authorities to hand down sanctions when a match official’s view of an incident has been obstructed, with three former referees now reviewing video evidence of incidents not seen.
* Dagens bästa läsning handlar om Paul Scholes och hittas i Independent.
The director Gabe Turner, one of the two brothers who made The Class of 92, has a revealing story about Paul Scholes’s debut in the movie business. The feature-length documentary is about the great Manchester United generation of Scholes, Ryan Giggs, David Beckham, Nicky Butt and the Neville brothers, Gary and Phil, and is released next month.
When Gabe and his brother Ben sat down to interview Scholes, recently retired for the second time and third on the club’s all-time appearances list, the man himself had one major question.
Gabe takes up the story: ”Paul said, ’Is this a movie then?’ And we said, ’Yes’. ’Not television?’ Paul said. ’No, Paul’. You could see him thinking. He said, ’Does that mean there’ll be a premiere?’ We were like, ’Yes, probably there’ll be a premiere’. He said: ’Would I have to come to that?’ We said: ’I’m sure we would want you to come to that. Would you like to?’ ’No,’ he said. ’Not massively’.”
Så klart han inte vill.
Premiär för vinterns mest emotsedda rulle är 1 december. Gissningsvis utan Paul på röda mattan.
* Apropå läsning har jag läst Svennis biografi och jag måste erkänna att den var mer läsvärd än jag först hade trott. Han är ju som bekant ingen komiker eller särskilt intressant man i det offentliga sammanhanget. Men här, när han suttit på tu man hand med en journalist och tagit fram sitt livs historia, är det kanske mer intressant än det Fergie presterade i sin story. Dock är det aningen motbjudande (varför?) att läsa om hans sexliv. I den norska versionen var det tydligen ännu mer detaljrikedom.
* 23 år i dag: DDG. 35 bast: Rio.
