Första förlusten mot Stoke i Premier League.
Första förlusten mot Stoke på 30 år.
Förlust mot ett lag som inte vunnit en match sedan slutet av december och var formsvagast i ligan.
Självmål, virkträff, skador, 1,2 mål av den där publiraren, felbyten, döden, erbarmlig domare, men framförallt: Ett fruktansvärt mediokert Manchester United. Vi kan kolla på alla omständigheter hur mycket vi vill, men det döljer inte det faktum att Manchester United av i dag är Englands sjunde bästa lag. Tabellen talar så mycket sanning som den kan tala om när vi snart är två tredjedelar in på säsongen.
Tabelläget är en logisk följd av spelet och här kommer vi in på ett ämne som diskuterats en del, men kanske inte tillräckligt: Vad vill David Moyes? Vad har han för struktur? Föredragen formation? Han snackar om att han vill spela en offensiv fotboll, men inte HUR han ska göra det. Omställningar? Kantspel? Det har vi inte sett någonting av som kan härledas som bevis för att han lyckas. Just nu är det bara elva spelare på planen som bara är just elva spelare. Om någon skulle be mig beskriva Manchester Uniteds fotbollsfilosofi av i dag skulle jag inte ha en aning. Att ställa ut elva spelare på planen? Är det nog? Han kör vidare i samma vilsna spår och verkar oförmögen att upptäcka vad som behöver förbättras. Det enda som kunde uttydas i dag var att han gett både Mata och Rooney fria roller, vilket även en gårdstomte hade klarat av.
Vi har förlorat mot Stoke, Swansea och West Bromwich. Man skulle kunna go haschpsykos för mindre, men som ni alla vet så vänjer vi oss vid saker och tings tillstånd efter en tid. 0 poäng mot Stoke är i dag bara … jaha, det var fan det. Men det är inga tvådagars sorg och bakfyllor längre. Nu knallar livet vidare nästan som vanligt efter en förlust.
Först krävs dock en terapitimme här och vi börjar med att konstatera att matchen inte kunde ha utvecklats bättre ens om Mark Hughes satt ihop ett fantasiscenario. Blåsigt, regnigt, motbjudande – precis som hela Stoke City.
Föranledde en lätt knuten näve:
- Mata till RvP. Klasspassass och klassavslut.
Manchester United-klass:
- Bortafansen. En av få ljusglimtar 2013/2014 och när vi börjar uppmärksamma sådant upptäcker vi hur lågt vi sjunkit.
- Rafaels inställning. Jävlar vad han tände till när den där obeskrivligt osympatiske ”fotbollsspelaren” påstod att Rafa filmat.
- Wayne Rooneys frispark. Men Begovics räddning var också av samma standard.
- Juan Mata.
Sorgligt:
- Till stora delar det jag skrev i ingressen och har skrivit kanske tio gånger tidigare under säsongen.
- Domarinsatsen. Ingen ursäkt för förlusten, men OH MY vad han var usel. Exempel: 18-7 i frisparkar gav 2-2 i gula kort.
- Inte ett enda par svarta fotbollspjuck i United.
- Båda mittbackarna ut med skador. Evans må bli en – och är i stor utsträckning det redan – en stor mittback. Men han blir aldrig en järnman. Frågan är om den satte Phil Jones kan förvandlas till en stålman. Hoppet finns.
- Långbollar, crossbollar, höga ballonginlägg … det sista man bör utsätta Stoke för. 10 hörnor gav i princip en halvchans.
- Inget tempo, inget jävlaranamma. Ingen som klyschaktigt grabs the game by the scruff of the neck. Apatai. Likgiltighet. Skit i det-inställning.
Duger ABSOLUT inte:
- Patrice Evra må vara hur bra som helst i offensiven, han har skapat näst flest chanser av alla Unitedspelare, men hela han utstrålar en I-couldn’t-care-less-aura i defensiven som är väldigt provocerande. Bort med armbandet!
- Bytet Welbeck in och Rooney ner på mitten var märkligt och, skulle det visa sig, helt ineffektivt. Welbeck var bedrövlig som släpande. Carricks blick saknades på mitten, han blev helt perifer när han flyttade ner. Bättre att skicka in Rafael som mittback och ta in Valencia som högerback.
Annars:
- Carrick-Smalling blev mittbackspar #10 för säsongen. Helt osannolikt, kanske, men this is the Manchester United Way.
- Wilfried Zaha debuterade för Cardiff och bidrog direkt med två assist. Lika många som hela jävla Manchester United gjort på hela säsongen. Typ.
- Shinji är inte skadad, bekräftade Moyes efteråt. Han platsar inte ens i en 18-mannatrupp av den här kvalitén. Apropå att sjunka lågt.
- 18 poäng till nedflyttning. (Snart) 16 poäng till serieledning. Hahaha.
Sviter kvar för Moyes att bocka av under våren:
- Vi har aldrig förlorat mot Crystal Palace i Premier League. Senaste ligatorsken kom 1991.
- Vi har aldrig förlorat borta mot WBA i Premier League. Senaste ligatorsken kom 1984.
- Vi har aldrig förlorat mot Hull i Premier League. Senaste torsken kom i gamla division två.
- Vi har aldrig förlorat hemma mot Norwich i Premier League. Senaste ligatorsken kom 1988.
Att David Moyes efteråt talar om ”bra spel” och ”otur” är om möjligt än mer provocerande än kaptenens attityd.
Vad fan tänker spelarna när dom hör det? ”Jaha, vi spelade alltså bra i dag, då behöver vi inte göra det bättre och hoppas på bättre tur nästa gång.”