10 dagar som skakar eller i viss mån återskapar United.
Visst, säsongen är i princip körd, men det finns ändå något att spela för. Framförallt de närmaste tio dagarna. Med Liverpool, Olympiakos och city – samtliga på hemmaplan – som motstånd (och däremellan Big Sam på Upton Park) under den tiden så får Moyes sin sista chans under premiäråret att visa vad han duger till.
Tre vinster så är inte allt förlåtet, men åtminstone är hedern någorlunda återupprättad. Tre förluster så är det ”as you were” och det blir en vår där David Moyes inte ens skrattar hela vägen till banken.
Till elvan igen då där vi till och med fick se någonting så ovanligt som en Nani i träning igen i veckan. Han startar så klart inte, men det skulle vara mer spännande med honom än många andra på bänken. Fortfarande är Det Stora Beslutet om han väljer att bänka Vidic igen. Det skulle höja Moyes status ordentligt i mina ögon. Frågan är vad den generella inställningen till Vidics status är i omklädningsrummet. Han är fortfarande kapten, men har redan ett färdigsajnat kontrakt med en annan klubb – hur går det down hos lagkamraterna? Och när han i en intervju i veckan kläcker ur sig: ”I’ve been starting to think about the times I’ve spent here, the good and bad moments – säger inte det en del om var hans skalle är?
DDG
Rafael – Smalling – Jones – Evra
Carrick – Fellaini
Mata – Rooney – Januzaj
RvP
Jag tror fortfarande att tombolan drar Young, men jag har samtidigt feeling för att Januzaj kan bjuda på någonting speciellt om han får chansen. Jag kan egentligen inte argumentera för det eftersom han inte sett lika het ut som under första halvan av säsongen, men Moyes har också sedan Matas ankomst matchat kosovo-albanen-belgaren-turken-serben-kroaten-engelsmannen i små, (ibland) väl valda portioner.
Det vore dock mer troligt att Mata klev fram och visade varför han kostade 400 mille. Visst, han har varit både bra och okej hittills, men nu har han sex matcher under bältet och vi ska kunna höja kravnivån ännu ett snäpp. Han är ju en big game player och det här är hans största tillfälle att visa det sedan ankomsten.
Jag är, och har alltid varit, av den inställningen att motståndet måste anpassa sig till United på Old Trafford. Absolut inte tvärtom. Fast med tanke på hur förutsättningarna ser ut har jag full förståelse för om Moyes tar till extra caution mot just Liverpool i morgon. Frågan är dock vilken matchbild vi kan förvänta oss. I mötet på Anfield var United bollförande, sökte kanterna och matade inlägg medan Liverpool använde sig mer av djupledsbollar och knappt något kantspel att tala om (32-5 i crosses i bortafavör). Men medan Rodgers och Liverpool satt sitt spel ju längre tiden gått, desto längre bort från någon spelplan har United kommit.
En stor skillnad jämfört med septembermatchen är att Liverpool har Suarez tillbaka och United har Rooney att tillgå. På Anfield spelade Cleverley, Young, Welbeck och Giggs från start – max en av dem lirar i morgon. Samtidigt hade Liverpool Coutinho, Sturridge, Henderson, Gerrard och Lucas – där lär det inte bli någon större förändring.
Men det har runnit många Merseyfloder under broarna sedan det mötet, i tredje omgången och det är två lag på var sin ända av självförtroendespektrat som drabbar samman. Liverpool har inte förlorat under 2014 – United har knappt vunnit.
Noll poäng i morgon och jag vet inte vad jag gör. För då skulle inte känslan av likgiltighet fungera.
Förresten: RvP:s kommentarer om sin egen situation i United häromdagen kan med stor sannolikhet ha satt honom i startelvan istället för Welbeck. Samtidigt suckar Hernandez vidare på Instagram med sin illa dolda besvikelse. Det var inte det han ville höra från holländaren.