Jag kan inte ogilla Ryan Giggs i dag heller:
”Of course it is possible (for United to win the Champions League). You need to play well, to get that little bit of luck which we didn’t have last year.”
”Being criticised comes with the territory when you are a Manchester United player and Bayern are a fantastic team. They are favourites in most people’s eyes, but we are Manchester United and at Old Trafford we have had so many great nights. We don’t see ourselves as underdogs. It is going to be tough but it is always is in the quarter-finals of the Champions League. We are looking forward to it.”
Givetvis är United underdogs, det är ett rent objektivt och mycket sansat sätt att se på den här duellen. Speciellt med tanke på att Mata är tillgänglig, RvP skadad och att backlinjen är i spillror. Men det behöver inte betyda att man som Manchester United-spelare bör eller ska säga det. Sanningen bör sägas, men alla sanningar bör inte sägas. Och när det gäller Giggs uttalande är det ett statement of intent; Vi är Manchester United, vi är inte rädda för några. Och hans vinnarskalle efter nästan 25 år av oavbrutna framgångar måste vara en av de mest envisa there is. I hans huvud är United absolut inte underdogs.
Men som jag skrev häromdagen: Jag har inte fruktat en motståndare så mycket någon gång tidigare och aldrig varit med om ett mer uträknat United. Vad talar egentligen för att det ska gå vägen?
Ingenting i mina ögon. Bayern är i bättre form, har en bredare trupp, spetsigare spets och ett självförtroende Unitedspelarna knappt ens kan drömma om. Knäckefrågan är ju hur Moyes väljer att möta den här matchen. Mot city försökte han få kontroll över mittfältet genom att starta med tre naturliga centerfältare i Cleverley, Carrick och Fellaini. Den taktiken maldes sönder och samman under en horribel första kvart. Ett alternativ är att satsa allt på ett kort och att Moyes går för det enligt devisen ”When you go down, you go down fighting”. Jag ser hellre storstryk efter en hejdundrande offensiv än efter ett försök att stoppa Bayerns spel. Hellre 3-6 än 0-3.
Ett litet hopp, ständigt detta hopp, pockar dock som vanligt på uppmärksamhet i hjärtat. Kanske, kanske, kan situationen, uppdraget, motståndet till slut kan få spelarna att prestera sitt yppersta. Kanske kan vi få se ett United resa sig på nio och ge oss säsongens överlägset främsta insats på Old Trafford. Kanske kan vi lite tur, kanske kan Bayern drabbas av otur.
It’s the hope that kills you.
* Vår elva, som jag tror att den kommer att lottas fram:
DDG
Valencia – Jones – Vidic – Büttner
Januzaj – Carrick – Fellaini – Welbeck
Kagawa – Rooney
Med tanke på att Rafael inte ska ha tränat i dag räknas han bort, vilket gör att det inte finns något annat alternativ än att låta Büttner lira mot sin landsman.
På mittbacksplats står det mellan Rio och Vida bredvid Jones om nu inte Philip flyttas ut till högerbacksplats med uppdrag att sänka Ribban (och sig själv så klart) vid första bästa tillfälle.
På mittfältet och framåt är Carrick, Kagawa och Rooney gjutna. Det måste de vara om nu inte Moyes vill dra tillbaka Rooney och använda Welbeck som spets och djupledsisärdragare. Huvudsaken är i alla fall att Ashley Young inte kommer i närheten av planen.
Giggs? Vi får se om Moyes gör som förra gången ryktena om en schism uppkom och spelar honom. Det gick ju ganska bra då.
* Bayern lär köra på detta (Dante avstängd, Thiago skadad):
Neuer
Rafinha – Boateng – Martinez – Alaba
Lahm – Schweinsteiger
Robben – Kroos – Ribéry
Mandzukic
Spelare för spelare är det bara Rooney som går in i Bayerns lag. DDG är väl den som kommer närmast annars.
* När det gäller Giggs är det bara att hoppas och be att ryktena som strömmar ut från Old Trafford inte stämmer. Det sägs som bekant att Moyes och han inte kommer överens – något Giggs, som den diplomat han är, givetvis förnekade i dag – och att han tvingas bort i sommar. Skulle det stämma kan Moyes önska att han hade walesarens cockerspanielförmåga när han jagas av det silvriga avskedspapperet.
Men jag kan inte tro att han är så dum.
* En hyfsad vinst, ett steg framåt, har oundvikligen följts av ett par-tre steg bakåt ända sedan den fina sviten i höstas (12 matcher obesegrade) och tillhörande press på Moyes har minskat och ökat parellellt med resultaten. Frågan är hur reaktionerna blir efter mötena med tysken. På ett sätt är det allt att vinna för skotten med tanke på det enorma favoritskap som ligger på Pep. Å andra sidan är det Moyes som bidragit till att skapa skillnaden mellan lagen. Å tredje sidan känner jag att ännu en 0-3-insats, som mot Liverpool och city, skulle vara spiken i kistan. Å fjärde sidan kan han, om han bestämmer sig för att satsa allt på ett kort och ändå misslyckas, ta heder av att ha försökt. Å femte sidan finns möjligheten att även ett försök till offensiv anstormning kan kritiseras som naivt och dumt om det misslyckas.
Han har det hursomhelst inte lätt – om han inte tar United till semifinal. Då är stora delar av säsongen förlåten och han kan se fram emot ytterligare en sommar med planering för Manchester Uniteds kommande säsong.
Men risken är överhängande att det här blir den sista Champions League-kvällen på Old Trafford på minst ett och ett halvt år.